Klassamhällena har alltid spelat stor roll men det är nu människor vågar ta sig i kragen och säga ifrån. Klassamhällena bestämmer ens öde. Om man är fattig är det inget man kommer ifrån. Man kommer inte ha förbindelser till bättre arbete, ha pengar eller möjlighet till utbildning. Bönder har en viss status. De anser vara outbildade och bara kunna en sak. De rika anses ha utbildning och fina arbeten. De äger fina saker och nya uppfinningar och äter god mat. Den traditionella bilden av herrar har sedan medeltiden varit att de är rika, bildade och att de inte håller på med jordbruk. Bönderna däremot är outbildade. Detta säger (Carlsson 2016). Alla lever inte på samma sätt och bara för att man är rik är man inte utbildad med ett arbete. Vi måste kasta klassamhällena för vår skull att ses som de vi vill och få en chans till det liv vi själva kan bygga upp. Att sluta avgöras av våra föräldrar, familjer eller pengarna vi har.

I vår tid är rösträtten begränsad och kvinnor ses som underläge till männen. Sedan medeltiden har kvinnor haft sämre tillgång politiska rättigheter eller tillgång till egendom, förmögenhet och inkomst säger(riksdagsförvaltningen 2019). Om man har en god status har man ofta lättare att få sin röst hörd och sina åsikter genomförda. Riksdagen är indelad och det är endast dem med god inkomst som får herravälde över viktiga frågor. Detta gör att deras beslut endast gynnar dem och inte vanligt folk. Detta visas ju uppenbarligen sen i samhället och genom klassamhällen. Om det hade varit lika i riksdagen och man inte hade baserat ens rösträtt på ägodel och kön hade alla kunnat få inflytande i frågor och vårt samhälle hade blivit mer jämställt och gott att leva i för alla.

Man kan alltid påverka ens liv och ändra sin framtid. Detta är ju en åsikt som borde fungera i praktiken men i verkligheten är det inte lätt. Man tas inte på samma allvar om man inte har utbildning eller har ett "ovärdigt" arbete. Hur ska man ta sig an något som hela samhället är emot. Fattiga ska inte få fina jobb. Rika ska inte heller få sämre jobb och dåligt ställt. Ibland kan det uppfattas som att man inte är en egen människa utan fångad i samhället av ytligheter och fördomar. Alla har redan en uppfattning om dig.

Det är vanligt att fattiga barn får arbeta för sina familjer. Ofta på fabriker där ägarna drar växel på att de inte kräver lika mycket lön och är desperata av inkomst. Enligt (Johansson, u.å.) finns det statistik från 1845 då hela 84% av tändsticksfabriks arbetarna i Sverige var minderåriga. Barn dör av svält och föräldrarna vet inte vad de ska ta sig till. Ofta är fabriker ett farligt och utslätande arbete. Det är inte ovanligt att man arbetar tunga arbeten fler timmar än vad man klarar av för pengarna. Dödsåldern är låg, både för barn och vuxna. Men så är det inte för dem rika. Dem har garanterat jobb och pengar från födsel genom sina föräldrar. De behöver inte slita för sin familj. Fattiga barn dras ofta in i kriminalitet. De måste få mat till sin familj eller medicin till sitt sjuka syskon. Fängelse är vanligt för de fattiga. För att hjälpa sitt döende syskon åker barn ut och blir brottslingar.

Jag kräver ändring i samhället. Hur är det rätt att barn får lida i arbetet medan andra familjers barn får allt de önskar. Är det verkligen samhället vi vill ha. Jag anser att alla ska kunna leva ett gott liv utan att de är baserade på ens familj eller hur man växer upp. Jag vill kunna bygga min egen väg för hur jag är. Hade inte alla velat det. Bli sedd för den man är istället för vart man kommer ifrån.