Föreställ dig att du är ensam, nästa osynlig. Du har kommit hit utan förvarning, allt är nytt och för dom är du en främling. Men trots det känner du dig inte som det, du talar samma språk, klär dig lik men ändå är det något som saknas. Folk ser ned på dig som om du vore en främmande person. Detta är dina vänner, din familj, din framtid. 

Allt tar sin start i Korea i mitten på 60 talet. Min mamma föds 1964 i Koreas huvudstad Seoul. Att vara föräldralös under denna tid är väldigt tufft för ett barn. Där det är vanligt att barn kidnappas eller används för arbete i ung ålder. Min mamma hade turen att hamna på ett barnhem där hon som tre blev adopterad. Hon kom till Sverige 1967 och växte upp på Lidingö. Hon kom till en familj redan bestående av sin mamma, pappa och en storasyster. Men trots det kom hon att trivas bra med sin familj och trots utseende skillnad så kände hon sig hemma. 

- Jag känner mig svensk och har alltid gjort det nästan, säger hon idag

I skolan var det mycket nytt, hon sågs som en helt ny främmande person. På 60-70 talet var det ovanligt med adopterade i Sverige. Hon fick mycket frågor om hur det var att bo i Korea, mycket om hennes svarta hår och annorlunda ögon. 

- Jag var obrydd av kommentarerna men dom gnagde i mig ändå på den tiden, 

Men trots blickar ifrån många så hade hon lätt att skaffa vänner, vänner som hon håller kärt än idag. Skolgången i övrigt var lättsam men i högskolan blev det tuffare och hon stötte på rasistiska påhopp av lärare

- Det är tur att du kan Svenska fast du är utlänning sa en av hennes lärare på optikerhögskolan

Detta var första gången hon kände att hon behövde göra mer att kraven på henne var högre bara för hon var utlänning. En tröst var att hon träffade en tjej med namn Hori. Hori kommer ifrån Iran och hade fått utstå ännu mer kommentarer om hennes bakgrund. Dom två blev nära vänner under optikerutbildningen på högskola. 

Min mamma flyttade hemifrån redan vid 15 års ålder för hon kände sig begränsad hemma av sin mamma. Med en pappa som jobbade mycket så fick hennes mamma ta hand om både henne och hennes stora syster. Detta tvingad henne att behöva sluta med sin dröm om att bli friirdottare. På grund av den begränsningen så valde hon att flytta hemifrån. Hon flyttade med lite pengar och jobbade flera jobb för att försörja sig själv.

- Det var värt det, alla sekunder av slit för att få jaga mina drömmar, säger hon glatt idag. 

Senare i arbetslivet har hon jagat sina drömmar om att driva eget och hon lyckades år 2000 där hon skapade ett franshies företag i specsavers. Där hon bedrev sin verksamhet i närmare 15 år. Nu fokuserar hon på dom goda sakerna i livet och lever med mottot " va din bästa vän och egna polis".