För det första så saknar Sverige ett skyddsnät och enligt De Vries (2010) så var det en av de främsta anledningarna till varför folk valde att emigrera. När någon blir sjuk finns det ingen stark hälsovård att luta sig tillbaka mot och ett år med missväxt i ett område eller i hela landet leder direkt till svält och ett svagt folk, ett folk som i desperation söker sig mot en bättre framtid. Det behövs en stor kraftsamling av dem som styr, men även av oss, folket, den starkaste kraften i ett land. Utvandring ska vara en sista utpost men i detta nu är det istället en verklighet. De med makten som även är de rika måste ta sitt ansvar för att skapa ett mer kapitaliserat samhälle med enklare möjligheter för människor att få jobb för att kunna försörja sig. Vi måste bygga upp ett tryggt samhälle där missväxt under ett år inte får förödande konsekvenser eftersom grunden under är så stabil. I tider som dessa måste skatten också sänkas för att ge även de familjer som inte har någonting chansen att överleva. Framtiden blir och formas efter vad vårt folk strävar mot.

För det andra är utvandringen något som drar isär nära och kära. Enligt Statistiska centralbyrån (2013) kommer många föräldrar kommer aldrig återse det barn som de uppfostrat. Familjer slits isär på ett sätt som inte är hälsosamt för någon inblandad. En förälder ska aldrig behöva säga hejdå till sitt barn utan att veta att man kommer ses igen och ett barn ska inte förlora en förälder bara för att denne inte längre ser möjligheter till jobb eller att kunna försörja sig i Sverige. För vissa kanske livet blir det perfekta de drömt om på andra sidan Atlanten och de har råd att efter bara något år kunna skicka ett brev med biljetter för hela sin släkt att följa efter, men vad händer med dem som får uppleva andra sidan av myntet? Breven som skrivits hem till släkt och bekanta från när och kära tar med sig mycket positivitet och en optimism så stark att de som blev kvar inte heller kan stå emot den långa resan. Det finns dock som sagt en sida som visar en annan verklighet. Många av dem som väljer att flytta hittar aldrig hem i sitt nya land. Många hamnar i gruvor där döden ständigt är närvarande i jobbet och där de knappt tjänar en krona mer än de hade gjort hemma i Sverige. Löftena som getts om framtiden visar sig för vissa vara falska.

Samtidigt förstår jag många av  dem som lämnar vårt land i dessa tider. Förhållandena för att kunna leva ett bra liv är katastrofala och desperationen för att överleva är en kraft så stark att väldigt många människor såklart inte kan stå emot den. Amerika ger folket tron så många i dessa tider behöver för där erbjuds jobb, en mark att odla på och ett land som inte står och väger vid stupet ner i avgrunden. Jag däremot ser en annan framtid, en framtid där Sverige gräver sig upp från gropen och att vi inte överger det land som gett oss så mycket. Vi måste stå emot och kraftsamla i tider som dessa för att visa att Sverige är ett land som klarar att resa sig, även när det inte längre finns så mycket hopp.

För det tredje är det Sveriges framtid som sakta men säkert  förloras med varje båtlast. Enligt Institutet för språk och folkminnen (2021) kom arbetskraften framförallt från de unga och friska. Dessa personer är de som står längst fram i kön för att hitta nya möjligheter i ett land långt bort när Sverige inte längre erbjuder en bra framtidstro. Dessa personer som står för arbetskraften borde istället vara dem som står först i ledet till att få ett jobb men för att det ska vara möjligt måste varje människa ta sitt ansvar för att vända på trenden. Ett folk med en bra framtidsvision och en stark beslutsamhet kan uppnå nästan vad som helst.

Avslutningsvis vill jag uppmana till en kraftsamling, en kraftsamling så stark att vi tillsammans vänder på skeppet. Det kommer krävas tid och mer lidande för att förbättra de problem som finns men vi måste göra vad vi kan för att rädda vårt älskade land. Sveriges framtid står på spel!