Monika Bubholz, Miljöpartiet Karlstad

Om personen: Monika är lokalpolitiker för Miljöpartiet i Karlstad. I denna intervju berättar hon om hur det är att företräda det parti som statistiskt sett är mest utsatt för hat, hur hon strategiskt väljer när hon ska publicera saker på sociala medier och varför verkligheten i Karlstad är betydligt trevligare än internet.

Hur ofta upplever du hat och hot i din roll som miljöpartist och politiker?

– Miljöpartiet är ju det mest utsatta partiet, och framför allt kvinnor och utlandsfödda unga. Jag var jättenervös när jag blev politiker och tänkte: ”Shit, hur ska det gå?”. Men jag har faktiskt inte upplevt så särskilt mycket än, så jag har blivit positivt förvånad. Det står grejer i sociala medier, men det är mindre än jag trodde. Det beror också på vilka ämnen man jobbar med.

Det folk skriver... om det blir hat och hot, påverkar det ämnena du tar upp? Håller du fast vid det eller ändrar du dig?

– Jag lägger inte ut saker om det är fredagkväll och folk sitter och dricker alkohol hemma i soffan, för då blir det jobbigt oavsett. Man är en annan person då. Vissa ämnen väljer jag att inte skriva om för att jag vet att det drar igång saker. Men jag har mest ansvarat för ”hårda” frågor som gator, parker och sophämtning – då är det inte lika mycket som om man jobbar med till exempel flyktingfrågor.

När det väl händer, hur hanterar ni det inom partiet? Är det arbetslaget som sköter det eller är det personligt?

– Om det är allvarligt så pratar vi med varandra så att man får stöd. Vi hade till exempel en tjej från Syrien som var jätteduktig men blev väldigt utsatt; då hjälpte vi henne med stöd och polisanmälan.”

Är det ofta ni behöver koppla in polisen?

– Vi har fått instruktioner att göra det mer. Jag har varit med så länge att jag kanske är lite hårdhudad, men vi ska anmäla allt och ta skärmdumpar. Inför förra valet bad vi även kommunen om hjälp vid ett tillfälle. Vi har rutiner både lokalt i Karlstad och centralt.

Vad är det värsta du själv upplevt personligen?

– Jag vet inte... Ingen har hotat att komma hem till mig eller mina barn. Det är mer att folk ifrågasätter hur jag lever. I början funderade jag på att försöka dölja min adress på nätet, men man kan inte gå och tänka på det hela tiden.”

Hur hanterar du det mentalt och praktiskt?

– Mentalt går jag aldrig in på sociala medier på kvällar eller helger. Jag kollar bara när jag är pigg och har folk omkring mig. Om man kollar sent på kvällen kan man inte sova och det förstör hela helgen.

Har din bild av samhället förändrats i den här rollen?

– Ja, man lär sig jättemycket och det är så kul att vara politiker. Men det är en helt annan värld på nätet än i verkligheten. På nätet är vi väldigt motarbetade, men när man möter Karlstadsbor ute på stan är det en helt annan stämning. Det är mycket trevligare i verkligheten.

Så i din roll känner du dig ändå trygg i allmänhet?

– Jag känner mig väldigt trygg. Det är oftast inte personliga attacker mot mig, utan mot partiet.

Jesper Lindfors, journalist på NWT

Jesper arbetar som journalist på Nya Wermlands-Tidningen. Han ger ett perspektiv på hur hatet mot media ser ut, hur journalister kan drabbas av omedveten självcensur för att slippa stormar i kommentarsfälten, och hur redaktionen arbetar som ett team för att skydda sina anställda.

Hur ofta upplever du hat och hot i din roll som journalist?

– Personligen ganska sällan. Det beror mycket på vad man bevakar. Skriver man om sport eller kultur är det ovanligt, men vid politik eller granskningar ökar risken markant. Jag har varit förskonad personligen, men märker det via kollegor.”

Påverkar det vad du väljer att skriva om? Blir det en form av självcensur?

– Man vill säga nej, men undermedvetet drar man sig kanske för ämnen som man vet "tänder till" i kommentarsfälten. Men vi har bra stöd på NWT för att vi inte ska behöva backa från viktiga ämnen.

Hur ser era rutiner ut om någon blir utsatt?

– Vi har en säkerhetsorganisation. Vi dokumenterar, polisanmäler vid behov och ser till att personen får prata ut. Man sitter aldrig ensam med det.

Vad är det värsta du hört talas om på redaktionen?

– När det blir personligt eller riktas mot någons familj.

Hur hanterar du det mentalt?

– Man lär sig, men det är svårt. En strategi är att ha "off-tid" och inte läsa sociala medier sent på kvällen.

Tycker du att klimatet har blivit hårdare?

– Ja, tonen är mer polariserad, särskilt i kommentarsfält. Det är lättare att vara elak bakom en skärm än öga mot öga. Men hatarna är en liten, högljudd minoritet.

Rickard Wallin & Malin Abrahamsson, Färjestad BK

Rickard Wallin är sportdirektör och Malin Abrahamsson är kommunikationsledare för Färjestad BK. Här samtalar de om hur idrottens starka känslor ibland går överstyr, hur kritiken har flyttat från fikarummet till det offentliga nätet, och deras gemensamma arbete för en trygg arena.

Hur ofta upplever ni hat och hot i era roller?

Rickard: – Vi har varit förskonade från direkta hot, men hatet finns i sociala medier. Det är en stor del av sportvärlden idag. Det handlar mest om kommentarer på nätet snarare än möten öga mot öga. Det är en del av känslorna kring hockeyn.

Påverkar det hur ni jobbar eller kommunicerar utåt?

– Man blir mer medveten om hur saker tolkas. Vi försöker vara extra tydliga för att inte ge bränsle åt spekulationer.

Hur hanterar ni det när det väl händer något?

Rickard: – Vi har dialog med säkerhetsansvarig och polisanmäler alltid om gränsen passeras. Vi måste visa att det inte är acceptabelt. Vi stöttar varandra internt. Om en spelare eller ledare blir utsatt pratar vi om det direkt.

Känner ni er trygga i era roller i stan eller arenan?

Rickard: – Ja, väldigt trygg. Karlstad är en hockeystad och de flesta möten är positiva.

Malin: – De flesta är här för att de älskar laget. Det är bara få som går över gränsen.

Har klimatet förändrats och blivit tuffare?

Rickard:– Digitaliseringen gör att det går snabbt. Förr stannade kritiken vid kaffebordet, nu ligger den ute för alla direkt. Det skapar en annan press.

Malin: – Det är lättare att vara anonym på nätet, folk skriver saker de aldrig skulle säga personligen.

Vad gör ni för att motverka detta i framtiden?

Rickard: – Vi jobbar mycket med värdegrund i alla våra lag (herr, dam, ungdom). Det handlar om respekt.

Malin: – Vi vill att arenan ska vara en trygg plats för alla – spelare, anställda och supportrar.

Hat och hot är inte bara ett personligt problem för journalisten eller politikern eller idrottaren. Det är ett direkt angrepp på vår demokrati och vårt öppna samhälle. När självcensur blir en strategi för att överleva förlorar vi alla viktiga röster. Men som vi har hört från mediehus och idrottsklubbar och partier finns det vägar framåt. Det handlar om att aldrig stå ensam och att polisanmäla varje övertramp. Att sätta ner foten mot hatet på nätet är inte bara de folkvaldas ansvar. Det är ett ansvar vi alla delar varje gång vi skriver en kommentar eller ser ett påhopp.