För det första gör den vita fosforn tändstickorna mycket brandfarliga. Det sker brandolyckor nästan dagligen. Tändstickorna som tillverkas, så kallade "Strike anywhere"  tändstickor tänds genom att man drar dem mot en sträv yta. Detta är väldigt praktiskt men det gör dem också väldigt brandfarliga. Enligt Carsten Ryytty (2014) inträffade Sveriges största industriolycka i Vulcans tändsticksfabrik i Tidaholm. Det var en tändsticka som av misstag antändes och som sedan gjorde att hela fabriken började brinna. 46 flickor i åldrarna 11 till 26 dog i olyckan. Förutom den otroliga sorgen över de som omkommit lämnas staden också med en nedbrunnen fabrik som kostar mycket pengar att återställa. Vi arbetare borde inte utsättas för denna risken varje dag.

För det andra finns det säkrare alternativ. Enligt Kjell Torén et al (2021) innehöll tändstickorna som uppfanns 1827 inget fosfor och 1844 uppfann den svenska kemisten Gustaf Erik Pasch en ny tändsticka. Den utformades för att minska risken för inandning av giftiga ångor och att tändstickan ska antändas av misstag. Detta har han gjort genom att separera kemikalierna mellan tändstickans huvud och tändsticksasken. Han placerade fosforn på asken istället för på tändstickans huvud. Torén et al berättar också att två bröder från Jönköping har utvecklat denna idén och bytt ut den vita fosforn mot rött fosfor istället. Dessa tändstickor kallas säkerhetsstickor just för att de är säkrare.

Förutom att fabriksägarna gärna nekar till problemen så menar de också att efterfrågan på "Strike anywhere" tändstickor är väldigt hög. Tändstickorna är billiga och praktiska vilket gör dem mycket populära. Det är tack vare detta som fabrikerna kan sälja sådana enorma mängder som de gör. Tändsticksindustrin ger fabriksägarna stora vinster och de vill därför inte sluta tillverka något som säljer så bra. Men det är vi arbetare som gör det hårda jobbet och som får ta dem stora konsekvenserna. Borde vi verkligen låta ekonomisk vinning gå före vår hälsa?

Sist men inte minst så gör den vita fosforn att vi blir sjuka. I många timmar varje dag exponeras vi för den vita fosforn och det leder till en allvarlig sjukdom som kallas forsforkäke. Symtomen är mycket smärtsam tandvärk och svullnad över tandköttet. För att behandla detta drar man ut tänderna, det leder ofta till sår som blir infekterade. Därefter börjar käkbenet ruttna, man får så kallad käkbensnekros och behöver operera bort käkbenet. Genevieve Carlton (2021) berättar att i särskilt allvarliga fall kan käkbensnekros leda till hjärnskador. Hon berättar också om flera olika fall där unga flickor blivit sjuka efter att ha arbetat några år i en tändsticksfabrik. 13-åriga Annie insåg att hennes händer började lysa efter att hon arbetat fyra år i fabriken, vilket är en effekt vit fosfor kan ha. En annan flicka var tvungen att genomgå fem operationer för att operera bort sin käke men fortsatte trots de att arbeta i fabriken efter. Detta är ett dagligt lidande, många har så ont att de inte kan äta och svälter ihjäl.

Vi spenderar flera timmar i en miljö där vi hela tiden utsätter oss själva för stora risker. Vi går till jobbet utan att veta om vi kommer hem igen. Vi vet inte om idag är dagen vi dör i en brandolycka eller om vi inom kort kommer behöva operera bort käken. Risken vi tar är större än vinsten tillverkningen ger. Det är inte rätt att ignorera problemen för att pengar lockar mer än människors liv. Det är fel att vara tyst för att inte förstöra fabrikernas ryckte när fabrikerna förstör våra liv. Tändsticksindustrin dödar unga kvinnor och barn. Vi behöver en förändring, stoppa användningen av vit fosfor.