Smutsigt dricksvatten medför för det första en ökad risk för sjukdomar, vilket har lett till att koleran just nu härjar i Sverige. Sjukdomen har spridits i varje hörn i landet det senaste århundradet och det är nu sent 1800-tal. Koleran sprider sig genom vårt förorenade vatten och har tagit 37000 oskyldiga liv (Winfridsson, 2025), inklusive min lillebror. Hur många fler ska offras innan det sker en förändring?

För det andra ökar även barnadödligheten i takt med den växande endemin. Detta för att barn i vårt samhälle är extra känsliga för sjukdomar (Magnusson Österberg, 2025).  Eftersom risken att insjukna är större ju sämre immunförsvar man har, blir den väldigt stor för barnen i samhället. Påverkan för framtiden blir negativ, framförallt för företag som kommer få brist på arbetskraft. Det är dagens barn och ungdomar som kommer ta över efter oss, så varför tvingas de då växa upp i ett smutsigt samhälle - om de ens får en chans till att växa upp.

En del i staden menar att det skulle vara för dyrt, men även alldeles för tekniskt svårt för att kunna ge tillgång till rent dricksvatten åt alla. Att städerna växer så pass fort att det skulle vara en större kostnad att införskaffa ett vattensystem än att låta städerna förgiftas, tycker jag låter absurt. Som jag tidigare påpekat kräver kolerautbrotten många liv, det skapar stora problem i samhället i form av stor brist på arbetskraft. Istället för att bevittna man efter man på dödsbädden är det läge att göra rätt för sig och faktiskt kräva rent dricks vatten åt alla. En tidigt investering hade varit billigare samt sparat liv.

Att många insjuknade och de konsekvenser samhället får stå för har jag redan förklarat, men för det tredje är den faktiska förlusten är den vi anhöriga går igenom. Sorgen vi känner och tårarna som inte tar slut, den eviga saknaden, tomheten och ovissheten - jag undrar så hur min lillebror har det?  Arbeten stannar av, familjer förlorar försörjare och barn lämnas utan föräldrar, vardagen stannar upp och det känns som en enda mardröm. Fattigdomen stiger i rasande takt och vårt samhälle har inte varit såhär sårbart så länge jag kan minnas. Det är dags att bygga ut infrastrukturen (Melin, 2015), dags att få dricka vatten utan klumpen i magen som säger att det är det sista jag gör.

Sammanfattningsvis trycker jag på punkten att det inte ännu är försent för en förändring. Många oskyldiga liv har offrats, men låt oss inte offra fler än så. Det är vår skyldighet till de bortgångna. En tidig investering till rent vatten hade självfallet sparat många liv. Det hade inte gett utrymme för sjukdomar som kolera att sprida sig och det hade garanterat räddat många barn från en tidig bortgång. Sverige hade sluppit onödigt lidande och vi hade tillsammans skapat ett friskare samhälle med större potential för utveckling. Glöm inte att det inte är för sent!