För det första, enligt URplays klipp ”Nationella minoritetsspråken” (ur.se hämtat 27/10 2023) så är det så att för att få klassas som ett nationellt minoritetsspråk så ska tre kriterier uppfyllas: 1. Det ska vara klassat som ett språk och inte bara vara en dialekt, detta uppfyller älvdalskan nu då Europarådet klassar älvdalskan som ett språk och tycker att regeringen ska utreda älvdalskan som nationellt minoritetsspråk. Även SIL-international samt en artikel med 14 professorer samt språkforskare anser att älvdalskan är ett språk och inte bara en dialekt. Det andra kriteriet är att språket ska ha talats länge och kontinuerligt i Sverige vilket älvdalskan har då älvdalskan enligt föreläsningen av Bergman, Andersson och Rehnström har talats sedan forntiden. Språkets talare ska själva vilja att språket ska vara ett minoritetsspråk vilket många älvdalingar gör samt att det finns många ideella föreningar som trycker på regering och riksdag för att älvdalskan ska bli klassat som ett nationellt minoritetsspråk.

För det andra berättar föreläsarna att älvdalskan är ett språk som inte liknar svenskan mycket. En sak där älvdalskan skiljer sig är i grammatiken där språket mer liknar tyskan och engelskan än svenskan. Det skiljer sig också genom att andra bokstäver än svenskan samt att bokstäver såsom C, H, X och Z. Älvdalskan har också mycket olik stavning samt uttal på ord och liknar här mer isländskan än svenskan som mer liknar norskan.

Många motståndare till att språket ska klassas som nationellt minoritetsspråk, inklusive Sveriges riksdag och regering hänvisar till en utredning av ISOF från 1997 som menar att älvdalskan är en dialekt och inte ett språk, ISOF är institutet för språk och folkminnen. Enligt Bergman, Andersson och Rehnström så är detta inte bra för flera anledningar. En anledning är att en av de medverkande i artikeln själv säger att riksdagen och regeringen har missförstått honom och artikeln inte alls menat detta, han har själv skrivit på en artikel som visar att älvdalskan är ett språk och inte en dialekt.

För det tredje så är det så att enligt Bergman, Andersson och Rehnström så dör ett språk i världen var 14:e dag. Detta vill man inte ska ske för älvdalskan då det är en del av Sveriges historia samt en del av många personers liv. För att språk ska kunna utvecklas och växa och inte minska och dö ut så krävs mycket pengar. Just nu så får älvdalskan bara pengar från ideella föreningar och privata personer och ingenting från den svenska staten. Om älvdalskan blir klassat som ett nationellt minoritetsspråk så kommer språket att få ekonomiska stöd av staten vilket kan rädda och hjälpa språket mycket. En till anledning till att älvdalskan ska få stöd av staten som bröt ner och förstörde för språket då man införde skolplikten 1842 och då behövde alla elever tala svenska, talade man ett annat språk än svenska i skolan så fick man stryk av läraren även om man bara talade det andra språket, exempelvis älvdalskan bara på rasterna med sina kompisar.

Sammanfattningsvis så tycker jag att älvdalskan bör bli ett nationellt minoritetsspråk då det uppfyller alla kraven för att bli ett. Samt för att det är en viktig del av historian i Sverige och ett språk som är bevarat och låter väldigt likt så som det gjorde innan, språket är också en viktig del i många människors liv då de och deras föräldrar vuxit upp med språket. Jag tycker också att det borde bli ett nationellt minoritetsspråk då det är staten som brutit ner språket och då borde de hjälpa till att bygga upp språket igen.