För det första så behöver vi få bättre bedövningsmedel. Enligt historiska uppgifter från SO-rummet (2025) används alkohol och giftiga gaser under operationer och amputationer. Detta skadar extremt mycket, både långsiktigt och kortsiktigt, både för patienten och för läkaren. Patienten riskeras bli beroende vid användning av giftiga gaser samt alkohol, samtidigt som läkaren påverkas av de giftiga gaserna under operationen/amputationen. Men det är inte det värsta, vissa får ingen bedövning alls. Att bli opererad och amputerad utan bedövningsmedel är mänsklig tortyr! Därför måste vi få fram bättre bedövningsmedel.

För det andra är arbetsförhållandena och omständigheterna på sjukhusen för oss läkare hemska. Vi behöver arbeta dag och natt, timme efter timme i den här mardröms-liknande miljön. Blod och smuts som täcker nästan all yta, bårar med döda människor, samt den avskyvärda stanken av lik, blod och smuts som får ens ögon att vattna. Det är inte konstigt att det blir misstag och slarv när läkare förväntas spendera all sin tid i denna miljö. Hur ska vi kunna rädda alla när vi själva i slutändan är de som måste bli räddade? Högman (2025) berättar om hur vissa läkare bosätter sig i städerna för att ta hand om de rika, medan resten av oss lämnas kvar i de smutsiga sjukhusen för att ta hand om de fattiga. Sjukhusen ska vara så pass rena så att alla läkare kan trivas.

Det är många som säger att sjukdomar är Guds straff mot oss människor för våra synder. Men är det verkligen Guds straff när liv försvinner i ena rummet och liv skonas i det andra? Säger det något för er om ni även får reda på att de båda hade samma sjukdom, men att det första rummet var smutsigt och det andra rent? Då är det alltså inte Gud som avgör, utan hygien och renlighet. Dessutom är Gud likgiltig inför alla, låter det verkligen vettigt att Gud väljer att beröva en människas liv från denna jord, beröva denna människas skäl från hennes familj och vänner, men lämnar en annan att leva? Gud har gett oss människor kunskap, förnuft och skickliga händer, då är det vår plikt inför Gud att använda dem för att lindra andras lidande. Att hänvisa till att det är Guds straff  är att göra sjukvården fri från sitt ansvar.

För det tredje dör alltför många i Sveriges sjukhus. Mödrar dör i sin barnasäng, arbetare och familjemedlemmar i amputationer och operationer. Det dör mer människor varje dag än vad som blir botade på en månad, detta är helt motsatsen till vad som borde ske inom sjukvården. Om vi inte väljer att ta ansvar nu och kräva åtgärder kommer hela samhället kollapsa i denna hemska dödsspiral. Jag har märkt att många kollegor har handskats med döda kroppar innan de tar hand om en födande mor eller en lidande bror. I en artikel från New York Times (2003) visar det sig att bakterierna som kommer från liken gör andra patienter sjuka. Därför måste vi börja tvätta våra händer innan, efter och före vi handskas med patienter, menar en artikel från SO rummet (2025).

Jag skriver inte detta som en lärd doktor bakom ett skrivbord, utan som en människa som varje dag får se liv slockna snabbare än vad ögat hinner blinka. Sjukhusen ska ge hopp och nytt liv, inte död och lidande. Våran väntan leder till död. Flera mödrar, arbetare och barn som mister sitt liv, sin framtid. Vi måste tillsammans kräva åtgärder, kräva förbättring inom sjukvården. Artiklar som denna gör att allas röst når fram, oavsett fattiga eller rika. Förändring är inte ett val, utan vårt ansvar som samhälle och som ett land.

Evelina Tagesson