För det första berättar representanterna för älvdalskan att älvdalskan skiljer sig mycket från övriga nordiska språk när det gäller grammatiken, orden, uttal och ortografin då de har egna bokstäver. Några exempel på ord är kripp som betyder barn, kråy’sse som betyder ansikte och kruks som betyder näbb.

För det andra så borde älvdalskan klassas som ett nationellt minoritetsspråk då den uppfyller all kriterier för att bli det. Kriterierna är att språket måste ha funnits i minst tre generationer vilket älvdalskan har då den började komma mellan 800–1300 talet. Det måste även vara en grupp som talar samma språk som man kan skilja från resten av befolkningen som då ska ha en egen kultur och traditioner. De ska också vilja att älvdalskan ska bli ett nationellt minoritetsspråk.

Ett motargument enligt Bergman är att regeringen lutar sig mot ISOF:s, Institutet för språk och folkminnen, utredning av ISOF från 1997 där älvdalskan enligt regeringen är en dialekt och inte ett språk. Men Bergman berättar också att en av de som var med vid utredningen är en av de som skrivit en artikel underskriven av 14 professorer, lingvister och språkforskare. Han menar att Sveriges riksdag och regering har missförstått vad han sade i utredningen från 1997. I artikeln förespråkar de som har skrivit under att älvdalskan bör vara ett språk.

För det tredje, på SVT nyheter kan man läsa i artikeln ”Efter mångårig kamp – Europarådet godkänner älvdalskan” (hämtad 7 november 2023) att Europarådet bestämt att älvdalskan är ett språk och de rekommenderar Sverige att ta in älvdalskan i Europarådets konvention som även kallas minoritets och regionalspråk. Men det rådet har Sverige inte följt fast de borde.

Sammanfattningsvis så borde älvdalskan bli ett språk för att de har egna ord och bokstäver. Det uppfyller även alla kriterier för att bli ett nationellt minoritetsspråk. Enligt en utredning av ISOF så säger de att älvdalskan bara är en dialekt men det är ett missförstånd då en av utredarna 1997 som skrev artikeln är en av de som skrivit under artikel om att det är ett språk och för det tredje så anser Europarådet att älvdalskan borde vara ett språk.