Ungefär 100 000 personer i Sverige är diagnoserade med en ätstörning

(Kunskapscentrum för ätstörningar) men mörkertalet är stort eftersom att de flesta inte söker vård. Anorexia Nervosa är dessutom den psykiska sjukdom som skördar flest liv. Hela 10% av de med sjukdomen dör. Trots detta finns det ingen gemensam plan för hur skolan ska agera vilket är anmärkningsvärt eftersom att vi elever spenderar största delen av vår vakna tid i skolan. Skolan spelar därför en viktig roll i att stoppa ätstörningar.

Martina Annby, Skolpsykolog. Image: Martina Annby.

Vi ser en utveckling i Sverige där allt fler unga människor blir restriktiva kring vad de äter, börjar träna för att uppnå “bikinikroppen” eller klär sig på ett visst sätt för att dölja olika komplex. Vad händer egentligen när skolmaten hoppas över, när träningen blir ett tvång eller när man dagligen spenderar timmar framför spegeln? Detta är tydliga varningssignaler på en ätstörning. Om dessa signaler tystas eller struntas i kommer en ätstörning bara leda till en enda sak, döden. Det gäller att agera och att agera fort. Skolpersonal måste få vetskap om dessa typiska beteenden så att en ätstörning kan stoppas i tid.

“Prata om ätstörningar för att normalisera och öka kunskapen kring dem”

Jag tog kontakt med Martina Annby som arbetar som skolpsykolog för att intervjua henne om olika åtgärder för att lyckas fånga upp elever som lider av ätstörningsproblematik, eftersom att problematiken ofta yttrar sig i skolan. Vi var eniga om de olika förebyggande reformer som krävs. Exempelvis måste skolpersonalen ta sitt ansvar och vara uppmärksamma på de olika varningssignaler som förekommer om en elev är på väg att fastna i ätstörningsträsket. Det centrala och bärande i kampen för elevers hälsa är dock att öka kunskapen kring ätstörningar för att kunna upptäcka dem i tid. Hur ska skolpersonalen annars kunna känna igen en ätstörning om de inte vet vad det innebär och hur den utmärker sig?

Alltför många känner ångest över att väga sig hos skolsköterskan för det är inte ovanligt att få höra kommentarer som triggar ett ohälsosamt beteende kring mat, träning och vikt. Det är heller inte ovanligt att man som drabbad blir olämpligt bemött när man väl vågat öppna upp. På min f.d skola blev jag tillsagd att min anorexi kunde smitta av sig på andra elever och att jag därför skulle vara tyst om den.Att tysta en elev som lider av denna hemska sjukdom resulterar inte i något annat än att den växer sig större. Skolan måste vara en plats som man alltid kan räkna med. Skolan får inte vända ryggen åt en när det enda man behöver är någon som sträcker ut handen och visar att det finns en väg att ta sig ur allt det mörker en ätstörning innebär.

Du som misstänker att någon i din närhet lider av osunda tankar kring mat, träning och vikt : Det kan vara svårt att veta hur man ska bemöta en person med en ätstörning, mitt bästa råd är att visa stöttning och ta upp ämnet. Personer som inte har insikten om att de behöver hjälp brukar ofta förneka det eller bli arga på de som ifrågasätter deras beteenden. Oavsett reaktion så backa inte för du kanske är dess enda räddning.

En utav de bärande faktorerna för att vi elever ska lyckas väl är just att vi har en god hälsa. Det enda kroppen fokuserar på när den inte får i sig tillräckligt med näring är att överleva. Då finns det ingen ork att plugga till ett prov eller prestera sitt yttersta på en redovisning, det är det ingen som kan förvänta sig. Därav är det viktigt att vi strävar mot att Sverige ska vara ett ledande land inom elevhälsovård. Jag uppmanar slutligen att skolan upprättar en handlingsplan för ätstörningar för att alla har rätt till en god hälsa.