För det första så anser många att alla barn inte hade samma förutsättningar för att kunna utbilda sig, men detta stämmer inte. Det fanns en filosof och politisk tänkare under 1600-talet och tidigt 1700-tal som hade många kloka tankar. Han hette John Locke och enligt honom föddes alla barn som ett tomt blad, Tabula Rasa (Maden, 2021; NE u.å.). Eftersom barnen föds  som ett tomt blad innebär det att ingen hade någon kunskap från början. De måste lära sig att till exempel att läsa, skriva och prata, det är ingen som kan det utantill. Om det fortsätter vara en sådan skillnad för rätt till skola kommer det leda till större klasskillnader och ingen jämlikhet. Dessa skillnader försöker vi arbeta oss ifrån så varför är det kvar ändå?

För det andra är det fruktansvärda förhållanden i fabrikerna. Barnen arbetar från morgon till kväll och även utan pauser. Speciellt i tändsticksfabriken här i Vänersborg är miljön mycket illa. Massvis med farliga ämnen som kommer från tändstickorna och deras gifter. Det är stor risk för brand och explosioner, vilket vi redan sett en gång tidigare då tändsticksfabriken brann ned (Johansson, 2025). Barnens kroppar är inte helt utvecklade än och borde inte få utsättas för dessa risker, om de skadar sig finns det chans att barnet påverkas av detta hela livet ut. Så till vilket pris ger det att barnen arbetar i fabriker, om de ändå endast skadats av det.  Som jag även tidigare nämnt lite grann, barn som går i skolan istället får lära sig och utvecklas i en säker miljö.

Självklart förstår jag att det finns många som tycker att det är bra att barnen arbetar. För enligt Greta Åberg (u.å.) anser många att de lär sig försörja sig själva och deras familj i en tidig ålder. Det är en bra kunskap inför framtiden. Även att barnen slipper springa runt på gatorna för att tigga pengar eller stjäla för att kunna försörja deras familj (Åberg, u.å.). Det finns förstås fördelar med arbetet men på lång sikt leder det till fortsatt fattigdom. På grund av att det är så pass dålig inkomst för arbetet har de inte möjlighet att utveckla sig ut ur fattigdoms cykeln. Barnen ärver fattigdomen vidare till nya generationer eftersom att när de växer upp och blir vuxna, har de fortfarande dålig ekonomi vilket då kommer leda till att deras barn blir tvungna att arbeta istället för att gå i skolan. Det blir som ett kretslopp som går vidare och vidare i arv.

För det tredje bidrar kunskap och utbildning till större möjligheter för en säkrare framtid. Har du bra utbildning blir det lättare att få högre löner, som i sin tur kan leda till att du tar dig ut ur fattigdomen. Desto fler som kommer ut i arbetslivet med en utbildning och bra löner desto bättre blir det för samhället. (Wästerfors, 2000). Vi behöver då inte tänka på att familjerna har dåliga inkomster så det knappt kan försörja sina barn. Skolan bidrar även till att fler ungdomar och människor får mer kunskaper om regler och bättre vett och etikett. Då vet de hur de ska vara som personer. Så om vi både har arbete och vetskap om hur vi ska bete oss, kan det i sin tur göra så att brottsligheten minskar eftersom mindre människor är ute på gatorna. Kort sagt, det nyttjar inte enbart individerna och familjerna utan då även hela samhället

Avslutningsvis kan vi konstatera att ett samhälle som inte ger rätt till utbildning för alla barn är inte ett rättvist eller säkert samhälle. Vi måste börja tänka på vad som är bäst för barnen, är det verkligen bra att barnen får lida i fabriker för att knappt överleva lönen. Eller ska vi se till att alla har rätt till utbildning och därefter få ett stabilare liv utan att behöva tänka på att ekonomin inte räcker till? Alla barn, oavsett ekonomi ska ha rätt till utbildning, så börja tänka om och tänk rätt, tänk på barnens hälsa.