Jag klev av bussen en tisdagseftermiddag. Klockan var strax över fyra och jag hade precis varit på gymmet. Mitt hus låg bara några minuter från busshållplatsen på en ganska stor väg med mycket rörelse. När jag började gå mot mitt hus hörde jag tunga steg ungefär en meter bakom mig som följde efter mig. När jag vände mig om såg jag en man som såg ut att vara runt tjugo år, men det var svårt att se eftersom hans ansikte var gömt bakom en balaklava. Hans steg blev snabbare och högre, men jag tänkte att det var väl inte så konstigt, han skulle väl bara gå förbi mig. Precis när han var snett bakom mig så kände jag en hand mot min rumpa. Jag stelnade till och visste inte vad jag skulle säga, men utan att tänka skrek jag allt vad jag hade, ”VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED”. Mannen blev rädd och sprang därifrån som tur var, och med gråten i halsen gick jag hem och funderade över hur fel allting är. Att man inte ens ska kunna få gå från bussen till sitt hus utan att känna sig rädd. Att som tjej ta en joggingtur i skogen en sen kväll är uteslutet, vilket det inte borde vara. Detta är så orättvist och jag önskar att ni föräldrar kunde uppfostra era söner bättre. Tänk dig att din dotter blir våldtagen och hennes framtid är förstörd, hur hade det känts?