Du har själv lyckats och kommer från Järva. Du har erfarenhet av de utmaningar som finns här. Hur planerar ni att förbättra ungdomars möjligheter till sysselsättning i området?

– Bra fråga. Jag skulle säga att det handlar om flera delar. För det första måste vi få ordning på skolan. Svensk skola har varit ganska stökig under lång tid. Om det i snitt tar fem minuter att få igång en 40-minuterslektion, förlorar man motsvarande ett års utbildning. Det drabbar alla barn, men särskilt hårt slår det mot barn i förorten och arbetarklassen. Skolan måste fokusera på undervisning och skapa lugn i klassrummen.

– För det andra behöver vi bryta utanförskapet och bidragsberoendet. Idag kan det löna sig ungefär lika mycket att leva på bidrag som att jobba. Därför sänker vi skatten för exempelvis tandhygienister, undersköterskor och busschaufförer – människor som går till jobbet varje dag. Samtidigt inför vi ett bidragstak och aktivitetskrav: man måste till exempel lära sig svenska eller praktisera åtta timmar om dagen för att få ekonomiskt bistånd. Om man är frisk och arbetsför, ska man också bidra.

Men för de som har svårt att lära sig – till exempel personer med dyslexi eller ADHD – kommer det finnas resurser för dem?
– Absolut. Det finns redan idag många stödprogram. Om man har en funktionsnedsättning finns till exempel subventionerade anställningar, där staten täcker en del av lönen. Men det är viktigt att vi inte ser diagnoser som en ursäkt för att inte delta i samhället – istället ska rätt stöd finnas för att man ändå ska kunna komma in på arbetsmarknaden.

Du säger att arbete är bästa vägen ut ur utanförskap. Men hur ska unga få jobb om ingen vill anställa oss utan erfarenhet?– Det första steget är att klara skolan, särskilt gymnasiet. Många som befinner sig i utanförskap har inte gymnasieexamen. Man har ett eget ansvar att kämpa i skolan – att göra läxorna, plugga till proven. Sen är det också vårt ansvar som politiker att erbjuda en bra skola och möjlighet att utbilda sig vidare, även senare i livet.

Det finns en brist på praktikplatser och arbetslivserfarenhet för unga. Hur kan ni underlätta övergången från skolan till arbetslivet?
– En väldigt viktig fråga. När jag var lokalpolitiker i Rinkeby-Kista försökte jag förbättra de kommunala sommarjobben genom att koppla dem till workshops om hur arbetslivet fungerar – hur man skriver CV, personligt brev och så vidare. Men jag vill också säga att Järva är en del av hela Stockholms arbetsmarknad. Man måste inte få en praktikplats just i Järva – det går snabbt att ta tunnelbanan till andra delar av stan där det finns fler möjligheter.

Matpriserna har stigit kraftigt och påverkar våra familjer. Hur planerar ni att hantera den ekonomiska pressen för hushåll i områden som Järva?
– Det har varit tufft för alla de senaste åren, men särskilt för dem med små eller normala inkomster. Nu har vi lyckats få ner inflationen, men vi måste också göra mer. En sak vi gör är att förenkla regler så att fler matbutiker kan öppna – det ökar konkurrensen och sänker priserna.

– Dessutom arbetar vi för att sänka tullar genom nya frihandelsavtal. Till exempel förhandlar vi med Indien och Brasilien. Det kan göra det billigare att importera varor som vi inte själva producerar, som kaffe eller apelsinjuice.

Hur sänker ni tullarna i praktiken?
– Genom att teckna frihandelsavtal. Ett avtal innebär att vi sänker våra tullar mot ett land, och de gör samma sak mot oss. Då kan vi både exportera mer och köpa vissa produkter billigare.

Ungdomsreportrarna i telefonintervju med Benjamin Dousa (M). Image: Lotta Bergseth.

Vi är med i en förening som heter En frisk generation, där vi får röra på oss och må bra. Men alla har inte tillgång till sådana aktiviteter. Hur kan samhället stötta fler mötesplatser?
– Det finns redan många mötesplatser i Järva, men jag håller med om att fler bör få tillgång. Regeringen tar fram en särskild ”check”, ett slags bidrag, som ska kunna användas till exempelvis medlemsavgifter eller träningsläger. Det ska göra det lättare för fler barn att delta i föreningslivet, oavsett föräldrarnas ekonomi.

Du vill att skolan ska ställa högre krav. Men varför läggs all press på eleverna? Borde inte politikerna också ta ansvar för att alla skolor har lika bra förutsättningar?
– Jo, absolut. Och det är ett av skälen till att jag gick med i Moderaterna. Jag tycker inte att det är rättvist att förväntningarna är lägre på elever i Järva än i innerstan. Om man växer upp i Järva kanske ens föräldrar inte pratar svenska, man har färre resurser och inga kontakter – man startar helt enkelt längre bak i loppet. Då måste skolan fungera så att alla får en chans att springa ikapp.

Tycker du inte att det är oroande att vissa lärare inte vågar jobba i Järva för att de upplever det som farligt?
– Jo, det är väldigt allvarligt. Lärare ska känna sig trygga på sin arbetsplats, oavsett var skolan ligger. Det handlar om trygghet, men också om ledarskap och att skolan ska ha tydliga regler och struktur. Vi måste göra det mer attraktivt för lärare att jobba även i utsatta områden.
Regeringen har infört språkkrav för att man ska kunna bli svensk medborgare. Riskerar inte det att bli som ett straff för att man inte kan lära sig språket?
– Ja, exakt. Regeringen inför språkkrav för att bli medborgare i Sverige och det tycker jag det är att höja värdet av medborgarskap. Det ska inte vara så att man bara kan komma till Sverige, man kommer inte in i samhällsgemenskapen, man man får inte ett jobb. Man behöver inte lära sig språket och så blir man ändå medborgare. Så vi vill skärpa kraven, vi vill höja förväntningarna och för att få ta del av medborgarskapet, som någonting fint. Vi tycker att det är fullständigt rimligt att man förväntas kunna språket.
Fast de som ändå försöker och inte klarar av det. Alla är olika och alla har olika svårt med saker.
– Exakt, och det förstår jag, men vi tycker att om man ska bli svensk medborgare och få massa rättigheter, att bli medborgare är någonting stort. Det innebär till exempel att våra ambassader kommer kämpa för att för att för att hjälpa en ifall man hamnar i knipa utomlands. Så det är både skyldigheter och rättigheter. Och ska man få ta del av alla de rättigheterna, då tycker vi att man man ska förväntas kunna svenska språket.
Ja, men äldre som kommer till Sverige, de har de har ju mycket svårare att lära sig ett nytt språk.
– Ja, men där tycker jag att vi har en skyldighet att se till så att man får de verktyg som behövs, att SFI håller hög kvalitet och att skolan håller hög kvalitet. Men det kan inte bara vara politikerna som gör jobbet åt människor som kommer till Sverige. Man har ett eget ansvar att kämpa, att anstränga sig. Och om man inte gör det, om man inte kämpar, söker massa jobb, får ett jobb, lär sig svenska språket, ja då kan man inte förvänta sig att få alla bidrag man pekar på. Man kan inte förvänta sig att bli svensk medborgare. Vår politik, vår integrationspolitik står på två ben kan man säga. Delvis frihet och att den som kämpar ska få behålla mer av sin lön.

Om du var 15 år igen, vad skulle du önska fanns här i Järva för att du må bra och känna framtidstro?

– Jag jag kommer ihåg när jag själv var 15 och ännu yngre. På många sätt så var det en fantastisk uppväxt och ingenting som jag skulle vilja förändra. Det jag saknade det var att jag kanske inte visste vilka vägar som som erbjöds i Sverige. Jag kände inga ekonomer, jurister, ingenjörer eller läkare, att att det fanns fler förebilder som som bodde och levde och jobbade i Kista eh och Järvafältet. Så det är någonting som jag ändå har saknat.