Vi har pratat med unga, med medieforskare, journalister och nyhetschefer. De är alla överens: Det är dags för svenska medier att omvärdera vilka händelser som är värda att rapportera om.

"Sättet att prioritera nyheter är gammalt",  säger forskaren Gunnar Nygren.

 

När terroristerna slog till i Paris i november förra året fick Linda, 17, information om vad som hände innan de första uppgifterna började spridas i svenska medier. 

 

– Eftersom jag har släktingar där och de ringde och berättade. 

 

Men Linda har också släkt i Turkiet, där hon själv är född. Dagen innan Parisdåden fick hon veta att en bilbomb briserat i huvudstaden Ankara. 37 människor dödades. Mobile Stories har bett mediaföretaget Retriever titta på hur många artiklar som skrivits om terrordåd i Europa jämfört med liknande händelser i andra länder. 20 000 artiklar har fram till dagens datum skrivits om Parisdåden, i svenska dagstidningar och i mediakanaler på nätet. Om terrordådet i Ankara finns 1244 artiklar i Retrievers register. 

 

I oktober i fjol dog 103 personer när två bomber briserade i samma stad. Inte heller den då skrevs i närheten av så många artiklar i svensk media, som efter Parisdåden. 

 

– Jag tycker ju synd om båda länderna. Men så har det ju det ena får så mycket mer uppmärksamhet än de andra. Det är lite sorgligt, säger Linda. 

 

Det går att se samma mönster kom man jämfär uppmärksamheten efter bombningarna i Bryssel i mars, som tog 34  människoliv, jämfört med hur mycket det skrivits om ett terrordåd som inträffade i Ankara vid samma tid, med 37 döda. 6630 artiklar har fram till dagens datum skrivits om Bryssel och 1244 om Ankara. Talibanattacken mot en park i Lahore, Pakistan nyligen, som dödade över 60 personer varav många barn, resulterade i 417 artiklar i svensk media.

 

Lindas släktingar är utspridda i Asien, Europa och USA. Hennes föräldrar kommer från Turkiet, men familjen har också rötter i Georgien. Runt bordet på Nacka gymnasium utanför Stockholm sitter hennes kompisar:  dfsfkad från Irak, fnskfnsa från Bangladesh, nfkfnlka från Malaysia och fsmfs vars föräldrar är från Kina.

 

Allt fler svenskar är som de – med rötter i andra länder. Enligt statistiska centralbyrån, SCB, har 17 procent av Sveriges befolkning invandrarbakgrund, det vill säga att båda föräldrarna är födda utomlands. Många av dem har, förutom de egna minnena, släkt och vänner kvar i hemlandet. 
För Linda och hennes vänner runt bordet känns föräldrarnas hemländer åtminstone lika nära som Bryssel eller Paris. De tycker att  nyhetsförmedlingen i svenska medier är skev. 

 

– När det händer saker i USA eller Europa gör medierna någonting jättestort av det. Sedan när det händer i Mellanöstern då blir det så vardagligt så då orkar de inte skriva om det.  Med tanke på att det händer ständigt hela tiden så skulle man vilja vara mer informerad om det, säger Julia, 17.

 

De är inte ensamma om att tycka det. Gunnar Nygren, som är journalistforskare på Södertörns högskola, håller med.

 

– Om attacken i Lahore skulle ägt rum i USA så skulle det få betydligt mycket mer uppmärksamhet. Det har att göra med att USA har setts som närmare oss kulturellt. Men det sättet att prioritera nyheter är gammalt. Men i dag när vi får in så många människor från Mellanöstern i Sverige skulle man kunna tänka sig att nyhetsvärderingen förändras så att händelser där får mer utrymme. Inte bara för de som kommit de sista året utan även för de som kommit tidigare. Medierna har inte hängt med här. 

 

Att det är så stort fokus på terrorn i Europa just nu kan leda till att vi får en skev bild av hur det ser ut i världen, säger Gunnar Nygren.

 

– Man får intrycket av att det är muslimsk terror mot Europa. Det som inte riktigt framgår är att 90, 95 procent av all fundamentalistisk, islamistisk terror drabbar muslimer i muslimska länder. Det är dom som är de verkliga offren. Det är detta som de flyr ifrån. Om man skulle kunna skriva lite mindre om Bryssel och lite mer om det i stället så tror jag att folk skulle förstå det. 

 

Ginna Lindberg, som är utrikeschef på Ekot på Sveriges Radio, känner igen bilden av att svenska medier rapporterar för lite från områden som är utanför Europa och USA. Men hon tycker inte att den stämmer in på Sveriges Radios rapportering.

 

– Jag tror att den bilden kommer från andra medier. Efter bombattentatet nu i Ankara så hade vi två korrespondenter på plats inom två timmar. Även i Istanbul var vi på plats tidigt. 

 

Hur kommer det sig att även ni ändå rapporterar  mer om Bryssel till exempel än om liknande händelser i Turkiet eller Mellanöstern?

 

– Hur man prioriterar handlar om hur nära händelsen är och hur ovanlig den är. Att det inträffar ett dåd i Bryssel är en ovanligare nyhetshändelse än att det inträffar i exempelvis Lahore. Då får det ett större nyhetsvärde. Därmed inte sagt att man inte ska rapportera om Lahore. 

 

Men kanske kommer Sveriges Radio att ompröva sin nyhetsvärdering i takt med att Sveriges befolkning förändras. 

 

– Vi har mycket att fundera över och vara självkritiska kring. Vad är närhetsprincipen på en redaktion i Sverige i dag? Det är en jätterelevant fråga. Det har funnits en tendens att tro att det som är nära geografiskt är det som berör oss mest och att Europa är närmast. Men i takt med att Sverige förändras så behöver vi också fundera över vilken världsbild vi speglar. 

 

Martin Schibbye driver projektet Blank Spot Project, vars syfte är att skildra de ”osexiga” historierna,  som inte vanligtvis leder till några stora rubriker i medierna. 

 

– Ett problem som finns är att mediernas rapportering är väldigt nyhetsdriven. Om en bomb smäller eller om någon skjuter någon så blir det en nyhet och då rapporteras det. Det innebär att vi får en rapportering om vår omvärld där människor framställs som antingen offer eller förövare och inget däremellan. Om det är en jordbävningskatastrof i Nepal då flyger alla dit, men när de sista överlevanden har dragits fram ur rasmassorna efter 72 timmar då åker man därifrån.  Inga journalister finns kvar som kan granska vad som händer med alla pengar som samlades in och vad det blev av de biståndsinsatser som gjordes.  Eller om hur hela jordbrukssäsongen satts ur spel för 30 miljoner människor eller återuppbyggnaden av 600 000 hus. 

 

Konsekvensen blir, enligt Martin Schibbye, att vi får en falsk bild av hur världen ser ut.

 

– Folk går och är rädda för terrorism, samtidigt som klimatförändringarna och de ödesfrågor den för med sig för mänskligheten inte riktigt kommer fram.

 

Men är det inte så enkelt att folk hellre vill läsa de snabba, mer dramatiska nyheterna?

 

– Nej, jag märker att det fins ett sug efter någon som i stället förklarar, som ger en bakgrund och sammanhang. Efter kvalitetsjournalistik. Framför allt bland unga människor. De vill bli tagna på allvar.

 

Svälten i Afrika är ett exempel på något som sällan ger braskande rubriker, men som har lett till mångdubbelt fler dödsfall än något av terrordåden som tas upp i Retrievers undersökning. 1758 artiklar. Det är mindre än en fjärdedel så många artklar som har skrivits om prinsessan Madeleines bröllop 2013.

 

Men det finns ju också ett sug efter de lite lättsammare artiklarna. Tillbaka till bordet på Nacka gymnasium.

 

– Om du skulle fråga mig om jag skulle läsa en artikel om hur livet är i Irak eller hur Kim Kardashian gjort sitt hår så skulle jag absolut välja det! Det är enklare, det är kortare. Det är såhär två meningar och klart, säger Meis Joda, 18.

 

–  Men jag tycker att det är fortfarande viktigt att de tar upp vad som händer i alla delar av världen. I Afrika är ingen som pratar om. Tusentals personer svälter ihjäl varje dag i Sydamerika. Ingen skriver om fattigdomen där. Vi behöver veta för att kunna påverka.