Enligt årets Friends-rapport upplever 10% av alla elever i årskurs 3-6 att de har blivit utsatta för mobbning och 5% av alla i årskurs 6-9. Av alla orsaker för mobbning är etnicitet den absolut vanligaste. I årskurs 3-6 uppger 22% att motivet för mobbningen är etnicitet och i årskurs 6-9 är motivet för 16% av mobbningen etnicitet. Bara 55% av de som blir utsatta för trakasserier känner att de kan lita på att lärarna inte ingriper när eller efter att trakasserierna sker.

Jag tycker att detta är helt absurt. Nästan hälften av alla elever som blir utsatta för mobbning känner att de inte kan lita på att skolan ingriper. Föreställ dig detta: Det innebär att var tionde elev på lågstadiet, flera i varje klass blir utsatta för mobbning. Då måste det finnas något någonstans som inte är tillräckligt. Det borde vara självklart att en vuxen reagerar när någon blir utsatt för mobbning. Jag uppmanar alla lärare, och all personal på skolor att tänka efter lite extra om ni verkligen reagerar när det behövs, eller om vissa saker slipper undan.

Det fungerar dock inte alltid att skälla i stunden. Som jag berättade i ingressen tror jag att det stora problemet ligger i hur vuxna väljer att hantera situationer där sådant händer. Om vi ska bli av med problemet måste man bilda en uppfattning hos barn tidigt i deras liv. Jag tycker att det borde vara en väsentlig del av läroplanen att förebygga att mobbning sker från början. Jag tror att mobbning på grund av etnicitet, och rasism som helhet är rotad i okunnighet och rädslan för det som känns främmande. Många skulle förmodligen svara med att det är föräldrarna som är problemet, och det är deras ansvar att lära barn om rasism. Min fråga tillbaka är: Vad händer då med barnen vars föräldrar inte bryr sig, eller barnen vars föräldrar är rasister själva? Det är där skolan har en viktig uppgift. När jag tänker tillbaka på min egna skolgång inser jag hur sent man började prata om rasism och andra kulturer. Vi kanske har arbetat med saker som kretsar kring sådana frågor, men det har uppenbarligen inte varit tydligt nog för att fungera mot mobbning. Detta gör mig besviken. När man är yngre är ens världsbild fri att förändras, den påverkas hela tiden av nya upplevelser. När man blir äldre börjar världsbilden långsamt övergå till fast form. För vissa är det redan för sent.

Jag uppmanar skolor att undervisa barn om främlingsfientlighet ända från början. Jag uppmanar också lärare och rektorer att se till att barn som blir utsatta för mobbning i vilket slag som helst känner sig trygga och vet att skolan kommer att agera. Till sist uppmanar jag dig, läsaren att fundera på var rasism förekommer, och vad du kan göra åt det.