I boken finns det starka känslor mellan karaktärerna, men det är inte bara att allt blir bra för det. De måste också hantera vad andra tycker, hur de själva känner och vad som anses normalt. Det gör att relationen inte bara handlar om kärlek, utan också om osäkerhet och rädsla. Ibland känns det helt enkelt för svårt eller riskabelt att vara tillsammans, även om känslorna finns där.

Jag tror att många kan känna igen sig i det här. Man kan gilla någon väldigt mycket men ändå inte våga visa det. Det kan handla om rädsla för att bli avvisad, men också om vad kompisar eller familj ska tycka. I vissa fall kanske man till och med försöker ignorera sina egna känslor för att det känns enklare än att ta risken.

Samtidigt betyder det inte att kärleken är oviktig. I Som eld märks det tydligt att känslorna faktiskt spelar roll. De får karaktärerna att tänka efter, ifrågasätta normer och ibland våga göra saker de annars inte hade gjort. På så sätt påverkar kärleken deras utveckling, även om den inte löser alla problem.

Det får mig också att tänka på hur mycket omgivningen påverkar oss. Om det var lättare att vara sig själv och inte bli dömd, skulle nog fler våga följa sina känslor fullt ut. Då kanske kärleken faktiskt hade haft större chans att fungera, eftersom hindren runt omkring inte varit lika stora.

Samtidigt finns det en press från samhället om hur kärlek “ska” se ut. Man förväntas passa in i vissa normer, och om man inte gör det kan det kännas som att ens känslor är fel. Det kan leda till att man trycker undan det man egentligen känner, vilket gör allt ännu mer komplicerat.