För det första så tar jobbet all tid från våra möjligheter till att utbildas.

Utbildning som ligger till grund för att få ett fungerande samhälle, men framförallt för att nå våra mål och drömmar i livet. Om barn inte får gå i skolan leder det till brist på utbildad arbetskraft i samhället.

En brist som endast ger framgång till våra fabriker. I en artikel från Stockholmskällan (2025) framgår det att det bara är de rika i samhället som kan utbilda sig.

För det andra så bidrar det till sociala orättvisor för oss barn. Vi har inte samma möjlighet till lek och bus som barn i de rika familjerna. För oss är det helt annorlunda, vi kan knappast uttala oss som att vi är barn.

I en artikel från Nationalencyklopedin (u.å) beskrivs det hur staten är inte alls noga med en frihet för unga människor i tonåren, de påstår att det snarare bildar oordning i ett samhälle än ordning.

Interiör från Uddevalla tändsticksfabrik 1915. Via remdriften i taket drev en ångmaskin de olika maskinerna i fabriken. Många allvarliga olyckor hände när arbetare fastnade i denna typ av transmissionsremmar. Image: Thure Nilén/Bohusläns museum.

Jag förstår att vissa tycker att barn behöver arbeta för att det i sin tur ska hjälpa deras familjer ekonomiskt. Det är också viktigt att kunna vara med och bidra till samhället och dessutom tjäna en liten summa pengar. Många av de barn i min ålder som jag har pratat med ser därför barnarbetet som en möjlighet. Men fattigdom försvinner inte, den förs vidare och om staten skulle vilja förbättra samhället på riktigt så ska de satsa på oss barn och inte bara på fabrikerna. Genom att fortsätta göra på det vis som det fungerar nu så kommer det leda till att barn kommer att bli lika fattiga som sina föräldrar i framtiden.

Däremot tycker inte jag att det ska spela någon roll. Barn är varken fysisk eller psykiskt mogna för de typer av arbetsuppgifter som vi utsätts för. Vi arbetar ständigt i ett mörker med farliga maskiner och höga ljud (Widfeldt, 2022). Dessutom ligger inte vila och återhämtning i fokus vilket gör att man inte orkar. Jag känner många vänner, i mitt närområde som dött på grund av arbetsolyckor, dött genom en sak de blivit tvingade till att göra (Bohusläns museum, u.å).

Jag är ett barn men arbetar redan som en mogen och fullvuxen man. Medan andra barn går till skolan för att lära sig saker, går jag till fabriken för att utsätta mig för fara. När andra barn går hem efter skolan för att leka med sina vänner så får jag stå kvar vid den bullrande maskinen ett tag till, även fast samhället inte ens kommer utvecklas på detta sätt. Det är inte mer än rätt att barnarbete borde förbjudas. Vi kan inte ha ett samhälle där framtiden inte kan påverkas av barnen själva, ett samhälle där det sker stora orättvisor men framförallt inte ett samhälle där barns liv offras. Det är i alla fall inget samhälle som jag vill leva mitt liv i.