Handlingen utspelar sig i skärgården under en sommar där läsaren får följa med Anna, en blyg och eftertänksam tjej, och Louise, som är självsäker och kommer från en hög inkomst familj. Trots dessa skillnader dras de till varandra och utvecklar en kärlek som de inte riktigt vågar visa öppet.

Karaktären Anna bor under sommaren på Sländö, med sin pappa, Åke. Anna har spenderat många somrar på Sländö under sitt liv, vilket gör att platsen känns välbekant och trygg för henne. Hon bor i en skruttig stuga som Åke och hans kompis byggde själva för över ett årtionde sedan. Hon fiskar med honom, dem lägger nät i vattnet tillsammans och har en nära relation.

Karaktären Lollo, Louise, var inte familjär till Sländö innan bokens början. Hennes föräldrar hade köpt den stora vita villan med egen brygga för ett år sedan, men Lollo hade aldrig varit där innan. Lollo framstås som självsäker men har samtidigt en ängslig sida som märks i hur hon uttrycker sig och beter sig

Det som gör den här romanen så tankeväckande är att författaren skildrar klasskillnader. Skillnaden mellan Anna och Lollo märks tydligt i hur de lever, tänker och ser på världen. Anna är van vid ett ‘vanligt’ liv, medan Lollo växt upp privilegierad Detta skapar både spänning och konflikt mellan huvudkaraktärerna i berättelsen. Samtidigt visar boken hur känslor kan bryta igenom sådana känslor, vilket gör budskapet både realistiskt och hoppfullt.

Språket i romanen är relativt enkelt, men samtidigt uttrycksfullt. Samtidigt använder Sara Lövestam många beskrivningar som får läsaren att leva sig in i miljön och karaktärernas känslor. Naturen i skärgården skildras på ett sätt så att man nästan kan se och känna det framför sig.

Jag, som recensent, tycker att boken är definitivt rekommenderad för yngre tonår, då den tar upp teman som vänskap, kärlek och identitet på ett enkelt och lättförståeligt sätt. Den påminner mig om tonårsfilmen ‘Fucking Åmål’. Anna är en blyg tjej som vet mer om sig själv och kanske lite mer självsäker i att hon gillar tjejer, som Agnes i filmen. Medan Lollo är lite mer ‘cool’ och förvirrad, som Elin i filmen.

Sammanfattningsvis är Som eld en bok som rör sig kring teman som kärlek, identitet, vänskap och mod. Den visar hur svårt det kan vara att visa sig själv att visa vem man faktiskt är och stå för det, speciellt i tonåren, även om det känns skrämmande

För det första så skapas en sämre psykisk hälsa för ungdomar. Om man hela tiden behöver vara en annan människa för att inte bli dömd så kan det skapa stress och ångest. Idag vågar många ungdomar inte uttrycka sin egen stil, åsikter eller sin identitet av rädsla för att bli mobbad. Det här är inte bara ett kortsiktigt problem utan det kan göra att man helt isolerar sig socialt. Genom att låta unga vara sig själv så skapar vi ett tryggt samhälle för dem att utvecklas i.

För det andra så är det tack vare olikheter som skapar kreativitet. Om alla unga skulle anpassa sig för att följa normer så skulle det döda nya idéer och perspektiv. Tidigare i historien så var det dem som vågade uttrycka sina egna tankar som gjorde stora förändringar. Som när folk började tänka om barnarbete var rätt, eller när folk började undra om kyrkans ideologi var rätt. När unga får tänka själva och inte vara dömda för sina tankar så går utvecklingen framåt. Om vårt samhälle inte gjorde något annat än att klanka ner på andra så skulle ingenting förändras, utan många olika utvecklingar hade bara stått stilla.

För det tredje så handlar det bara om mänskliga rättigheter. Alla människor, oavsett ålder, har rätt att bli respekterade för den de är. Så just nu i dagens samhälle så bryts mänskliga rättigheterna hela tiden, vilket måste ändras. Det kan göra det svårare att trivas i samhället om man inte får vara sig själv, det är därför de mänskliga rättigheterna finns.

Vissa säger att man behöver ha en viss nivå av dömande för att fungera. Om ingen reagerar på hur andra beter sig finns det en risk att regler och normer förminskas. Genom att döma ungdomar så kan man lära dem vad de bör göra och inte bör göra.

Det är sant att samhället behöver regler och gränser, men det finns en skillnad mellan att sätta gränser och att säga till en ungdom exakt hur de ska vara. Det som händer då är att alla blir robotar och inga nya idéer formas. Men genom att låta ungdomar vara den de är så ger vi dem utrymme att få egna tankar.

Denna bok handlar om två tjejer som åker till skärgården med sina familjer och möter varandra. Det går från att vara som ett vänskap till något mer intensivt. De går på äventyr, visar varandra saker, hänger och gör en massa andra saker.

Som Elds budskap handlar om kärlek och att acceptera sig själv för den man är, och respektera ens behov. 2 tjejer möter varandra på en ö och delar äventyr och bildar en stark relation med varandra.

Jag rekommenderar den till exempelvis personer som bor på skärgården som gillar kärlekshistorier. Om du gillar kärlekshistorier alls tror jag det fortfarande är värt att kolla närmare på den här boken.

I min åsikt är denna bok ganska bra, jag tycker att den följer en stabil linje och svänger inte så mycket, så den är ganska enkelläst.

I “Som eld” märker man ganska snabbt att kärleken inte är så enkel. Lollo och Annas relation är stark, men den krockar med verkligheten. Ett tydligt exempel är när de tvekar innan de kysser varandra. Tankarna snurrar runt i Lollos huvud. Vad kommer mina föräldrar att tycka? Är det här fel? Vad händer om någon ser? Trots att känslorna finns där, helt tydligt, är de fortfarande osäkra. Kärleken finns, men den dras tillbaka av andras förväntningar, normer och osäkerhet.

Det visar att problemet inte är att deras känslor är för svaga, utan att omgivningens normer och deras osäkerhet blir starkare i stunden. De vill, men de vågar inte riktigt. Och det gör det också tydligt att kärleken inte övervinner allt, utan ibland är det kärleken som övervinns.

Det här tror jag är något många kan känna igen sig i. De gillar någon men vågar inte riktigt erkänna det eftersom de är rädda för vad andra ska tycka. Jag har också varit med om att jag har gillat någon men inte riktigt vågat erkänna det. Inte för att känslorna inte finns där, vi båda gillade varandra, utan för att jag tänkte för mycket på vad andra skulle tycka. Tänk om det blir konstigt? Vad kommer klassen att tycka? Precis som för Lollo var det inte känslorna som stoppade mig, utan omgivningen.

Det får mig att fundera på om vår syn på kärlek är mer romantisk än vad vi tror. Vi vill tro att den är ostörbar och kan överleva allt. Men i verkligheten beror kärlek ofta på ifall man vågar att inte lyssna på omgivningen eller inte. Två personer kan älska varandra men ändå inte få det att fungera. Inte för att kärleken är för svag, utan för att livet omkring dem är starkare.

Dock betyder det inte att kärleken är oviktig. Tvärtom. Kärleken kan vara det som får oss att våga, att förändras och att kanske inte alltid följa normerna. Men kanske är det det som är problemet, att vi tror att den ska göra allt. Att den ensam ska lösa konflikter och övervinna alla hinder.

Jag tror att många, inklusive mig, vill tro att kärleken övervinner allt. För det är ju en fin tanke. Men det är nog lite mer komplicerat än så. Kärleken är stark, men den övervinner inte allt ensam. Och ibland, oavsett hur mycket man vill, räcker den bara inte till.

I boken finns det starka känslor mellan karaktärerna, men det är inte bara att allt blir bra för det. De måste också hantera vad andra tycker, hur de själva känner och vad som anses normalt. Det gör att relationen inte bara handlar om kärlek, utan också om osäkerhet och rädsla. Ibland känns det helt enkelt för svårt eller riskabelt att vara tillsammans, även om känslorna finns där.

Jag tror att många kan känna igen sig i det här. Man kan gilla någon väldigt mycket men ändå inte våga visa det. Det kan handla om rädsla för att bli avvisad, men också om vad kompisar eller familj ska tycka. I vissa fall kanske man till och med försöker ignorera sina egna känslor för att det känns enklare än att ta risken.

Samtidigt betyder det inte att kärleken är oviktig. I Som eld märks det tydligt att känslorna faktiskt spelar roll. De får karaktärerna att tänka efter, ifrågasätta normer och ibland våga göra saker de annars inte hade gjort. På så sätt påverkar kärleken deras utveckling, även om den inte löser alla problem.

Det får mig också att tänka på hur mycket omgivningen påverkar oss. Om det var lättare att vara sig själv och inte bli dömd, skulle nog fler våga följa sina känslor fullt ut. Då kanske kärleken faktiskt hade haft större chans att fungera, eftersom hindren runt omkring inte varit lika stora.

Samtidigt finns det en press från samhället om hur kärlek “ska” se ut. Man förväntas passa in i vissa normer, och om man inte gör det kan det kännas som att ens känslor är fel. Det kan leda till att man trycker undan det man egentligen känner, vilket gör allt ännu mer komplicerat.

Jag har själv varit där. Med mobilen i handen och stirrat på ett skrivet meddelande jag inte vågat skickat för att jag har varit rädd vad andra personer skulle tycka och säga. Om jag är ärlig mot mig själv så är min rädsla ofta starkare än kärlek. Inte för jag oftast känner kärlek men i de få momenten jag känner de vinner oftast rädslan över den.

I som eld är kärleken som en eld, den värmer, men den kan också bränna ner hela ens trygghet. Lollo tvingas välja mellan att fortsätta vara den perfekta dottern, eller ska hon vara ärlig och riskera att förlora allt hon känner till och hennes rykte. Det är här citatet att våga ta risken är viktig.

Jag tror inte att kärleken övervinner allt automatiskt. Den är inte som en magisk formel utan mer som tändvätska. Med detta menar jag att kärleken ger oss en typ av mod för att försöka övervinna hinder. Det är inte kärleken som övervinner, det är vi som vinner genom att vara ärliga med oss själva.

I verkligheten så behöver du mer än bara kärlek för att kunna vinna, som att om personen har en sjukdom som inte kan botas så är det en väldigt stor chans att de inte kommer att kunna leva lika länge som deras partner. Eller om de kanske behöver en operation fast de har inte tillräkligt med pengar för den. Fast när du läser eller kollar på böcker och filmer så är det ju inte på riktigt någon har ju hittat på det och bestämt exakt vad som kommer att hända och inte hända och vem som kommer att leva och inte leva.Kanske som att personen som hålde på att dö fick en andra chans av någon gud eller något.Fast om de var i det riktiga livet så skulle ju det inte direkt att hända.

Som i boken Som eld så är Lollo som den hära personen som låtsas att vara den här perfekta verisionen av henne som henne föräldrar vill se medans hon är igentligen en hel annan person. Lollo vill inte göra hennes föräldrar besviken så hon låtsas vara med Erik medan hon inte ens gillar honom. Medan Anna är sann mot sig själv och erkänner hennes känslor. Det här får mig att tycka att Lollos kärlek för Anna är inte stark någ för att hon ska kunna strunta i sociala normer och hennes rädsla att hennes föräldrar inte kommer att tillåta deras relation. Sammanfattningsvis så kan Lollos kärlek inte vinna över hennes rädsla mot vad hennes föräldrar kommer att tycka.

Detta visar att kärlek inte alltid är den starkaste kraften i människans liv. Rädsla, normer och yttre omständigheter kan väga tyngre och styra beslut. Samtidigt finns det situationer där kärlek kan ge människor mod att förändra sina liv. Skillnaden ligger i hur stark individen är i förhållande till sina hinder. Därför kan man säga att kärlek inte övervinner allt, utan bara det som människan själv vågar kämpa emot.