För det första leder det med tiden till ett bättre mående. Att be om hjälp och att låta sig själv ta emot hjälp är nästan nödvändigt för att ens kunna börja må bättre om man mår riktigt dåligt, och vägen till en god psykisk hälsa görs sällan själv. Ett exempel på någon från litteraturhistorien som inte bad om hjälp är den unge Werther som led av självmordstankar till den grad att han till slut sköt sig själv. Det här visar att problemet med att inte be om hjälp har funnits länge och kan ha dramatiska konsekvenser. Ett exempel på någon som mådde dåligt, men som faktiskt började må bättre efter att hon till slut bett om hjälp är Tara, som skrivit biografin ”Allt jag fått lära mig”. Här är ett citat från boken där hon pratar med dr. Kerry,

”Den enskilt viktigaste faktorn till vem du är finns inom dig, sa han. Professor Steinberg säger att detta är Pygmalion. Tänk på berättelsen, Tara. Han gjorde en paus, blicken var intensiv, rösten genomträngande. Hon var bara en cockney flicka i en vacker klänning. Tills hon började tro på sig själv. Då spelade det ingen roll vilka klänningar hon hade på sig.

För det andra kommer man närmare andra när man ber om hjälp och vågar öppna upp sig och att prata med andra kan leda till att man får fler vänner och kommer närmare sin familj. I biografin Allt jag fått lära mig Isolerar sig Tara från andra och håller allt inom sig vilket leder till att hon blir väldigt ensam och det är inte förens hon börjar våga be om hjälp och låter sig hjälpas som hon kan börja komma närmare andra, få nya vänner och lära känna delar av sin släkt som hon tidigare inte pratat med. Här är ett citat från boken innan hon bett om hjälp och börjat ta avstånd från sin familj och framförallt sin mamma,

”Hur misstänksamheten och fundamentalismen slet sönder mitt liv, hur de gjorde att jag förlorade människorna jag brydde mig om och det enda jag fick istället var intyg och diplom - ett intryck av respektabilitet. Det som hände nu hade hänt förut. Det här var andra gången bandet klipptes mellan en mor och en dotter”

Många anser att att be om hjälp och att våga berätta om sina problem är att klaga, och i dagens samhälle anses det ofta heroiskt att lida i tysthet. Jag menar att det finns en skillnad i att klaga på olika saker och att be om hjälp för att kunna må bättre. Att lida i tysthet är bara att plåga sig själv i onödan när det finns en möjlighet att be om hjälp och börja må bättre. I biografin Allt jag fått lära mig Mådde Tara Westover dåligt i flera veckor, inte bara psykiskt utan även fysiskt, med magsår och en bruten tå. Hon vägrade gå till läkare eller prata med någon alls, även när hon erbjöds hjälp, och det ledde bara till att hon mådde ännu sämre och kom efter i sina skolarbeten så pass att hon riskerade att bli av med sitt stipendium, allt detta hade kunnat undvikas om hon bara bett om hjälp från början.

För det tredje mår andra bättre av att hjälpa dig och genom att be om hjälp ökar du även deras välbefinnande. Att hjälpa andra leder nämligen till ett ökat självförtroende och gör oss mer positiva. Enligt en studie som publicerades i tidskriften Health Psychology visade det att volontärer som jobbat under en längre tid levde längre eftersom deras psykiska mående förbättrats när de fått hjälpa andra. Ett exempel på några som börjat må bättre från litteraturhistorien är Marilla och Matthew från boken Anne på Grönkulla, som efter att ha tagit emot och hjälpt Anne blir mycket gladare och mår bättre.

Sammanfattningsvis finns det flera fördelar med att be om hjälp. Framför allt mår man bättre, och att be om hjälp och att låta sig ta emot hjälp kan ofta vara det enda sättet att börja må bättre om man mår dåligt. Dessutom kommer man närmare andra och, genom att be om hjälp, ökar man även andras välbefinnande. De som hjälper någon får nämligen ett ökat självförtroende, blir mer positiva, mår bättre och får ett potentiellt längre liv. Så frågan är varför ska vi fortsätta behandla oss själva så här? Tortera oss själva? Om du behöver hjälp, våga be om den!