Frans G Bengtsson, född 1894 med en stark anknytning till närområdet. Han är uppväxt utanför Ängelholm på Rössjöholms slott. Hans liv fortsatte sedan på Lunds universitet. Där pluggade han filosofi och spelade mycket schack, detta skulle dock inte fortsätta hur länge som helst för att 1915 blev han sjuk och det tog hela fem år innan han kom tillbaka till universitetet. Tre år senare, 1923 släpptes hans första diktsamling och det blev mycket väl bemött.

Skrivandet var nu i full rullning, mer dikter skrevs och lästes. Vissa blev även översatta. Studerandet gick också framåt, han tog examen i litteraturhistoria och poetik vilket skulle sedan leda till ett av hans mer kända verk, och 1932 kom Karl XII:s levnad. Bokens andra del kom året efter. Den handlar om Karl XII:s levnad precis som titeln berättar. Man får följa kungens resor i världen och boken får inte bara fram kungen som krigshjälten under stormaktstiden, utan också som en vanlig människa. Boken jag läste var Röde Orm som är en av bokförlaget Norstedts klassiker, med all rätt. Den röstades fram till 1900 talets tredje mest betydelsefulla bok i SVT programmet Röda Rummet. Röde Orm handlar om vikingen och sjöfararen Orm Tostesson, om hans äventyr till havs och livet under vikingatiden.

Frans G Bengtsson skrev inte många verk. Han skrev essäsamlingar, diktsamlingar och ett par böcker och lyckades verkligen med författaryrket. Hans förmåga att leka med ord och språket kommer fram i hans dikter och essäsamlingar, där han verkligen utvecklat sin stil. Hans kända verk Karl XII:s levnad, speglar också hans historiaintresse. Språket däremot i Röde Orm var mycket speciellt att läsa och det tog tid innan man kom in i det. Den är skriven med ett mycket gammaldags språk, dels för att den är skriven på 40-talet men också för att den utspelar sig under vikingatiden. Ett exempel från texten är “Men de voro ofta borta, ty från barndomen sogo de ut över havet och höllo det över sin egen utmark, där alla som mötte dem fingo skylla sig själva”. Varför hans historiaintresse var så stort och varför det har flutit ut i berättelserna, tror jag är för att universitetet och lärandet var en så stor del av hans liv, det var nog där han utvecklade sin personlighet.

Han blev 60 år gammal och avled 1954 med sin fru Gerda vid sin sida.