För över två år sedan levde Julia i ett destruktiv förhållande, som tillslut tog henne till Akutmottagningen för våldtagna, på Södersjukhuset i Stockholm. Hon beskriver sig själv vid den tiden som "kaxig, men med låg självkänsla".

– Jag tog mycket plats men såg mig som en strulig tjej som inte kunde åstadkomma något, säger hon. 

Besöket på akuten var bara början på en lång resa med poliskontakter och rättegångar, där hon upplevde att folk inte längre såg henne som Julia utan bara som ett våldtäktsoffer. 

– Det var helt tiden det här offerperspektivet. Ett våldtäktsoffer för mig är ett objekt utan egen kraft att göra något åt sin situation. Jag har haft svårt att identifiera mig som det. Jag har alltid sett mig som en tuff tjej, säger Julia. 

I dag kan Julia titulera sig som Årets Ungdomsentreprenör – ett pris som delas ut av Fryshuset i Stockholm till "unga entreprenörer och streetsmarta ledare".

Priset har hon fått tillsammans med vännen Emma Blomdahl, för deras arbete med Föreningen Tillsammans, som de grundade för att hjälpa andra som utsatts för sexuellt våld. Medlemmarna uppmuntras också att använda sina erfarenheter för att ändra den stereotypa bilden av sexuellt våld – genom att till exempel skriva debattartiklar eller föreläsa ute på skolor. 

– Media skriver mest om överfallsvåldtäkter. De piskar upp stämning för att få klick. Det är sensationellt med en nyhet om ett överfall med mycket våld än att en tjej blir våldtagen för femte gången av sin pojkvän.  Jag vill visa att sexuellt våld kan se ut på många olika sätt. 

Det finns också en stödchatt där man kan få prata med någon som har liknande erfarenheter.

– Sexuella övergrepp handlar om det mest intima du har. Då kan det kännas konstigt att prata med föräldrar eller andra anhöriga. Men det kan också vara svårt att förstå reaktionerna om man inte gått igenom själv. Vi kan visa att det finns ljus i tunneln. 

Vad har varit viktigast för dig för att kunna gå vidare?

– För mig har det varit viktigt att hitta en mening med det jag gått igenom. Jag tänker att det var för att jag skulle hitta min plats i livet. Nu vet jag vad jag vill göra i framtiden. Jag vill fortsätta att hjäpa andra. Jag vill plugga något inom psykiatri. Kanske utbilda mig till ungdomscoach eller socionom. 

LÄS MER:

Föreningen Tillsammans