Första gången när jag kom till det här landet var det tillfällen då jag var förvirrad över vem jag var eftersom det var en tid då det skulle vara svårt för mig när jag var ny i landet, som att jag inte kunde språket och kände mig annorlunda än eleverna i skolan.

Vem är jag? Vad svarar jag på den frågan när någon frågar mig?

Ofta fokuserar vi mycket på hur andra människor ska uppfatta oss, om de ska gilla oss eller inte, vad de ska tycka och tänka.

Vad jag har på mig, hur jag pratar, hur jag skämtar, hur jag är, på många sätt.

Redan som barn brukade jag imitera kändisar och använde kläder som andra använder för att se ut som andra och det var nog en identitetskris.

Sent 2017 anlände jag och min familj till vårt nya hemland Sverige. Ett land som lät oss leva i fred och frihet, som lät oss studera och gav oss chansen att bygga en ny framtid för oss själva.

Något vi är enormt tacksamma för. I början så möttes vi av många problem och utmaningar. Att starta ett helt nytt liv i en främmande kultur är inte enkelt. Ibland kändes det exempelvis som om folk kunde stå och stirra på mig. Jag klär mig annorlunda, mitt huvud är täckt och jag gömmer både mitt hår och större delen av kroppen. Hijab, för oss är det tradition och plikt. 

Nu går allt lättare. Jag har bestämt mig för att fortsätta studera i mitt nya land eftersom utbildningen här är mycket mer avancerad än vad den var i mitt gamla hemland.

Jag tror att om man förlorar sitt hopp under svåra tider i livet kommer man aldrig lyckas med något, och man kommer till slut att bli utbytt mot någon annan.