Jag satt på den där obekväma stolen i personalrummet och försökte hålla inne nervositeten och ångesten jag kände, vilket troligtvis var helt genomskinligt..

Det gick sådär. Min lärare log lite empatiskt och redan då förstod jag att det inte bådade gott.

‘’Du ligger precis på gränsen till ett E’’

Jag blev så ställd att jag råkade säga ‘’Tack’’.

Som om han precis hade gett mig en present och inte ännu mera stress.

Det var då jag insåg att ett dåligt betyg lite är som ett dåligt skämt, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Min lärare fortsatte med ‘’ta ansvar’’ och ‘’lägg ner extra tid’’, som om det var så enkelt att göra, jag har knappt någon tid efter skolan med alla träningar, plugg och att sedan ha ett social liv, dessutom hade jag redan pluggat fett mycket matte men det går bara inte. Jag har försökt med massa olika pluggtekniker: Vanliga boken?, Absolut inte, Pappa?, haha, aldrig, jag har till och med försökt med såna "Tiktok lärare", inte ens det funkar.

Det märkliga är att skolan verkar tro att stress motiverar oss. Som om nivåer och måsten gör oss till supersmarta genier. Men det spelar ingen roll hur många ‘’du måste’’ som kommer ut ur lärarens mun, stress är ungefär lika motiverande som att plugga samtidigt som grannarna renoverar huset. Enligt Skolverket är skolrelaterad stress vanligt och att höga krav ofta försämrar snarare än förbättrar elevers prestationer (Skolverket).

Sedan dessa avskyvärda prov, som om det visar något. Okej att någon kanske kan minnas det de lärt sig bättre än vad jag kan, det tyder inte på någonting, de är väl bara ett bättre kvitto än vad jag är, det kommer troligtvis vara glömt om ett år eller så. Eller så har de lite rolig kunskap till fredags-quizen i soffan, ja men grattis klart du ska ha ett A, eller?

Det som stör mig mest är ändå hur allt alltid landar på oss elever, som om ansvaret för hela skolsystemet är vårt ansvar. Det är vi som ska hinna, orka, prestera och samtidigt vara glada, trevliga och motiverade, det är ju trots allt bara hela vår framtid som är på spel. Enligt Folkhälsomyndigheten beskriver många unga att pressen från skolan är en av de största orsakerna till stress och psykiska besvär. (Folkhälsomyndigheten)

Ibland känns det bara inte riktigt som att lärarna förstår hur mycket vi faktiskt har runt omkring oss. De säger att de gör det, men det märks knappt.

Jag kommer hem från skolan och vet att jag egentligen borde öppna matteboken direkt, men kroppen säger stopp. Huvudet med och så kommer den där känslan att man borde göra mer än jag gjort, fastän jag gjort allt jag kan. Det är konstigt hur skolan får oss att känna oss så dåliga, även när vi försöker vårt bästa. Jag vet att jag pluggar. Jag vet att jag försöker. Men ändå känns det som att det aldrig räcker.

Jag ställde några frågor till psykologen Malin Anniko för att få en bättre förståelse, hon berättar att; stress i grunden är något normalt, men när den pågår under en längre tid kan den mycket väl bli ohälsosam. tecken att uppmärksamma sig på är förändrad sömn, humörsvängningar, ökad irritation eller att du ofta hamnar i konflikter, hemma eller i skolan till exempel. Hon säger även att långvarig stress kan göra än nedstämd, asocial samt mer passiv, till exempel avstå från att hänga med sina vänner.

Kanske är det dags att börja lyssna på hur det faktiskt är att vara elev idag. För när man redan gör sitt bästa, borde det få räcka.