Ett tydligt exempel på detta är alla fallasier som är utspridda i talet. Fallasier är ett annat ord för vilseledande argument. I detta fallet använder Åkesson dessa argument för att medvetet försöka manipulera lyssnarna. I början sker det mycket prat om fotboll och nostalgiska tillbakablickar till hur det var bättre förr. För lyssnarna på plats kan detta anses som ett genuint välkomnande där han diskuterar nationalitet och gemenskap, men under en mer kritisk och analyserande blick blir det tydligt vad han egentligen försöker göra. Åkesson använder sig av ett falskt ethos genom fotboll och nostalgi för att försöka bygga en konstgjord trovärdighet. Intresset med fotboll och den igenomtänkta nostalgin använder han specifikt på grund av målgruppen som sverigedemokraterna attraherar, vilket är medelålders män. Om han ville få en större trovärdighet hos ungdomar skulle han använda sig av andra medel som exempelvis utbildning eller miljön.

Användningen av logos under framträdandet är också väldigt strategiskt för att gynna och framföra en positiv bild av partiets inflyttande. I talet som går att läsa på sverigedemokraternas (2026) hemsida står det "Totalt sett har en vanlig barnfamilj fått över 5 000 kronor mer i plånboken –varje månad. Mycket går åt rätt håll." Detta uttalandet låter fantastiskt att barnfamiljer har fått totalt 5000 kr i månaden, men Åkesson nämner inga sakliga bevis eller källor. Han pratar om hur skatten har sänkts, kriminaliteten sjunkit och hur ekonomin är bättre än vad den var för 4 år sedan, men ett starkt logos finns inte.

Det finns gott om pathosargument i talet, eftersom Åkesson ofta spelar på människors känslor. En stor del av talet utgår från en teoretisk familj som består av en polis och en barnmorska och han påstår att det är dessa individer som kommer att gynnas av deras politik. Genom att använda en familj och beskriva hur de blir orättvist behandlade spelar han på lyssnarnas empati. Han beskriver deras problematik i vardagen, allt från ekonomin, kriminaliteten, bygglov och trygghet. Men i verkligheten existerar inte dessa personer. Det går naturligtvis inte att förneka att verkliga familjer kan ha liknande upplevelser. Detta betyder dock inte att alla familjer och individer håller med om Åkessons politik.  

Argumentet som Åkesson använder om familjen ingår även i de fallasierna som gömmer sig i uppträdandet. Genom att använda fiktiva personer som exempel för att framföra sin åsikt gör han sig skyldig till en förhastad generalisering. Genom en förhastad generalisering tar Åkesson en enskild åsikt och utrycker sig som om alla inom en viss yrkesgrupp eller livsstil delar hans politiska åsikter och världsbild. Detta gör han ett flertal gånger under sitt tal (sverigedemokraterna 2026). Det sker exempelvis när han lyfter fram en historia om en ung kvinna som ska ha kommit fram till honom och bett honom förbjuda hijab. Denna historia kan vara sann, men precis som den fiktiva familjen finns det ingen konkret fakta om att denna diskussionen faktiskt har ägt rum. Åkessons trovärdighet, alltså hans ethos inom frågor som rör islam och andra kulturer är inte stor, då han tidigare har uttryckt att han själv vill förbjuda hijab på offentliga platser.  

Samtidigt skapar han även en halmdocka, vilket betyder att han målar upp en förenklad bild av hur politiken fungerar. Åkesson skapar en illusion av att komplexa samhällsfrågor är helt svartvita, alltså att man antligen tycker som han eller helt fel. I talet sker många jämförelser med Socialdemokraterna och genom att medvetet utelämna deras politiska åsikter bildas det en förenklad och felaktig bild av vad hans motståndare faktiskt står för.   

Sammanfattningsvis visar Åkessons tal under Almedalsveckan på ett flertal fallasier, vilket skadar hans trovärdighet. Genom att medvetet använda fiktiva personer och vilseledande argument manipulerar han snarare än informerar sin publik. När politiker tar komplexa samhällsfrågor och framför dem som om det bara finns ett rätt och fel svar försvinner det som politiken och demokratin i första hand handlar om. Det ska ske diskussioner, argumentationer och debatter mellan olika politiska synvinklar för att få med olika perspektiv inom samhällsfrågorna. Om detta inte sker kommer inga nya förslag eller lösningar nå framgång. Det är dags för väljarna att se igenom politikers tal och de medel som gömmer sig bakom alla gester och välformulerade argument. Politiker bör börja prata med folket igen istället för att föra deras talan.