Teman i filmen; Vänskap, kulturkrockar, sorg och lycka

Huvudpersonerna i filmen är Driss och Philipe. Driss är en kille från förorten som är hemlös medans Philipe är en man som precis blivit förlamad och dessutom är väldigt rik. Driss och Philipe har många olikheter och kommer från väldigt olika bakgrunder men det finns en grej som dom delar; humor.

Och det är humor som får den här filmen att flyta. Det är rätt osannolikt att man skulle anställa någon som själ ett dyrt ägg från sitt hus på första dagen speciellt då Philipe är förlamad . 

Frågeställning: Varför tappar Philipe tron på livet och Varför hittar han den igen tillsammans med Driss?

Man märker redan i början av filmen att Philipe inte njuter av livet så mycket som han gjorde före han blev förlamad . Man märker detta genom att Philipe är väldigt bitter och sur. Philipe trodde att livet inte hade mycket att erbjuda för en förlamad medelåldersman. Men Driss hade andra planer och Driss tar med honom ut på äventyr i Paris nattetid. Med dessa äventyr har Driss och Philipe väldigt roligt tillsammans och dom bondar starkt även fast olikheterna är väldigt många. I filmen märker man att Philipe hittar tillbaka till glädjen igen och han är gladare hela tiden och känner sig säker i Driss närhet utan att bry sig om att hans vänner varnar honom om att "Dessa förortskillar har ingen medkänsla".  

Men det dyker upp problem för Driss när hans halvbror dyker upp och undrar vart han håller hus eftersom att han tror att Driss är hemlös. Driss halvbror blir helt chockad när han ser vart Driss jobbar och vart han bor. Men Driss bror har dåliga nyheter vilket tvingar Driss att sluta jobba för Philipe i ett tag.

Philipe behöver då en ny personlig assisten och han är då tillbaka i situationen där han behöver anställa en ny assisten. Men det dyker inte upp en ny Driss utan bara återigen bara massa tråkiga empativisande män som tävlar i hur mycket dom bryr sig om honom och hur mycket dom kan göra för honom. Men ingen av dom verkar förstå att det är precis det som får Philipe att må dåligt, Philipe vill inte bli behandlad som att han är en bebis utan han vill bli behandlad precis som när han inte var förlamad. Jag tycker att det här kan spegla sig i verkligheten också. Med det menar jag att människor med funktionsvariationer inte alltid vill bli behandlade som en börda utan som när dom inte var förlamade

Utan driss återvänder Philipe till verkligheten och han tvingas anställa en vanlig tråkig assistent. Detta tar hårt på Philipe, han börjar återvända till det arga och bittra beteendet och han verkar nästan deprimerad.

Den här filmen tycker jag är riktigt bra och den ger en riktig tankeställare, det klassiska upplägget i filmen är enkelt men välgjort. Det händer oväntade grejer och man fastnar helt. Jag rekommenderar den här filmen till alla och den är mycket värd att se.