Idefjorden är en 25 kilometer lång fjord som utgör en del av riksgränsen mellan Norge och Sverige, i Norra Bohuslän. I Sverige är Idefjorden, i sällskap av Gullmarsfjorden, unika i sitt slag för att vara så kallade tröskelfjordar. Trösklarna finns vid fjordens mynning och har skapats av den gamla inlandsisen.

Förutom att vara ett naturligt fenomen är Idefjorden också en vacker plats med branta sluttningar och fina badplatser, men så har det inte alltid varit.

Alice Nylander

Margareta Nordström, numera pensionerad miljöinformatör och naturvårdare, berättar om en tid då vattnet i fjorden var så förorenat att skumränderna efter en båt kunde ligga kvar i en halvtimme. Föroreningarna kom främst från fabriks- och avloppsutsläpp i Halden och innehöll både dioxiner och kvicksilver.

- Jag visste inte vad jag kunde göra och det var väldigt frustrerande. Man vill, men man vet inte, berättar Margareta Nordström och förklarar att hon alltid haft ett brinnande intresse för miljön.

Den förorenade fjorden hade uppmärksammats redan på 60-talet och 1975 började ett arbete mot förbättring, men även om tillståndet blev bättre var det inte tillräckligt.

- Alltså fjorden var ju död, förklarar Margareta Nordström.

När Olof Palme och Gro Harlem Brundtland 1985 skulle göra en gemensam valupptakt mellan Strömstad och Halden, samlade man in namnunderskrifter för att visa att man inte var nöjd med förbättringen som skett. Margareta Nordström, som då var ordförande i Strömstads miljögrupp, var med och lämnade över de 4000 underskrifterna. Plus två flaskor med smutsigt vatten.

Alice Nylander

Efter mötet med politikerna fortsatte arbetet. Miljögruppen var i kontakt med både miljövärnsministern i Oslo och med Greenpeace, man skrev även brev till regeringen.

Alla politiska partier i Strömstad ville vara med och arbeta för ett renare vatten.

- Vi bestämde att vi gör det här tillsammans, och så fort jag skulle skriva in till någon fabrik eller till myndigheterna kunde jag skriva under med Strömstad miljöforum och alla politiska partier i Strömstad. Det var en väldig tyngd, förklarar Margareta Nordström.

I Strömstad miljöforum ingick, förutom de politiska partierna, även kyrkan, Föreningen Norden och Rotary.

Förutom ett samarbete mellan lokala partier var arbetet också ett samarbete över gränsen, något som fick stor uppmärksamhet i media. Förutom den lokala Strömstad Tidningen och Bohuslänningen, gick det att läsa om miljöarbetet i bland annat Göteborgsposten och Dagens Nyheter. Det fick även uppmärksamhet i norsk TV.

Åsa Nylander

Fienden, som Margareta väljer att uttrycka det, var de norska fabrikerna. I Idefjordens fall var det främst Saugbrugsforeningen i Halden, som låg bakom utsläppen.

- Vi bestämde oss för att bjuda in Saugbrugsforeningen till Strömstad, berättar Margareta Nordström.

Från det norska pappersbrukets håll var man tveksam inför mötet.

- De blev ändå väldigt nöjda efteråt, så efter det här mötet blev vi inbjudna till Saugbrugsforeningen med jämna mellanrum, där de berättade om vad de planerade att göra och vad som skulle hända, förklarar Margareta Nordström.

Efter ett ägarbyte 1989 revs det gamla pappersbruket och ersattes av ett nytt.

Arbetet gav resultat. 

1986 började det hända grejer och i början av 90-talet rullade det i princip på av sig självt. Den norska miljöchefen röt bland annat ifrån med uppmaningar om att det var dags att bygga fler kommunala reningsverk i Norge. Vid det laget fanns det bara i Halden och Oslo. Nya miljölagar i Norge bidrog även till förbättringarna.

- Det hände grejer, säger Margareta Nordström.

Samma år tilldelades hon årets miljöpris, av naturskyddsförening, för sin insats i arbetet kring Idefjorden och den norska floden Glomma, som även den var kraftigt förorenad.

1989 kunde man se tydliga resultat av arbetet.

Ännu är inte fjordens hälsa säkrad.

Idefjorden har alltid varit en viktig transportled och sedan länge har det funnits ett intresse av att spränga eller skära i trösklarna vid fjordens mynning. Detta för att kunna få in större fartyg till de norska fabrikerna. Sverige har hittills sagt nej till ett sådant ingrepp.

- Strömhastigheten på de här trösklarna gör att du får ett liv som inte är normalt vid våra breddgrader. Det är ett väldigt exklusivt ekosystem och bara det är skäl nog att inte skära i trösklarna, menar Margareta Nordström.

- Gör man ändå det och tar in större båtar kommer propellrarna gå djupare. De riskerar att röra upp bottensedimentet och därmed de gamla gifterna, som ligger där under, berättar Margareta Nordström och förklarar att så länge gifterna är isolerade utgör de inte samma fara för det biologiska livet.

- Det skulle inte bara förstöra Idefjorden. Även nationalparkerna som ligger utanför skulle drabbas. Området är skyddat genom Natura2000 och det är viktigt att regeringen fortsätter att säga nej, fortsätter Margareta Nordström.

Idag har fjorden som var så gott som död återfått liv. Under sommarmånaderna är den en populär hemvist för både badälskare och den lokala simskolan i Krokstrand.

Hur känns det att ha varit en del av det här arbetet?

- Det är något av det bästa jag har gjort. Det är ett kvitto på att jag har gjort någonting bra och jag är väldigt tacksam att jag fick möjligheten, måste jag säga. Otroligt tacksam! När man brinner för någonting är det jätteskönt att få vara med och förändra och påverka, avslutar Margareta Nordström.