För det första, i de flesta fall är det inte ett val att bli lösdrivare. Tunga och hårda arbeten är en följd av industrialiseringen. Arbeten som utförs vid hamnar och gruvor, jordbruk och fabriker är bra exempel på arbetsmiljöer som är slitande och farliga, då det saknas skydd som ordentlig utrustning. Vid dessa omständigheter är risken att råka ut för en olycka hög. Arbetare kan bli av med kroppsdelar eller att de anstränger sig för mycket. Konsekvenserna som blir för personerna med dessa hälsotillstånd är att de inte klarar av att arbeta. Extrem fattigdom innebär brist på mat och vatten, sämre sjukvård och saknad av bostad. Detta kan leda till att en hel familj kämpar med lösdriverilagen och fattigdomen, vilket går att se i Carl Petterssons liv (Högman, 2021).

För det andra förvärrar namnet lösdrivare hela situationen. Personer får en stämpel som gör det ännu svårare för personerna att ta sig ur en utsatt livssituation. Människor ses ner på, exkluderas från samhället och får det besvärligt att bygga upp ett nytt liv. Detta har flera vittnat om och som även jag har erfarenhet av. Vardagen för en lösdrivare blir betydligt svårare att ta an när vi har fått ett liv där vi blir nedtrampade av våran egen sort. Varje dag ska vi behöva höra nedlåtande kommentarer om hur vi är en broms i utvecklingen som vi alla kan hålla med om inte är särskilt motiverande. Vi blir ett förakt av varje förbipasserande. Samhället väljer att sätta denna stämpel istället för att hjälpa dessa människor förändra sina liv.

Det är sant att lösdrivare bidrar mindre till utvecklingen men samtidigt finns det flera skäl till att ifrågasätta samhällets sätt att motverka lösdriveriet. De använder straffmetoder som varning, häktning (Åslund, 2011) och tvångsarbete. Livet i arbetsinrättningarna är under mycket hårda och stränga förhållanden. De intagna lever trångt, får dålig mat och tvingas arbeta tungt. Det är flera som dör under dessa omständigheter (Stockholmskällan, 2025). Alltså hjälper detta inte med att förbättra deras livssituation och inte minst sagt med utvecklingen. Samhället bör erbjuda resurser som ett passande arbete, mat och boende så de kan bidra till utvecklingen på ett säkert och långsiktigt sätt.

För det tredje är lösdriveri mer ett samhällsproblem snarare än ett individuellt problem. Industrialiseringen har på att växa fram vilket bidrar till ökad urbanisering. Detta resulterar i att många människor blir arbetslösa, tvingas flytta eller förlorar sin bostad. Det belyser att samhället inte kan lägga ansvaret på en enskild person. Arbetarrörelsen hävdar att lagstiftningen är ett exempel på en negativ syn på fattigdom. Genom undersökningar på lösdriveriet i Karlstad från år 1885-1889, märker vi att fler människor hamnar utanför samhället. Vi kan konstatera att det är ett resultat av ökad social utslagning, frisläppta ekonomiska krafter och ett samhälle som inte vill acceptera avvikelser (Åslund, 2011).  Det vill säga att lösdriveriet är i första hand orsakad av samhällsförändringar snarare än personliga val.

En gestalt som symboliserar den historiska bilden av lösdrivaren. Image: Elvira Themer.

Så är det rätt att bli tilldelad denna stämpel? Bakom varje människa som lever i arbetslöshet eller hemlöshet finns ofta en livssituation som inte var frivillig utan ett liv de fick genom fattigdom, hälsoskäl och samhällsförändringar. Detta går inte att lägga på en enskild person utan det är ett resultat av hur samhället har förändrats sedan industrialiseringen. Samhället borde ha varit mer förberedd på följderna av industrialiseringen. Undersökningarna på lösdriveriet i Karlstad visar hur samhället inte var förberedd men även hur samhället inte vill acceptera avvikelser i utvecklingen. Dessa lösdrivare är människor som behöver ett samhälle som erbjuder resurser och stöd så att de kan få ordning på sin livssituation och därmed bidra till utvecklingen, inte straffas. Ett samhälle är en omgivning av människor som samarbetar och utvecklats tillsammans. Därför måste vi göra en förändring som inte sker imorgon utan nu.