Kommer du ihåg när du senaste lekte med dina leksaker bekymmerslös utan störande syskon omkring dig. “ Nej inte jag heller” Men kanske innan ditt största bekymmer föddes. Gör så och så, visa lite goda exempel, ge henne hon är mindre, små barn ljuger inte de är du som ljuger, de är faktiskt de största lögnhalsarna. Också fortsätter det tills man vill sjunka under jorden.

Jag kommer ihåg en dag när jag kom från skolan med ett leende på läpparna för att jag skulle få äta favorit glassen som jag hade fått av mormor innan hon åkte hem till sig efter att hon hade varit på besök hos oss. Jag sparade glassen för att äta den efter en lång skoldag, men min lilla syster åt upp sin på en gång. Jag kom hem helt överlyckligt. Gick in i köket utan att klä av ytterjackan, öppnade frysen och började leta efter glassen på stället jag hade gömt den på. Jag letade och letade om och om igen, men hittade inte glassen någonstans.

Sedan så hörde jag min syster bakom mig, jag vände mig om irriterad och där såg jag henne glad. Hon äter den enda saken som gjorde min dag! Jag frågade sedan mina föräldrar varför hon åt min glass, och de sade då “hon var ledsen och vi hittade glassen i frysen så vi gav henne den”. Glassen var ju min. Den var till och med gömd. Hon fick en och jag också, men ändå fick hon äta både ock för att hon var ledsen. Vad blir jag då, helt upprymd av kärleken mina föräldrar ge mig, de vete fåglarna. Fattar de inte att jag blir ledsen när de gör sådär. I den stunden kände jag mig helt övergiven av mina egna föräldrar, och det känns.

Jag tycker bara att alla barnen i hemmet borde behandlas lika. Minst eller äldst de har fortfarande ansvar för sina handlingar. Ja, kanske man inte riktigt tänker klart under sex år och behöver vägledning. Men det betyder inte att du ska vara allt förädlarna kollar på. Hur barnet ska bete sig borde vara upp för föräldrarna inte för de äldsta barnet i familjen, de har sina egna bekymmer än att vara den perfekta storasystern/bror.

Men det är bara mina åsikter, vad tycker ni? Behandlas ni likadant hemma eller är ni som jag, med en massa syskon som får en att blir galen. Vill gärna veta!