När ogifta kvinnor blir havande  utsätts dom får stora sociala risker. Sex utanför äktenskapet är idag enligt lag straffbart, och en graviditet utanför äktenskap kan både leda till straff och socialt utanförskap, samtidigt som kvinnan förlorar möjlighet till försörjning. (Stockholmskällan, 2025). Samhället erbjuder inte heller barnomsorg eller föräldraledighet, vilket gör det extremt svårt för en ensam mor att försörja och vårda sitt barn. Samtida rapporter visar att barn födda utanför äktenskapet ofta placeras på barnhem eller hos fosterfamiljer där de tvingas börja arbeta tidigt och leva under hårda förhållanden. Dessa barn har betydligt högre dödlighet än barn födda av gifta föräldrar och är överrepresenterade i fattigdom och brottsstatistik. Detta tycker jag visar tydligt att det är samhällets brist på stöd som skapar lidande, inte moderns handlingar.

Samhället framställer då äktenskapet som en säker ordning som skyddar kvinnor och barn från fattigdom och utanförskap (Arenagruppen, u.å.).  Det framställs som en moralisk norm och ses vara en plats där kvinnor kan få stabilitet och ekonomiskt skydd.

I verkligheten ger äktenskapet ingen verklig trygghet. Idag är gifta kvinnor omyndiga, får inte rösta i politiska val, kan endast arbeta inom vissa yrken och får inte ingå avtal eller bestämma över sina inkomster. Kvinnans egendom tillhör först hennes far och övergår sedan i makens ansvar när hon gifts bort. Kvinnan förväntas vårda hemmet och familjen och vara beroende av mannens försörjning, detta anses vara de "svaga könets" naturliga roll. Våld inom hemmet för att "hålla ordning" är inte heller ovanligt, och det är inte fören 1864 det blir olagligt för mannen att slå sin hustru. Äktenskapets fasad döljer alltså kvinnors beroende och rättslöshet, och ger ingen verklig trygghet, varken för henne eller hennes barn.

Vissa anser att stränga normer krävs för att upprätthålla samhällsordning. Men hårda normer skapar inte trygghet, utan desperation. När kvinnor blir beroende och rättslösa tvingas de till extrema handlingar, som drabbar barnen direkt. Moral som bygger på kontroll och skam skapar inte samhällsordning. Det skapar istället rädsla och socialt lidande.

Samhällets hårdhet leder till verkliga tragedier. Vissa kvinnor tar sina barns liv för att undkomma straff och utanförskap (Stockholmskällan, 2025). Andra lämnar sina barn utanför barnhem, i hopp om att någon annan tar hand om barnen. Och vissa försöker sig även på livsfarliga försök till att framkalla missfall, vilket oftast leder till sjukdom eller egen död. Detta är inte tecken på brist på moderkärlek, utan sista utvägar i ett samhälle som inte erbjuder verkliga val.

Ett samhälle som sätter moral framför människoliv skapar tragedier, inte trygghet. verklig trygghet och skydd uppnås genom att ge kvinnor stöd, rättigheter och frihet. Så låt oss inte längre blunda för kvinnors ofrihet. Vill vi verkligen skydda våra barn, måste vi ge kvinnorna rättigheter och verklig frihet!