Den dramatiska kurva som beskrivs i de filmerna och sagorna går oftast upp, ned och sedan upp igen. Ta boken “Som Eld” av Sara Lövestam som exempel. Karaktärerna Louise och Anna har blivit mer och mer intresserade av varandra, tills de når toppen av den första höjdkurvan med en kyss, ett bevis på deras kärlek. Sedan börjar fallet. I början är det Louise som döljer Anna och deras förhållande från sina föräldrar och hennes bror. Sedan förnekar hon rentav Anna framför sin mamma när Anna kommer och hälsar på hos henne. För Anna, som är en självsäker, lugn och trygg person som länge varit öppen med sin sexualitet, kan inte förstå varför Louise inte bara kan berätta för sin familj, och börjar ifrågasätta sig själv, Louise och deras förhållande. De börjar glida isär, och Anna tror att det är över. Samtidigt försöker Louise hitta sig själv och förstå vem hon är. Vill hon vara den perfekta dottern som följer heteronormen i sin familj, eller ska hon följa sitt hjärta och acceptera det faktum att hon är kär i Anna. Tillslut kommer vi till botten av diagrammet, Anna är tillbaka till sitt vanliga liv, har lyckats sluta tänka på Louise, och ska försöka komma in i gymnasielivet. Tills Louise oväntat dyker upp utanför hennes skola. Nu börjar vi återigen stigningen, hur de hittar tillbaka till varandra igen. Boken slutar med att Louise bjuder hem Anna till henne på fika, och på toppen av diagrammet slutar boken med en underliggande känsla av, “Och så levde de lyckliga i alla sina dagar”.

Även om det är en fantastisk historia filmatiserad eller nedskriven, kan man inte göra annat än att undra, ‘Kan det här verkligen hända i verkligheten?’ Svaret på den frågan är Ja och Nej. Det är klart att det kan hända, världen är alldeles för stor för att det inte ska vara möjligt, men det känns ändå osannolikt på något sätt. De flesta förhållanden idag går antingen jämnt uppåt, eller uppåt och sedan nedåt. Så eftersom att boken följer den här dramatiska kurvan blir den väldigt frånvänd från hur livet oftast spelar ut. Det finns egentligen inget problem med denna här boken, eller formatet av att story över huvud taget, för deras mening är inte att vara en realistisk avbildning av hur en mänsklig relation fungerar, utan enbart för att vara underhållande. Men samhället idag har hamnat i en sorts bubbla där alla ska kunna vara kära i varandra utan problem på grund av berättelser som denna. Man har glömt att alla inte är perfekta.

Att inte kunna vara sig själv är verklighet för många i dagens samhälle då de riskerar att bli utstötta eller mobbade. Alltid sägs det, ‘’såklart att du ska vara dig själv’’! Men när du inte fyller i samhällets ‘’standard’’ anses du vara konstig. Detta leder till att de flesta gömmer sig själva, de låtsas vara någon de inte är. Man blir rädd för vad som händer annars.

I boken ‘’som eld’’ möts vi av 2 tjejer, den ena som verkar vara lite mer ‘’stereotypisk’’ (Lollo) och en annan som vågar vara sig själv och står för sig själv (Anna). Jag tror att båda egentligen vill vara mer ‘’annorlunda’’, men Lollo vill inte sticka ut eller svika sina föräldrar genom att inte leva upp till deras förväntningar. Hon är mer rädd för vad andra ska tycka och tänka än Anna. Detta borde inte ens vara ett problem i vardagen, man borde inte behöva tänka på vad andra ska tycka. Alla ska ha rätten till sin egen åsikt, humor, klädstil, och så vidare utan några negativa konsekvenser.

Såklart finns det gränser, man bör till exempel inte uttrycka åsikter som kan göra många upprörda eller ledsna. Men så länge din version av dig själv inte skadar någon annan så ska du inte behöva bli illa behandlad eller sårad på grund av det.

I som eld möter vi en kärlek som är stark. Den brinner precis som titeln antyder. Lollo och Anna sitter vid den sprakande elden då Lollo lyfter blicken, “kärlek är som eld”, konstaterade hon. Eld värmer inte bara, den kan även brännas. Kärleken i boken är inte enkel eller perfekt. Den är komplicerad, förbjuden och ibland smärtsam. Det är lätt att tro att kärlek automatiskt löser problem. Att om man bara älskar tillräckligt mycket så ordnar sig allt.

Det som gör boken så stark är att den just vågar visa kärlekens båda sidor. Den visar hur kärlek kan ge mod, få människor att våga vara sig själva och kämpa för det de tror på. Samtidigt visar den att kärlek också kan innebära risker och svåra val.

Att inte våga vara sig själv kan få många att känna som om man inte riktigt hör till standarden. Man vill egentligen bara våga uttrycka sig själv utan att bli dömd för det, kärlek kan få dig att både blomstra ut men även gömma dig ännu mer.

När jag nu lämnar boken tänker jag att kärleken kanske inte alls övervinner allt, men att den alltid förändrar något. Den kan få människor att se världen på ett nytt sätt. Ibland kanske det är viktigare än ett lyckligt slut.

Så nej, kärleken övervinner inte allting men den är fortfarande värd att kämpa för.

Ordet kärlek kan betyda olika saker för olika personer eller sammanhang. Vissa kan tycka att kärlek handlar om personer, medan andra mot föremål. Själv tycker jag att kärlek betyder lite både och, och att “älska” har en bred mening. Ett exempel som kan förklara detta är från boken Som eld där en av huvudpersonerna, Anna, visar både kärlek till där hon bor, dvs på ön och båten. Men sen också att hon visar kärlek till hennes pappa och Lollo, trots att deras relation är ganska komplicerad. Detta tycker jag är ett bra exempel då hon visar mycket känslor till båda och visar att man kan älska många saker.

För ett annat exempel som är lite mer aktuellt kom jag att tänka på klimatförändringarna och växthuseffekten som pågår just nu. Detta är självklart ett stort problem och kan övervinna kärleken vissa har mot bilar. Kanske låter lite idiotiskt men om man verkligen tänker på det så kan man koppla detta bra till denna text. Många har ett stort intresse för bilar och vill testa många olika, man skulle kunna säga att de älskar bilar. Och därför blir det ett problem för dem när man måste förminska åkningen av bilar kraftigt. Det kan bevisa lite att kärleken inte övervinner allt, de älskar bilar men det vinner inte över att rädda jorden.

Ett tredje exempel är krig, allmänt bara krig. Det jag tänker på är att många har kärlek till sitt eget land. För många är det också en del av sin personlighet och kultur. Men när det blir krig så måste de fly för att rädda sig själva och sin familj. Detta kan bevisa olika saker beroende på hur man ser på det. Om man ser det som att de räddar sig själva före sin kärlek för sitt land, och då övervinner kärlek inte allt, medan man tänker på att fly för sin kärlek över sin familj, och då kan man säga att kärleken övervinner allt.

För att knyta ihop säcken tycker jag att “kärleken övervinner allt” beror på vilken typ av person man är och hur man vill tolka det.

I boken Som eld får vi följa två unga tjejer som upplever starka känslor, men samtidigt möter de hinder som gör kärleken onödigt svår och komplicerad. Det handlar inte bara om att tycka om någon, utan att våga stå för det. Normer, rädslor och omgivningens förväntningar påverkar hur människor agerar. I vissa situationer så finns kärleken där, men den räcker inte till. Normerna och andras förväntningar skapar en “osynlig vägg” i deras kärlek. En vägg som man bara kan överkomma mentalt. Den är som den kinesiska muren, skapad för att stoppa dig.

Ett tydligt exempel på hur normer hindrar Lollo och Anna är innan deras första kyss. Lollo tvekar, inte för att hon saknar känslor, utan för att hon oroar sig för vad andra ska tycka. Hon vågar inte ens erkänna sina känslor för sin mamma. Det är alltså inte Anna som står i vägen, utan de normer och förväntningar som finns runt omkring henne. Det gör berättelsen mer realistisk, eftersom det visar att allt inte kan lösa sig på egen hand.

Jag minns själv när jag testade något nytt, när jag gick emot normerna. Folk tyckte att jag var konstig, annorlunda och inte passade in. Nu när jag tittar tillbaka, är jag inte stolt över det jag gjorde, utan hur jag stod för mina åsikter.

Jag tror att många unga känner igen sig i det här. De älskar någon men är rädd att erkänna det på grund av andras förväntningar. De är rädda att bli dömda eller att hamna utanför. Ibland handlar det inte ens om de andra utan om den mentala väggen inuti hjärnan. Vågar jag vara mig själv? Vågar jag stå för mina beslut och åsikter?

Samtidigt finns det något som stämmer i uttrycket “kärleken övervinner allt.” Kärlek kan ge människor kraft och mod. Att våga säga ifrån, att bryta normer eller att stå upp för dig själv. I “Som eld” märks det att de använder känslor som drivkraft till förändring. Kärleken blir som en slags energi, “Som eld”, som både kan värma och brinna. Den kan ge styrka men också göra ont.

Det kanske är poängen. Kärlek är inte perfekt, och löser inte alla problem. Ibland räcker det inte oavsett hur stark den är. Den blockeras av en inre, mental vägg som är skapad av samhällets normer och människors fördomar, vilket inte lämnar någon plats för kärleken. Det krävs mod, förståelse och förändring i samhället.

Så övervinner kärleken allt? Det tror jag inte. Men jag tror den ger oss en start, en bit på vägen. Den kan ge oss styrka och motivation för att förändra och våga. Det kanske är det som gör kärleken viktig, den garanterar inte att vi vinner, men det får oss att fortsätta kämpa.

Handlingen utspelar sig i skärgården under en sommar där läsaren får följa med Anna, en blyg och eftertänksam tjej, och Louise, som är självsäker och kommer från en hög inkomst familj. Trots dessa skillnader dras de till varandra och utvecklar en kärlek som de inte riktigt vågar visa öppet.

Karaktären Anna bor under sommaren på Sländö, med sin pappa, Åke. Anna har spenderat många somrar på Sländö under sitt liv, vilket gör att platsen känns välbekant och trygg för henne. Hon bor i en skruttig stuga som Åke och hans kompis byggde själva för över ett årtionde sedan. Hon fiskar med honom, dem lägger nät i vattnet tillsammans och har en nära relation.

Karaktären Lollo, Louise, var inte familjär till Sländö innan bokens början. Hennes föräldrar hade köpt den stora vita villan med egen brygga för ett år sedan, men Lollo hade aldrig varit där innan. Lollo framstås som självsäker men har samtidigt en ängslig sida som märks i hur hon uttrycker sig och beter sig

Det som gör den här romanen så tankeväckande är att författaren skildrar klasskillnader. Skillnaden mellan Anna och Lollo märks tydligt i hur de lever, tänker och ser på världen. Anna är van vid ett ‘vanligt’ liv, medan Lollo växt upp privilegierad Detta skapar både spänning och konflikt mellan huvudkaraktärerna i berättelsen. Samtidigt visar boken hur känslor kan bryta igenom sådana känslor, vilket gör budskapet både realistiskt och hoppfullt.

Språket i romanen är relativt enkelt, men samtidigt uttrycksfullt. Samtidigt använder Sara Lövestam många beskrivningar som får läsaren att leva sig in i miljön och karaktärernas känslor. Naturen i skärgården skildras på ett sätt så att man nästan kan se och känna det framför sig.

Jag, som recensent, tycker att boken är definitivt rekommenderad för yngre tonår, då den tar upp teman som vänskap, kärlek och identitet på ett enkelt och lättförståeligt sätt. Den påminner mig om tonårsfilmen ‘Fucking Åmål’. Anna är en blyg tjej som vet mer om sig själv och kanske lite mer självsäker i att hon gillar tjejer, som Agnes i filmen. Medan Lollo är lite mer ‘cool’ och förvirrad, som Elin i filmen.

Sammanfattningsvis är Som eld en bok som rör sig kring teman som kärlek, identitet, vänskap och mod. Den visar hur svårt det kan vara att visa sig själv att visa vem man faktiskt är och stå för det, speciellt i tonåren, även om det känns skrämmande

För det första så skapas en sämre psykisk hälsa för ungdomar. Om man hela tiden behöver vara en annan människa för att inte bli dömd så kan det skapa stress och ångest. Idag vågar många ungdomar inte uttrycka sin egen stil, åsikter eller sin identitet av rädsla för att bli mobbad. Det här är inte bara ett kortsiktigt problem utan det kan göra att man helt isolerar sig socialt. Genom att låta unga vara sig själv så skapar vi ett tryggt samhälle för dem att utvecklas i.

För det andra så är det tack vare olikheter som skapar kreativitet. Om alla unga skulle anpassa sig för att följa normer så skulle det döda nya idéer och perspektiv. Tidigare i historien så var det dem som vågade uttrycka sina egna tankar som gjorde stora förändringar. Som när folk började tänka om barnarbete var rätt, eller när folk började undra om kyrkans ideologi var rätt. När unga får tänka själva och inte vara dömda för sina tankar så går utvecklingen framåt. Om vårt samhälle inte gjorde något annat än att klanka ner på andra så skulle ingenting förändras, utan många olika utvecklingar hade bara stått stilla.

För det tredje så handlar det bara om mänskliga rättigheter. Alla människor, oavsett ålder, har rätt att bli respekterade för den de är. Så just nu i dagens samhälle så bryts mänskliga rättigheterna hela tiden, vilket måste ändras. Det kan göra det svårare att trivas i samhället om man inte får vara sig själv, det är därför de mänskliga rättigheterna finns.

Vissa säger att man behöver ha en viss nivå av dömande för att fungera. Om ingen reagerar på hur andra beter sig finns det en risk att regler och normer förminskas. Genom att döma ungdomar så kan man lära dem vad de bör göra och inte bör göra.

Det är sant att samhället behöver regler och gränser, men det finns en skillnad mellan att sätta gränser och att säga till en ungdom exakt hur de ska vara. Det som händer då är att alla blir robotar och inga nya idéer formas. Men genom att låta ungdomar vara den de är så ger vi dem utrymme att få egna tankar.