Jag själv har varit med om det fast då pushade ingen mig till att bli rugbyspelare. Både min farbror och min faster körde rugby och även en av mina kusiner. Sen såg jag att det fanns rugby i Ludvika och jag testade att köra och prova på rugby. Det var det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Så jag kom hem från första träningen och jag var så överlycklig och jag sa att jag skulle bli världens bästa rugbyspelare.

Nu, fem år senare så är jag lagkapten för Ludvika rugby p16 lag. Det betyder (för dem som inte kan rugby eller sport överhuvudtaget) att jag måste vara den glada gubben i laget som kan köra sporten hur bra som helst och sen supporta hela laget samtidigt. Att vara lagkapten och överhuvudtaget spela rugby är det bästa jag vet. Det händer så mycket samtidigt och det jag tycker om mest med sporten rugby är att det är en sån stor lagsport. Inte som fotboll eller hockey där du kan dribbla förbi allt och alla. I rugby kanske du fintar max 1, 2 spelare (om inte du har jävligt tur mer) före du har 8 personer över dig som tacklar skiten ur dig.

För att alla som jag har träffat på som spelar rugby har alltid någon i släkten som spelar rugby.

Så asså går verkligen intressen i arv eller går intressen inte i arv, är det föräldrarna eller är det något annat som gör att du slumpvis går på den sporten som dina föräldrar har gått på?