När solen skiner, grusvägarna dammar och till och med fjärilarna vågat sig fram igen, då är det svårt att föreställa sig att världen befinner sig i en global krissituation. Ändå är det just precis vad som händer. Börsen har fallit, gränserna stängts och runt om i landet sitter gymnasieelever och pensionärer och muttrar för sig själva. Dessutom har det precis varit påsklov. Mer hemmasittande åt folket.

Det som ändå förefaller väldigt intressant är hur väl mottagen och lovordad hela lärare-sänder-live-från-köksbordet-situationen har blivit och i all ära. Det fungerar bra. Med tanke på omständigheterna har de digitala lösningarna varit en välsignelse och ett ljus i tunneln. Ändå skulle jag vilja lyfta ett varningens finger vad gällande den digitala undervisningens glorifiering. Vi måste komma ihåg att det är skillnad på kris och icke-kris.

De digitala medlen öppnar upp för nya enorma möjligheter i svensk undervisning. Det öppnar upp för att en sjukling inte skall behöva missa en genomgång eller att en person som inte har de sociala förutsättningarna att komma till skolan skall kunna genomföra sina studier på ett smidigt sätt. Vid dessa unika situationer kan den digitala vägen, precis som under coronapandemin, vara en fungerande framtida nödlösning.

Men när vi börjar spekulera i om all undervisning verkligen måste ske i klassrummet. Om inte eleverna arbetar bättre i en lugn hemmamiljö. Om man inte skulle applicera mer av denna undervisning på den ordinarie undervisningen. Då måste vi vara observanta.

Undervisningen och kursinnehållet må för all del vara det samma oavsett om det sker i klassrummet eller via internet, men den digitala vägen har ett dyrt pris som vi måste vara medvetna om. I klassrummet och korridoren finns inte bara kunskap om litteraturvetenskap och integraler, där finns också spontana sociala möten. Leenden och skratt. Ljudet av andra människor.

I slutändan är det just dessa saker som lyser klarast med sin frånvaro här hemma. Tystnaden. Bortsett från mormor som rycker i dörrhandtaget och vill komma in, även om Löfven har sagt att hon skall stanna hemma.

Den slutgiltiga poängen är att digital undervisning är en möjlighet, en plan B. Men hur vi än resonerar, än hit och än dit, så måste vi påminna oss om allt det där som det digitala inte erbjuder. Det digitala kan aldrig få ta plats på bekostnad av det verkliga personliga mötet. Precis så står det laminerat på varenda klassrumsdörr i hela Strömstad Gymnasium. Mobilfri zon. Vi tror på personliga möten.

Glöm för allt i världen inte bort det.