Jag träffar Angel Nalunkuuma och Farzanah Haidari i ett rum fyllt med andra människor. Vi har blivit tilldelats varandra av våra respektive lärare i svenska, och ska alldeles strax gå iväg för att hitta en lugnare plats för en bra intervju. Först ska vi bara hitta varandra, vilket blir lite krångligt eftersom vi aldrig sett varandra förut. Jag går fram till Angel, och vi presenterar oss för varandra. Kort därefter går vi tillsammans och hälsar på Farzanah, som Angel känner sedan tidigare. Vi bestämmer oss för att gå till biblioteket, men väl där finns det ingen plats för oss att sitta på, så vi letar vidare. På väg till ett klassrum som har öppnats av min lärare ser vi ett bord, med fyra stolar nära mitt skåp. Vi bestämmer oss för att det blir en bra plats att genomföra intervjun på. Jag inleder samtalet med att fråga om namn, ålder, och en beskrivning av sig själva.

- Jag heter farzanah, och är 16 år gammal. Jag studerar introduktionsprogrammet på Nacka Gymnasium och jag ska bli läkare, alltså studera naturkunskap.

Farzanah Haidari. Image: Emma Norin.

- Jag heter Angel, och kommer ursprungligen från Uganda. Jag är 16 år gammal, och studerar också introduktionsprogrammet på Nacka Gymnasium.

Jag förklarar att den första frågan jag hade förberett var just vad de ville göra i framtiden, men att de båda redan hade förklarat att läkare var deras dröm. Varför då? Farzana svarar att det är för att hon vill hjälpa människor. Det kan vara genom att vara läkare, eller något annat som man kan nå genom samhällsprogram. När hon var liten önskade hon alltid att hon kunde bli läkare, och detta var något hon visste redan vid 8-års ålder. Angel svarar att när hon blir läkare ska hon bygga sjukhus, eftersom det i hennes hemland inte finns många sjukhus. Hon förklarar att det alltså inte finns äldrevård, och många äldre människor där behöver hjälp.

Vart vill ni bo i framtiden? Kanske i Sverige, eller kanske flytta någon annan stans i världen?

- Sverige, säger Farzanah bestämt.

- I USA, säger Angel och ler stort.

- Har du varit där någon gång? Frågar jag Angel som följdfråga.

- Nej, svarar hon, men det verkar jättecoolt.

- Vet du vilken del av USA du vill bo i? Frågar jag henne.

- Jo alltså i New York, säger hon.

Jag frågar sedan vad de gör på sin fritid. Då svarar Farzanah att hon ibland läser böcker, ofta pratar med sina 3 syskon, och går ut med sina kompisar. Hon har ingen favoritbok, eftersom att hon inte läser så ofta. På Angels fritid pluggar hon, och efter skolan går hon på gym samt simmar också. Jag nämner att jag också simmar mycket, och då skrattar vi båda, och Angel säger att hon tycker om att simma jättemycket. Hon läser också många noveller, och hennes bästa bok är "Bästa vänner".

Finns det något i samhället eller i världen som du skulle vilja förändra?

- Politik, säger Farzanah med rak och seriös ton. Jag älskar inte politik. De som tvingar människor att fly, det vill jag förändra. Inte jag, men jag jag vill att det ska bli förändring.

- Som jag har sagt tidigare har mitt hemland inte många sjukhus för äldre, så när jag blir läkare vill jag jobba först med att bygga sjukhus, och jobba med äldre människor, svarar Angel.

Hur kan man då göra för att förändra samhället och det man inte tycker om med samhället? Farzanah är snabb att svara:

- Man kan rösta på rätt parti.

Angel funderar ett tag och uppmärksammar att det är en svår fråga att besvara.

- Jag vill bygga sjukhus och på så sätt förändra samhällsproblemen. Kanske behöver jag inte ta betalt av patienterna, utan de kan komma till mitt sjukhus utan att betala.

Har ni någon person som har betytt mycket för er i livet? Detta är min sista fråga till Angel och Farzanah. Farzanah berättar att hennes mamma har betytt mycket.

- Jag älskar henne. Hon hjälper mig när jag har problem.

Angels pappa har betytt mycket för henne.

- Han har varit där för mig och mig och mina syskon. Min mamma dog, och då har min pappa varit där för mig i allt. Jag älskar han.