Hade vi någonsin en chans? Jag frågar mig ofta det. Fanns det någonsin en tid där det inte kom ut nyheter varje dag med hemska fakta om smältande isar och regnskogar i brand, den ena mer skrämmande än den andra. Det känns som att planeten ökar i grader snabbare än forskarna kan räkna. Jag kan inte minnas att jag levt i en tid där större och större koldioxidutsläpp inte varit som ett vitt brus, ständigt närvarande i varje klimatnyhet. Vi har sedan barnsben blivit matade med tankar om naturkatastrofer som om det vore barnmat på burk.

Trots detta verkar inga vuxna rädda. De säger att vi överdriver. Överreagerar. "Dagens ungdomar klagar för mycket, vi hade det värre på vår tid", utbrister de. Jag tror att jag har tappat räkningen på hur många gånger jag hört den meningen. De verkar inte förstå att alla tidigare generationer har tagit sin skit och lagt det på sina barns axlar, precis som de nu gjort. Med åren har det blivit en så stor hög med skit att inte ens den tappraste dyngbagge skulle vilja ta sig an den.

Om du går in på hemsidan Climate Clock kan du med egna ögon se tiden ticka ut. Längst upp på hemsidan räknar klockan ner den tiden vi har kvar av vår globala koldioxidbudget som ger oss två tredjedelars chans att hålla sig under tröskeln på 1,5°C för global uppvärmning. När jag skriver det här står den på 6 år samt 163 dagar och när du kollar upp det igen kommer det att vara ännu mindre. Dagen då tiden tar slut är jag 21 år gammal. Jag kommer att ha gått ut gymnasiet och kanske börjat plugga på universitet. Kanske har jag jobb eller är mitt uppe i att hitta lägenhet. Jag har nog inte fått barn eller gift mig. Det enda jag vet är att jag kommer att vara ännu mer arg och känna mig ännu mera hopplös än jag redan gör idag.

Man skulle kunna tro att detta skulle fungera som motivation för att få vuxna att göra något men vissa av dem verkar så verklighetsfrånvända att de inte förstår allvaret. Istället för att agera för klimatet, satsa på grön el och lägga mer pengar på att hitta lösningar så har de stängt ner miljödepartement, godkänt enorma oljeborrningsprojekt och vägrat erkänna att det finns ett problem. Det finns till och med vuxna människor som nekar att klimatförändring existerar. Vissa av dem sitter i regeringen. Vissa jobbar i kassan på Ica Kvantum. Vissa är din granne. När vi konstant får höra detta, är det så konstigt att det känns hopplöst?

Ni vuxna får ingen enkel väg ut, det finns ingen snabb och billig lösning som kommer lösa alla problem. Det kommer att ta tid. Men vi hjälper er gärna. Se bara till att ta konsekvenserna av era egna handlingar.