Arbete inom kriminalvården är något som är främmande för många. Hur de arbetar, vad det roligaste med deras arbete är och den tuffaste händelsen får vi svar på i denna artikeln med Lars Skarke.
Som ung arbetade Lars Skarke extra som bartender och han har en samhällsvetare examen. Men av en slump började han arbeta på kriminalvården runt 31 års ålder. Kriminologi är något som intresserat honom men efter att ha arbetat på kriminalvården blev han intresserad för ämnet.
Inom kriminalvården arbetade Skarke som vårdare och sedan som lärare. I arbetet som vårdare på häktet i Kronoberg hade de en form av avdelningstjänst där Skarke för det mesta arbetade på ungdoms avdelningen. Men han nämner att det förekom att han var på andra avdelningar också. I arbetet hade de tydliga tider när allt skulle göras.
- 8;30 hämta matvagn, 9;00 samla in telefonkort, 9;30 promenad. Ja det var väldigt mycket så man jobbade där. Säger Skarke när vi pratar om hur en vanlig dag på kriminalvården som vårdare kunde se ut.
I arbetet som vårdare säger Skarke att han sprang mycket på larm eller var transport. Som transport körde han fram och tillbaka mellan tingssalar och närvarade vid rättegångar. Han berättar att arbetsdagarna var långa och att arbetet var tufft. Men det inte var arbetsuppgifterna i sig som var svåra. Utan att lära sig hur kriminalvården fungerade. Eftersom det var många lagar samt stöd som de behövde hålla koll på. Något annat som var svårt kunde ibland vara bemötandet eller när larmen kom eftersom de behövde släppa allt de höll på med.
När Skarke arbetade som lärare undervisade han i samhällskunskap och historia men även en del SO ämnen på grundskolenivå . Undervisningen skedde inte i helklass utan i mindre grupper alternativt på distans.
- Och då satt man och ringde runt till olika anstalter och undervisade på distans och undervisade via dator. Och ibland så hade man då små grupper i skolan och körde. Berättar Skarke om undervisningen på kriminalvården.
Eleverna han undervisade var i spridda åldrar. De älsta var uppemot 50-60 år medan dem på ungdomsanstalten i Täby var mellan 18-23. Skarke säger att utbildnings nivån på de intagna i jämförelse med icke kriminella personer var väldigt låg.
- Många är inte ens läs- och skrivkunniga. Satt många ligger på låg- och mellanstadienivå i många ämnen. Säger Skarke om de intagnas utbildningsnivå.
Skarke säger även att dem intagna brukar vara bra på att räkna gram och pengar men så mycket mer än det.
Vidare berättar han att de hade mycket rutiner även som lärare inom kriminalvården. Arbetet tog lång tid och de behövde vänta ganska mycket.
- Så att ja det kunde vara ganska långsamt ibland faktiskt.
Han säger att det svåraste med att vara lärare på kriminalvården var att anpassa sig till den typen av undervisning. På grund av miljön han undervisade i. Eftersom Skarke behövde planera kurserna på ett speciellt sätt och han kunde inte göra som man gör i en vanlig skola.
Skarke lyfte fram positiva saker med arbetet på kriminalvården. Han tyckte det var intressant att arbeta på kriminalvården och han lärde sig om samhället, sig själv samt kriminalitet. Han hade även roligt med sina kollegor vilket han har bra minnen ifrån. Det roligaste han varit med om var när han träffade en del intagna efteråt som det gått bra för som lyckats vända på sina liv.
- Och så kände jag väl att jag hade varit med och bidragit. Säger Skarke om de intagna han träffat som lyckats vända sina liv.
Han berättar att det var vanligare att han såg det motsatta.
Skarke berättar att det tuffaste han varit med om i arbetet på kriminalvården var ett självmord. Vilket han gått till en psykolog för.
- Det satte ganska tuffa spår hos mig faktiskt.
En annan tuff händelse var när en kollega blev ihjäl slagen på häktet. Han berättar att det inte var en rolig period.
Att gå igenom LOB celler var något Skarke inte tyckte om. De som befann sig i LOB cellerna var uteliggare, sprutnarkomaner och att de var trasiga. Berättar Skarke med en känslosam röst.
- Fy fan alltså, man såg så mycket mänskligt lidande.
Att koppla bort rollen och inte påverkas av jobbiga händelser var något Skarke ansåg var svårt. Någon speciell strategi för det hade han inte. Han vill tro att han inte påverkades så mycket av det men han berättar att han förmodligen gjorde det. Därför tyckte Skarke att det var skönt med de tydliga yrkesrollerna.
- När man gick därifrån då gick man därifrån, det var väl ganska skönt liksom.
Skarke berättar vidare att det blev lättare när han började arbeta som lärare på kriminalvården eftersom han slapp se det värsta eländet. Eftersom han inte behövde ha hand om det.
Det förekom att Skarke träffade de intagna flera gånger om. Men de blev sämre för varje gång han såg de vilket han berättar var tragiskt. Första gången Skarke såg de intagna beskriver han de som unga och fräscha men att de inte var det sista gången han såg de.
- Dom var väl mer eller mindre halv döda när polisen kom och släpade in dem.
Efter 10 år på kriminalvården kände Skarke att det var dags att arbeta med något annat. Vilket var det främsta skälet till att han slutade arbeta på kriminalvården. Han fick en erbjudan om att starta upp kriminologi programmet på Drottning Blankas Gymnasieskola Stockholm Södra. Vilket han valde att göra.
Det Skarke tagit med sig från kriminalvården till lärare inom kriminologi är att han lärde sig om olika inlärningssvårigheter, NPF diagnoser och psykisk ohälsa. Men även en del pedagogiska knep som han haft användning för med elever som haft olika typer av svårigheter.
Den viktigaste lärdomen som Skarke tagit med sig från sitt arbete inom kriminologi är att alla är olika och att alla är människor. Vilket han anser är viktigt. Att se alla som personer och se människan bakom brottet och inte bara brottet.
- Vi får aldrig någonsin se människor som kriminella.
