I boken Alex Dogboy får vi följa en kille som heter Alex på sina äventyr och de problem han stöter på som gatubarn i Honduras samt de avgörande ögonblicken han ställs inför. Han blir övergiven av sina föräldrar och syskon när de åker till USA utan honom vilket gör att han bor med sin moster fram tills att han bestämmer sig för att bli gatubarn men att vara gatubarn är ett tufft och svårt liv. Som gatubarn så har han det svårt i börjat att hitta vägar för att överleva men tillslut hittar han en soptipp där han jobbar och hittar en hundvalp som han döper till Emmy, detta kommer att bli ett avgörande ögonblick för honom som gör att han får tillbaka livsglädjen. Tillslut så hittar han olika personer som tycker om honom och älskar honom så att han får en egen familj.

Alex är en argsint pojke som går i tredje klass och bor hos sin moster i början och sedan åldras han genom bokens gång och blir gatubarn på egen vilja, att bo på gatan är både farligt och smutsigt och det är vanligt att man sniffar lim och blir beroende av droger, och Alex råkar ut för allt detta, han blir beroende av lim, är smutsig och misshandlad av poliser. Men i det mörka så hittar han kompisar och personer som tycker om honom där de flesta sitter i samma situation som honom.

Jag tycker att boken var spännande, sorgsen men samtidigt så har den lite ljus i mörkret. Jag tyckte att det var roligt att följa med Alex/Dogboy på sina äventyr samt de problem han stöter på och se vilka lösningar han hittade och hur han formades till den han är i slutet av boken. Boken väcker mina tankar för att den är baserad på en verklig historia vilket jag tycker är hemskt att tänka på.

Min tolkning av boken är att livet kan vända mot det positiva och att en familj inte måste vara biologisk och att man därför kan skapa sin egen familj samt att familjen är de som tycker om och älskar dig för den du är.

Att boken är baserad på en riktig historia är ganska hemskt att tänka sig med tanke på hur illa Alex och hans kompisar har det, de bor i en dålig, smutsig och läskig miljö och de är bara barn men typ ingen hjälper dem så de behöver växa upp och lära sig massor för fort och på egen hand. Det här väcker mycket känslor hos mig och jag blir både arg, ledsen och får mig att tycka synd om dem för att det är så dåligt att barn ska behöva lära sig att stjäla för att överleva och att de behöver växa upp så fort.