Har du hört talas om föreningen En frisk generation?

– Nej, men det låter spännande.

Vi arbetar med rörelseglädje – alltså att röra på sig tillsammans utan att det blir en tävling. Vad tänker du om det?

– Det låter som en jättebra idé. Jag tycker det är viktigt att det finns såna alternativ där alla kan vara med.

I era texter står det mycket om att förebygga brott, men inte så mycket om att stärka skolor, föreningsliv och fritids. Varför?

– Jag tycker nog att vi lyfter det också, särskilt i det förebyggande arbetet för unga. När det gäller att stoppa brottsrekrytering måste det ju finnas något positivt att välja i stället – utbildning, föreningar, framtidshopp. Det räcker inte att bara säga att ungdomar inte ska bli kriminella, man måste också visa på vad man kan bli i stället.

Vi ser att föreningslivet ofta får mindre stöd än övervakningskameror och väktare. Varför prioriteras inte vi?

– Jag håller inte riktigt med. Vi har ökat stödet till ideella föreningar. Men samtidigt är brottsligheten i vissa områden så akut att vi tvingas lägga stora resurser på säkerhet. Det är ingen som helst vill, men vi måste stoppa våldet. På sikt vill vi självklart kunna flytta resurser från kontroll till förebyggande insatser.

Många unga i våra områden upplever att ökade säkerhetsåtgärder mest känns som kontroll, inte trygghet. Vad tänker du om det?

– Jag tror att de allra flesta faktiskt känner sig tryggare. Jag var i Rågsved nyligen, där vi har infört ett tillträdesförbud. Tolv personer som stört i centrum får inte längre vara där – och det har blivit lugnare, renare och trevligare. Öppna droghandeln är borta, folk vågar låta barnen cykla till träningen själva. Jag förstår att vissa kan uppleva kontroll, särskilt unga, men för samhället är tryggheten viktigast.

Henrik Vinge (SD) intervjuades efter talet på Järvaveckan av ungdomsreportrarna Rokaia och Safa. Image: Lucy Mc Keown.

Många i våra familjer bidrar med arbete, språk och engagemang – men får ändå höra att de inte är “tillräckligt svenska”. Vad tänker du om att språket ses som ett villkor för att räknas, i stället för värderingar och erfarenheter?
– Det är en jättebra fråga. Jag tror att språk spelar en väldigt stor roll för tillhörighet – både för den som ska känna sig hemma och för andra att acceptera någon som en del av gruppen. Därför vill vi satsa på språkförskolor i områden där många barn växer upp utan att svenska talas hema. Vi vill att alla barn ska få sjunga samma sånger, leka samma lekar – det bygger gemenskap. Men vi behöver också skapa fler vägar in i samhället, via jobb, utbildning och föreningsliv.

Om du var 15 år i dag – vad skulle du önska dig?

– Jag tror jag skulle vara väldigt orolig över brottsligheten. Jag växte upp i Järfälla, och även om det var stökigt redan då så är det mycket värre nu. Jag tror trygghet hade varit det viktigaste för mig.

Vad hade Sverige kunnat göra annorlunda när du var 15?

– Om vi hade infört de åtgärder vi gör nu redan då, tror jag inte vi hade haft dagens situation. Vi är på väg att krossa gängen – det kommer ta tid, men vi kommer dit. Men det räcker inte att låsa in folk. Vi måste också ge unga framtidstro. De måste känna att de har en chans att lyckas, även om man inte kommer från rätt förutsättningar. Det handlar om skola, språk, föreningsliv – om att känna att man hör hemma och kan förverkliga sina drömmar.