Davids mamma Mari skulle åka och göra ett reportage om säljakt i Hudiksvall. Mari frågade Anna-Carin Westling om hennes son, som går jakt och viltvård på Forshagaakademin, kunde få följa med och se hur en säljakt går till. Hon tyckte att det skulle vara jätteroligt så David fick följa med. Han tog ledigt från skolan den dagen och följde med upp. De var hos Anna-Carin tidigt på morgonen för att åka ut till havs i soluppgången och börja jaktdagen så fort som möjligt.

De var ute på havet kl 05:00 för att påbörja jaktdagen, bössa och ammunition hade Anna-Carin med sig. 

David Nälsén på en kobbe. Bild: Mari Nälsén. Image: Mari Nälsén.

- Morgonen var helt otrolig, lite vind och soligt, säger David

Under tiden de åkte på havet så berättade Anna-Carin för David att han gärna får skjuta sig någon säl om han ville.

- Det kom som en ren chock, berättar David.  

De åkte rakt ut på havet för att sedan mötas av en kobbe mitt ute på havet, alltså en jätteliten ö av bara stenar.

På väg till ön såg de några sälar uppe ovan vattenytan så de börjar slå på båten med hjälp av metallrör för att få sälarnas uppmärksamhet då de är väldigt nyfikna djur som lockas av oljud och gärna kommer närmre för att kika vad som händer. 

- Säljakten är inte som alla andra jakter då man ska vara tyst och inte föra något väsen av sig. När man jagar säl så är det tvärt om, låter man mycket får man sälarnas uppmärksamhet, säger David.

Några sälar kommer närmre till slut. David förbereder sig med bössan och lägger an, siktar på huvudet och avlossar ett skott som var dödande. Dock hann de inte hämta sälen innan den sjönk. De försökte därför åka med en krok längs med botten för att fånga upp den men sälen hittades inte. Det är ganska vanligt att sälarna sjunker och att de inte hittas med krok alla gånger.

- Det var en sån häftig känsla, svåraste skyttet jag har testat på inom olika jakter, man måste matcha avlossningen med vågorna på havet, berättar han.

Efter första sälen åkte de till en annan kobbe för att grilla lite hamburgare och njuta av det fina vädret. 

De åkte sedan vidare ut på havet och fick snabbt syn på några sälar som var nyfikna. 

- Jag gjorde mig i ordning igen, osäkrade bössan och avlossade ett skott som var dödande. Vi åkte ut igen för att hämta upp sälen på båten. Den sälen lyckades vi hitta och när sälen var i båten tog vi lite bilder under tiden vi körde till land för att flå skinnet av sälen på kobben. Jag fick flå min säl själv men med lite hjälp såklart vilket var en häftig känsla, berättar David.

När sälskinnet är avflått så tar Anna-Carin hand om dem och bereder dem åt kunden om hen vill det. Det är en lång och komplicerad process men det blir väldigt vackert och hon är expert på det. Anna-Carin kan göra allt möjligt av sälskinn, hon har bland annat gjort vapenfodral, kepsar och väskor. Av respekt för viltet så försöker hon ta tillvara på så mycket resurser från sälarna som hon kan. Skinn, kött och sälolja är några saker som hon tar tillvara på.

- Vi åkte sedan runt lite till för att kolla efter säl och efter det så åkte vi tillbaka till land. Denna dag är en dag jag sent kommer att glömma, mycket säl, fint väder och ett gott sällskap, mer än så behöver man inte, säger David.

Säljakt är en viktig viltvårdsåtgärd eftersom sälen är en stor predator på fisken i Östersjön. Sälbeståndet måste hållas nere, annars så blir fiskbeståndet för litet och sälarna svälter samt att fiskeindustrin dör ut. Anna-Carin brinner för att vårda sälarna och den största anledningen till att hon är ute och jagar säl är för sälarnas eget bästa. Hon har märkt att de börjar bli för många och att det har gjort att de blir magrare och magrare.