Berätta vad du jobbar med!

— Jag heter Essi Alho och jag är verksamhetsansvarig på Prinsparets stiftelse som grundades av prins Carl Philip och prinsessan Sofia 2015 när de gifte sig. Vi jobbar med två frågor som är deras hjärtefrågor. Den ena gäller dyslexi då prinsen har dyslexi, och Den andra handlar om tryggheten på nätet vilket är prinsessans hjärtefråga.

Essi Alho, verksamhetsansvarig för Prinsparets stiftelse intervjuas av Gerdn Hossein under Järvaveckan. Foto: Guuled Mohamed. Image: Gerdn HosseinFoto: Guuled Mohamed.

Varför är det viktigt?

– Det är viktigt eftersom vi lever i en tid där i princip alla har sociala medier och fri tillgång till internet. Med det kommer väldigt mycket gott och positivt, men samtidigt väldigt många utmaningar, framför allt att barn och unga utsätts för näthat och trakasserier, vilket är väldigt allvarligt. Det påverkar den psykiska hälsan och måendet, men det är också ett demokratiproblem. Blir man utsatt, hotad och hatad är det en stor risk att man inte vågar eller vill uttrycka sig i det demokratiska samtalet. Det finns många anledningar som både prinsessan Sofia och prinsen också känner väldigt starkt för. Just det att alla barn ska få vara sig själva.

Ni har jobbat med frågor om ungas nätvardag en längre tid. Vad är de största utmaningarna med nätet som ni ser?

– Jag tror den största utmaningen handlar om attityd, att vi fortfarande tror att det vi gör, ser och konsumerar på nätet inte är lika verkligt som det vi ser här och nu. Att både barn och vuxna tror att det är mindre verkligt att jag skriver något elakt, än om jag säger det. Jag tror att vi alla är ganska överens om att när vi träffas skulle jag aldrig yttra mig på det sättet. Att förstå att det är exakt samma sak, att det även juridiskt är samma regler som gäller på nätet som när du säger något direkt till en person. 

Vad är bra med nätet?

– Det finns så mycket som är bra. Vi gör många skolbesök och när jag ställer den frågan till elever brukar svaren vara "att spela", "att kunna träffa kompisar" och framförallt möjligheten att hitta sammanhang med människor som har liknande intressen. Har man specifika intressen går det att hitta människor runtomkring sig, både i sitt närområde men också över hela världen, som är precis lika nischade. Bara det är en sådan fin grej, att man kan knyta band med andra i samma ålder oavsett vart i världen de befinner sig.. Men också att få nya perspektiv, vi behöver inte vara begränsade i den miljö där vi bor. Vi kan faktiskt researcha och hitta information om allt möjligt. Det är en sådan tillgång, verkligen.

Unga är ju en ganska begränsad målgrupp men hur når ni ut till andra målgrupper? Det är inte bara unga som utsätts eller utsätter?

– Absolut och det är inte barn och ungas ansvar att lösa näthatsproblematiken. Ja, vi jobbar brett även mot en vuxen målgrupp. Vi jobbar mycket med vårdnadshavare, viktiga vuxna runt omkring barn och unga, men också med privatpersoner, till exempel med en kampanj för några år sedan som heter "Nej till näthat", för att uppmuntra till att ta tag i det här nu och göra annorlunda.

Vad har ni lyckats åstadkomma?

– Vi mäter mycket när vi är ute på skolor och där ser vi att egentligen krävs det inte så mycket för att barn och unga ska känna sig tryggare på nätet. Man behöver kunskap och verktyg och man behöver förstå att man inte är ensam. Det är en stor del av problematiken, framför allt för den unga målgruppen, att om man råkar ut för något eller blir utsatt så tror man att man är helt själv. Man vågar inte berätta för någon vuxen för att det kan få negativa konsekvenser, att de ska ta ifrån en mobilen eller så. Det jobbar vi väldigt mycket med. Det krävs inte så mycket. Det räcker att få unga att förstå att så är det inte och det gör en stor skillnad.

Hur har kungafamiljen det på nätet, idag?

– Jag tror att de ser nätet som en jättefin möjlighet, en demokratisk möjlighet. Att de också tycker att det är allvarligt, att vi måste skapa ett bättre klimat på nätet för alla, men framför allt för barn och unga. Det är en hel generation som växer upp med nätet på ett helt annat sätt än jag gjorde till exempel. Då behöver det finnas en annan trygghet, precis som det gör i det fysiska.