Image: Zahra Nawrozi.
18 Dec

 

The sun shines through the window, but the air in the classroom feels heavy. The school assignment is to record a podcast. At the front of the class, the student Muzgan Batoori, 20, shares her story. Classmate Jakob asks questions from a script that the class has written together. Muzgan tells of a journey to Sweden filled with fear and hope.
– It was my mom, me, and my two brothers, says Muzgan.

The journey began in Afghanistan, where war and uncertainty tore the family apart and forced them to flee. The family is Hazara, an ethnic group that has been persecuted by the Taliban. Muzgan's oldest brother and her father were the first to leave Afghanistan, several years before Muzgan's mother and the younger children could flee. The father and older brother were granted residence permits in Sweden.
– Then we left Afghanistan because our family wanted to live together, says Muzgan.
 

Traveled in a rubber boat

Her oldest brother, who was in Sweden, saved up money so that Muzgan, who was then 14, along with the other two younger siblings and their mother, could flee to Europe.
– We drove by car from Afghanistan to Iran and then walked over the mountains to Turkey, says Muzgan Batoori.
– It was difficult all the way with smugglers and the roads. We were three children and only our mom.

How did you get in touch with the smugglers?
– By phone.

So, you just called a smuggler and said you wanted to leave?
– Yes.

How much did it cost?
– I don’t know, I was too young to think about that.

Muzgan says she believes they were in Iran for about two weeks before they managed to continue to Turkey.

What did you do in Iran?
– Nothing. We just sat and waited for the smuggler to come and say 'Come, now you have to go.

From Turkey, they traveled in a rubber boat along with 50–60 other people. Despite the dangers during the journey, they all made it. They were in Greece for two years before they were granted asylum. Shortly after that, something terrible happened. Muzgan's mother passed away.
– My mom got sick, and then we went to the doctor, who said your mom has a brain hemorrhage.

But the doctor couldn’t do anything. After her mother died, her father traveled directly to Greece to bring Muzgan and her younger brother to Sweden. One brother chose to stay in Greece.
– We landed at Arlanda and then drove to Deje, says Muzgan.

How was it to come to Sweden?
– It was good at first because we started school, studied, and made friends. But now it’s not good.

Muzgan's future is threatened. The Swedish Migration Agency has said that Muzgan and her younger brother cannot stay and are to be deported to Greece, where they first arrived. Not knowing what will happen is very hard, says Muzgan.
– I feel really bad. I am scared and keep thinking about what will happen.

Being deported to Greece would be difficult – the language is unfamiliar, and they already have a life in Sweden.
– Then I would have to start all over again. I don’t want to go to Greece, says Muzgan.
Her dream is to work in a pharmacy in Sweden.
– I want to try studying and then get a good education and job. Get my driver's license.
She also dreams of living in a townhouse.
– Now, I live with my brother and my dad in an apartment.

What’s the best part about living in Deje?
– That I get to live with my family. I’ve lived here for almost three years. I don’t want to go to Greece, but if I can't stay in Sweden, I have to go.

Why is Muzgan's father allowed to stay in Sweden, but not Muzgan?
– We can confirm that he has a residence permit in Sweden, while she has a residence permit in Greece. They have not been able to prove that it is likely they are related.
 

Why hasn’t a DNA test been done to determine if Karim is Muzgan’s father?

– I’ve tried to find an answer to that in the systems but unfortunately haven’t been able to find a clear explanation.

What can we as a class do to help our classmate?
– Show warmth and love to them, of course, in this difficult situation. Beyond that, we live in a democracy, and whether one wants stricter or more generous legislation, it’s at the political level you need to advocate for change. That’s decided on election day. As for this case, it has been appealed, so it’s really just a matter of keeping your fingers crossed for now.

 

Tags:
Professional photographer working for FITS festival 2024
17 Dec

I have always dreamt of going to numerous volunteering events. Not because of any specific personal gain, but because I've always loved helping people. I’d give my all just to make a person happy. Any person, really. My friend, my relative, my neighbour, or even a stranger. And when I discovered that I could do it and get a certificate for it, I was all in.

It all started in late autumn, when a classmate asked if I wanted to join the Christmas Fair volunteering event from our city with her. I said yes after many questions about the event. I then asked my parents about it. Slowly but surely, this first-time volunteering event started sparking a flame in me. A new passion.

After that, I aimed for the big fish. The international theater festival. It was a big risk as I had no experience whatsoever, but I had to take it. It was a dream come true: I was finally of age to be able to participate and I had permission from my parents. So I filled in the form.

2 months later, I got an email saying that I had been accepted. That is when my new passion became a weekly hobby.

I started going to more and more volunteering events. Now, as I am waiting for the international theatre festival to begin, I am reviewing all that I have learned in my volunteering practice.

For you to be a certified volunteer, you must go to practice sessions before the event, about five months prior. Each session is about communicating and about the responsibilities that we have.

Professional photographer for the FITS festival

M. C. a volunteer at the International Theatre Festival from Sibiu explains that “going to the sessions is a bit stressful as you have to take an exam to see if you can become an actual volunteer or not. Thankfully, I passed and I cant wait for it to begin.”

Every session you get the chance to learn something new. After approximately 5 sessions, you get assigned a date when the entry exam will be taken. It's a short test with 10 questions about topics discussed during the sessions and the history of the festival. After you pass that exam, you get to choose the department you wish to be in.

In the end, all you have to do is sign some papers and you will be a new member of the volunteering community.

In conclusion, volunteering is a great way to start your social work life. It's unique and it definitely prepares you for the future. Also, the International Theatre Festival from Sibiu is one of the greatest volunteering events in my city and for sure one that gives the most experience.

Tags:
Out of Africa
16 Dec

Out of Africa är en förening som arbetar för att skapa en varm och inkluderande gemenskap, där alla ska känna sig välkomna oavsett bakgrund. Föreningen fokuserar särskilt på att stötta familjer med barn och unga, äldre, och individer med olika förmågor, inklusive de med funktionsvariationer.

Den 5 oktober arrangerade Out of Africa ett färgstarkt evenemang på Mobilia Centrum, plan 2 – Barn och Ungas Röster Genom Konst. Vi, Selmalee, Leon och Iris, hade den stora äran att vara värdar för dagen. Evenemanget erbjöd barn och unga möjligheten att visa upp sin kreativitet genom att skapa och visa upp egen design i en modevisning, dansföreställningar och konstutställningar. Besökarna hade också chans att delta i aktiviteter som ansiktsmålning och pyssel, vilket bidrog till en interaktiv och inspirerande atmosfär.

Syftet med dagen var att ge oss unga en plattform för att uttrycka våra tankar och idéer och samtidigt öka medvetenheten om Barnkonventionen. Konsten blev ett verktyg för att stärka vår kreativitet och vårt mod att uttrycka oss själva, och vi fick också möjlighet att arbeta med vår samarbetsförmåga och scennärvaro.

Efter evenemanget delade vi våra egna intryck:

Selmalee: "Det var en fantastisk dag! Alla fick möjlighet att säga vad de tycker, och det är viktigt att vi unga får en chans att påverka hur världen ska se ut. Jag hoppas att fler barn och unga får delta nästa gång."

Out of Africa

Leon: "Modevisningen var bäst! Att få skapa något eget och sedan visa upp det var en upplevelse jag aldrig glömmer. Jag är stolt över att ha varit värd för dagen och vill gärna göra det igen. Sådana här aktiviteter ger oss en chans att vara kreativa på riktigt."

Iris: "Det roligaste var att vara värd och få pyssla och måla med alla som kom. Att skapa tillsammans med andra barn var verkligen dagens höjdpunkt. Jag hoppas vi kan ha fler såna här evenemang."

Dagen var minnesvärd och betydelsefull för oss alla, både deltagare och besökare. Tack till alla som gjorde den här dagen möjlig och för att ni visade att våra röster räknas. Vi ser fram emot fler aktiviteter där vi kan få uttrycka oss och vara en del av något större – tillsammans.

Tags:
Madeleine
13 Nov
Tags:
Sarah Pourostami
13 Nov
13 Nov
Tags:
Alva Einarsson
07 Nov
Tags:
07 Nov
Tags:
Wilma Eriksson Thörn
07 Nov
Tags:
Zahra Nawrozi
06 Nov

Muzgan Batoori, 20, flydde från Afghanistan och kom till Forshaga.

På gymnasieskolan har hon gått i snart tre år, men nu ska hon utvisas.

– Jag mår jättedåligt. Jag är rädd och tänker hela tiden på vad som ska hända, säger Muzgan Batoori. 

Solen lyser in genom fönstret, men i klassrummet känns luften tung. Skoluppgiften är att spela in en podd. Framme vid katedern delar eleven Muzgan Batoori, 20, sin berättelse. Klasskamraten Jakob ställer frågor från manuset som klassen har skrivit tillsammans. Muzgan berättar om en resa till Sverige fylld av rädsla och hopp. 

– Det var min mamma, jag och mina två bröder, säger Muzgan.

Resan började i Afghanistan, där krig och osäkerhet splittrade familjen och tvingade dem att fly. Familjen är hazarer, en folkgrupp som förföljts av talibanerna. Muzgans äldsta bror och hennes pappa var först att lämna Afghanistan, flera år innan Muzgans mamma och de yngre barnen kunde fly. Pappan och storebrodern fick uppehållstillstånd i Sverige. 

– Sen lämnade vi Afghanistan för att vi i familjen ville bo tillsammans, säger Muzgan.

Reste i gummibåt

Hennes äldsta bror, som var i Sverige, jobbade ihop pengar så att Muzgan, som då var 14 år, och de andra två småsyskonen och mamman kunde fly till Europa. 

– Vi åkte bil från Afghanistan till Iran och sedan gick vi över bergen till Turkiet, säger Muzgan Batoori.

– Det var svårt hela vägen med smugglare och med vägen. Vi var tre barn och bara vår mamma.

Hur fick ni kontakt med smugglarna?

– Med telefonen.

Så det var bara att ringa en smugglare och säga att man ville åka därifrån?

– Ja.

Vad kostade det? 

– Jag vet inte för jag var liten och tänkte inte på det. 

Muzgan säger att hon tror att de var ungefär två veckor i Iran innan de tog sig vidare till Turkiet. 

Vad gjorde ni i Iran?

– Ingenting. Vi satt bara och väntade på att smugglaren skulle komma och säga ”kom nu ska ni gå”.

Från Turkiet reste de i en gummibåt tillsammans med 50–60 andra människor. Trots farorna under resan kom alla fram. De var i Grekland i två år innan de fick asyl. Strax efter hände något hemskt. Muzgans mamma dog. 

– Min mamma blev sjuk och sen gick vi till läkaren som sa att din mamma har en hjärnblödning.

Men läkaren kunde inte göra någonting. Efter att mamman dött reste pappan direkt till Grekland för att hämta Muzgan och hennes yngre bror. En broder valde att stanna i Grekland. 

– Vi landade på Arlanda och sen åkte vi bil till Deje, säger Muzgan.

Hur var det att komma till Sverige?

– Det var bra första tiden för vi började skolan och vi studerade och fick vänner. Men nu är det inte bra.

Muzgans framtid är hotad. Migrationsverket har sagt att Muzgan och hennes yngre bror inte får stanna utan ska utvisas till Grekland, dit de kom först. Att inte veta vad som ska hända är jättejobbigt, säger Muzgan. 

– Jag mår jättedåligt. Jag är rädd och tänker hela tiden på vad som ska hända.

Att bli utvisad till Grekland skulle vara svårt - språket är obekant, och de har redan ett liv i Sverige.

– Då måste jag börja om allt från början. Jag vill inte åka till Grekland, säger Muzgan. 

Hennes dröm är att jobba på apotek i Sverige. 

– Jag vill försöka studera och sen en bra utbildning och jobb. Ta mitt körkort. 

Hon drömmer om att bo i ett radhus också. 

– Nu bor jag, min bror och min pappa i en lägenhet. 

Vad är det bästa med att bo i Deje?

– Att jag får bo med min familj. Här har jag bott i nästan tre år. Jag vill inte åka till Grekland men om jag inte får stanna i Sverige måste jag åka.

Här kan du lyssna på podden

 

Lindängeskolan
17 Jan
Pupil
Image: Zahra Nawrozi.
18 Dec
Pupil
Sarah
22 Oct
Pupil
Ana Jibotean
22 Oct
Pupil
https://medium.com/kinomoto-mag/the-dawn-of-ai-generated-cinema-how-text-to-video-technology-is-reshaping-hollywood-1d3da0c99868
22 Oct
Pupil
Everybody needs a break
22 Oct
Pupil
Own picture
22 Oct
Pupil
Personal source
22 Oct
Pupil
Photographer; George Todirașcu
22 Oct
Pupil
22 Oct
Pupil
17 Sep
Pupil
Anastasia Teodorescu
17 Sep
Pupil
17 Sep
Pupil
22 May
Pupil
22 May
Pupil
22 May
Pupil
22 May
Pupil
22 May
Pupil
22 May
Pupil
22 May
Pupil
22 May
Pupil
22 May
Pupil
22 May
Pupil
22 May
Pupil
22 May
Pupil
22 May
Pupil
22 May
Pupil
02 May
Pupil
02 May
Pupil
29 Apr
Pupil

WORLD

Melissa
20 Jan
Pupil
Emanuela Mustafovic.
20 Jan
Pupil
Erika Bengtsson Eriksson
20 Jan
Pupil
Emanuela Mustafovic
20 Jan
Pupil
20 Jan
Pupil
Personal source
22 Oct
Pupil
Photographer; George Todirașcu
22 Oct
Pupil
22 Oct
Pupil
17 Sep
Pupil
Anastasia Teodorescu
17 Sep
Pupil
17 Sep
Pupil
22 May
Pupil
22 May
Pupil