Rasism är inget nytt. Genom historien har olika grupper blivit förtryckta utifrån sin hudfärg, etnicitet eller kultur. Ett tydligt exempel är den transatlantiska slavhandeln (ca 1500-1800-talet), där miljontals afrikaner kidnappades, såldes och skeppades över haven för att arbeta som slavar i Amerika. Denna handel rättfärdigades genom tanken att svarta människor var underlägsna, en idé som sprids globalt och fortfarande påverkar synen på folk från Afrika, svarta och folk med afrikansk bakgrund runtom i världen . Liknande tankar låg till grund för apartheid i Sydafrika (1948-1994), där vita styrde landet och svarta människor fråntogs sina rättigheter och tvingades leva segregerade fram till 1994. I USA upprätthölls liknande system genom de så kallade Jim Crow-lagarna (1887-1965), som legaliserade segregation och diskriminering av svarta amerikaner i skolor, på bussar och i rättssystemet under nära ett sekel. Även i Europa tog rasismen vetenskaplig form, bland annat i nazisternas ideologi under Förintelsen (1939-1945). Där beskrevs judar, romer, svarta och anda grupper som “rasmässigt underlägsna”, något som ledde till förintelsen under andra världskriget. Dessa händelser visar att rasism handlar inte bara om hat, utan om ideologier som institutionaliseras och leder till brutala handlingar. Trots att dessa perioder ligger bakom oss, lever tankemönstren vidare. De påverkar hur människor behandlas i nutid, särskilt de som bär kopplingar till de grupper som historiskt sett diskriminerats.

Vissa människor tror att rasism i dag främst handlar om individuella åsikter, små kommentarer, utan att någon egentligen menar illa. Men ett större problem är den strukturella rasismen, allts de osynliga system och normer som leder till ojämlikher, segregation och diskriminering. De osynliga system kan uppstå överallt, även när det gäller små detaljer, såsom exempelvis när det gäller CV-skapandet. I Sverige visar forskning att människor med utländska namn har svårare att få jobb, även om de har samma kvalifikationer som andra. Därför är det inte ovanligt att invandrare ändrar sina efternamn till ett mer “västerländskt” namn på sina CV:n, eftersom de vill undvika att sorteras bort redan i rekryteringsprocessen (Sefic, 2024).

I rättssystemet är det också belagt att vissa grupper kontrolleras oftare av polisen, trots att det inte finns någon laglig grund för det. Exempelvis i dokumentären “Raskortet” (2014) berättar Mamodou Jallow hur han blev behandlad av polisen efter att han gick ut från flygplanet i Sverige som 11-åring. Polisen stoppade bara honom och ingen annan, särskilt på grund av hans utseende. De tog hans väska, slängde alla sina saker på golvet, bad honom att ta av sin tröja och kontrollerade honom i hela kroppen och munnen. Som en 11-åring kan en sådan händelse vara traumatiserande, och tyvärr är det många andra som upplever liknande i sina vardagar. Detta är inte en slump. Det är ett arv från historiska idéer om över-och underlägsenhet, där vissa grupper fortfarande ses som “avvikande” eller “mindre tillförlitliga". Strukturell rasism är svår att identifiera, men dess konsekvenser är tydliga och påtagliga för dem som drabbas.

Rasism uttrycks idag inte bara genom våld eller öppet hat, utan också genom så kallade mikroaggressioner, alltså små kommentarer eller beteenden som bygger på omedvetna fördomar (Röda Korset, 2025). Ett vanligt exempel är att fråga någon med ett visst utseende eller utländskt namn: “Var kommer du egentligen ifrån?”, som om personen inte kan vara "riktigt svensk”. Sådana kommentarer kan verka oskyldiga, men de signalerar att personen inte hör hemma här. Även skämt kan vara en form av mikroaggressioner. Uttalanden som “du pratar bra svenska för att vara invandrare” eller “du är inte som de andra, du är normal” bygger på stereotyper och antyder att vissa grupper generellt är mindre värda. Ett annat exempel är “du är säkert bra på matte, du är ju asiat”, vilket grundar sig i den så kallade "modell minoritet"- stereotypen. Sådana stereotyper må verka positiva, men de osynliggör individens egna erfarenhet och egenskaper och förväntar sin prestation utifrån ras. Mikroaggressioner bygger på historiska idéer om ras och hierarkier, och även om de sker i vardagliga sammanhang, bär de på samma skadliga mönster.

Vissa menar att rasism idag snarare beror på globalisering eller kulturella krockar, inte historien. De hävdar att människor diskrimineras för att de inte “anpassar sig” till samhällets normer. Men detta argument ignorerar det faktum att de normer vi pratar om är formade av en historia där vita, västerländska ideal varit dominerande. Rörelser som Black Lives Matter uppstod inte av en slump, utan som en reaktion mot ett system där afroamerikaner än idag utsätts för rasistiskt polisvåld, som är ett tydligt exempel på hur historien lever kvar. 

Ett exempel är fallet där Kyle Rittenhouse, en 17-årig vit pojke som sköt tre vita personer (varav två dog) under protesterna i Kenosha 2020. Efter hans agerande greps, åtalades och ställdes han inför rätta. Även om han till slut frikändes, blev fallet snabbt ett nationellt rättsfall som granskades i detalj. 

Det här fallet visar tydligt hur rättssystemet kan agera olika beroende på hudfärg, både hos förövaren och offren. Kontrasten blir tydlig när man jämför detta med hur poliser ofta behandlas efter att ha dödat svarta människor, särskilt i USA. I många fall, som mordet på Breonna Taylor eller Eric Garner, leder dödligt polisvåld mot svarta inte till åtal alls, eller slutar med att polisen frias. Enligt The New York Times (2024) har ingen polis åtalats för Taylors skjutning, utan fyra av polisen åtalades 2022 för att ha ljugit för att få husrannsakan godkänd, men inte för Taylors fall. Angående Eric Garners fall, har polisen som höll honom aldrig blivit åtalad i en statlig rättegång. En åtalsjury beslutade att inte väcka åtal, vilket ledde till stora protester (abc News, 2021). Det skickar en signal om att rättssystemet värderar liv olika, där svarta människors liv väger mindre inför lagen. När en vit gärningsman som Kyle Rittenhouse skjuter vita offer får vi ett rättsfall, men när svarta människor dör i händerna på polisen tystas det ofta ner eller rättfärdigas.

Avslutningsvis är rasism inte bara en fråga om individuella handlingar, utan om historiska mönster och system som lever kvar, men på ett “modernt” sätt. För att kunna gå vidare behöver vi först erkänna det förflutna, och förstå hur det fortfarande påverkar samtiden. Men min fråga är: Hur skulle vårt samhälle se ut om rasism aldrig hade existerat? Är det möjligt att helt utplåna rasismen, eller kommer den fortfarande att leva kvar med framtida generationer?