För det första så grundar sig många gårdars överlevnad i ett slags företagssystem där man som gårdsägare anställer arbetare mot att de erbjuds en bostad i närheten eller något liknande av värde (Morell, 2001). Därav borde inte vi barn, som arbetskraft, behövas. Vi har rätt till att gå i skolan. Att arbeta bör inte vara ett alternativ, vi kommer också växa upp och bli vuxna så småningom och då väntar arbetslivet på oss, men tills dess finns det mer relevanta saker för oss att introduceras till. För 30 år sedan, 1842, blev det aktuellt att barn skulle gå i skolan. Trots det är det idag ungefär en tiondel av barnen, inklusive jag, vars föräldrar har anmält lärande i hemmet (Larsson, u.å.).

För det andra är det svårt att kombinera ett barns sinne med ett arbete. Det säger sig självt: barn är inte vuxna, de har inte hunnit genomgå utvecklingen som en vuxen person har gjort. Även om fördelarna i deras kroppsuppbyggnad kan finnas där så är inte vi barn på samma plan som vuxna, framförallt inte psykiskt. Jag arbetar jämt på fars kommando, det han inte ser är hur beteendet förändras och skiljer sig åt från unga sinnen till färdigutvecklade människor. Mor menar att han inte förstår hur jag, mina kamrater och mina syskon tävlar om alla de uppgifter som vi ser som något kul.  Alla vi barn på gården vill hjälpa till att öppna grinden, är man först och släpper förbi de passerande, kan man med lite tur tilldelas ett fint mynt, en grindslant (Wigh, u.å.). Men det mor påstår är att detta endast leder till onödiga konflikter. Sanningen är att jag faktiskt håller med, även om jag inte skulle tacka nej till ett mynt.

Å ena sidan har jag full förståelse för att folk blir upprörda och ifrågasätter hur man egentligen ska lära sig att få ta del av de erfarenheter man får via en praktisk upplärning under sin uppväxt. Men om man skulle vända på det och se det från mitt perspektiv så är det just detta som gör mig så fascinerad. Det är inte omöjligt att tänka om, förändringar är inget som dödar. Låt oss istället se skolan som ett alternativ, skolan lär ut och ger oss möjligheter för framtiden. Folkskolan lär oss om kristendom och kyrka (Nilsson, 2019), något som olika individer värdesätter olika högt, precis som om jordbruk och bondeliv hade varit ett ämne. Med det sagt hade det kunnat vara ett alternativ där nivån kan anpassas och inga onödiga risker behöver tas.

Till sist vill jag uppmärksamma den skrämmande dödligheten inom jordbruket, dödligheten som i första hand ger sig på oss barn och som kan bero på flera avgörande faktorer. I år är det 5 år sedan hungersnöden i Sverige tog livet av många barn, men även vuxna. Som jordbrukare drabbades man extra hårt och arbetet som alla barn utförde i samband med den fruktansvärt dåliga tillgången till mat skapade en ond spiral. Mor brukar säga att det är ett under att jag ens lever idag. Under denna period var det en stor fördel att det delades ut nödlån, problemet var bara att vi fattiga inte fick ta del av dessa då man påstod att vi inte skulle ha råd att betala tillbaka. Detta ledde därför till att många människor, främst barn, dog av svält (Lindstedt, 2018) vilket kanske inte skulle skett om det inte hade varit för barnarbetet som tog orken och krafterna ifrån oss.

Sammanfattningsvis så ser vi alltså hur lätt ett barn påverkas av ett så pass hårt och tufft arbete under längre perioder eller kanske en hel livstid. Ett barn ska inte födas som arbetskraft, ett barn ska inte behövas som arbetskraft och barnet ska definitivt inte vara avgörande för en gårds kretslopp och överlevnad. Låt oss utvecklas färdigt och hitta oss själva innan vi blir satta i arbete, ge oss möjligheten att faktiskt bli någonting av värde, både för vår egen och andras skull. Vårt liv ska inte behöva offras ofrivilligt. Med det sagt uppmanar jag er alla att se hit och påbörja förändring, för en uppväxt borde inte präglas av stort ansvar och tufft arbete, detta bör vara de vuxnas uppgift, de med erfarenheten.