För det första är Älvdalskan ett språk, inte en dialekt, det berättar SVT nyheter (2 juni 2016) om, de berättar att det är den internationella organisationen SIL International, med säte i USA som har gett sitt godkännande. Organisationen är en helt opolitisk organisation, driven av språkvetare som styr kategoriseringen av språk i världen.

För det andra skriver Per-Åke Lindblom i artikeln Rädda älvdalskan (alba.nu hämtad 26/10 2023) att älvdalskan är ett eget språk och inte enbart en svensk dialekt. Språk kan definieras på två olika sätt: ett språk är en språkvarietet som inte automatiskt förstås av talare av en annan språkvarietet eller att det är en språkvarietet som av politiska skäl upphöjts till språk. Det senare förhållandet brukar något skämtsamt betecknas som att språk är ”en dialekt med armé och flotta”. Detta stämmer väl överens med danska, norska och svenska, som fortfarande är sinsemellan förståeliga.

Föreläsarna berättar att regeringen är emot att älvdalskan ska klassas som ett minoritetsspråk på grund av ISOF:s utredning från 1997. Men en av dem som var med och gjorde utredningen tycker nu i efterhand att regeringen gjort en felbedömning av utredningen. Han tycker att älvdaskan ska vara ett minoritetsspråk.

För det tredje berättade föreläsarna att flerspråkiga personer som kan prata älvdalskan kan byta mellan sina olika språk, mitt i en mening eller till och med inne i ett ord, i synnerhet om de talar med andra som kan samma språk som de själva. Det kallas kodväxling. Ibland har det tolkats som att personerna som kodväxlar inte kan prata något av språken ordentligt. Men kodväxling är snarare en resurs och en möjlighet att få precis det man menar sagt.

Avslutningsvis jag tycker att älvdalskan ska bli ett minoritetsspråk därför att det är svårt att förstå den dialekten, de flesta andra dialekter kan man förstå eller tolka.