Boken gavs ut först 2012 i Usa och kom året därpå med svensk översättning. Den omåttligt populära boken gjordes sedan till film 2014. Jag skulle säga att filmen är en väldigt vacker kärleksroman som väcker mycket känslor. Filmen handlar om Hazel Grace Lancaster. Hon är en tjej på 17 år, som sedan tre år tillbaka haft en obotlig cancerdiagnos. Hazel har så gott som tappat livslusten helt. Hazel är allt för hennes föräldrar eftersom att hon är deras enda barn och de har extremt svårt att inse att Hazel är så sjuk. I deras svåra sorg försöker de ändå hålla humöret uppe och göra allt för att underlätta för Hazel. Hennes mamma oroar sig för att hon är deprimerad och anmäler henne därför till en stödkurs för cancersjuka i kyrkan. Där träffar hon Augustus Waters som är friskförklarad sedan ett år tillbaka från sin cancer, och de får genast upp ögonen för varandra. Han kommer att lysa upp hennes dystra tillvaro och får henne att tänka på annat än det hon fruktar. Ibland får han henne till och med att glömma vad som väntar henne, det som ingen vågar nämna. Hazels tillvaro börjar bli allt ljusare och mer positiv när hon har den snygga men framförallt omtänksamma och ödmjuka Augustus Waters i sin närvaro. Hazel får en fantastisk möjlighet att få åka till Amsterdam och träffa författaren som skrivit hennes favoritbok. Boken handlar om en tjej som heter Anna som också har en cancerdiagnos. Hazel känner igen sig så mycket i boken och vill verkligen veta vad som händer efter Annas död och hur folk i hennes närhet lever vidare. Hazel är beredd på att åka iväg på resan med hjälp av Augustus, men får sedan beskedet från läkarna att det inte kommer att fungera. Kommer hennes starka vilja hjälpa henne genom den stora risk det innebär för hennes hälsa att ta sig till Amsterdam? Men sedan landar Hazel i verkligheten igen och hon inser vad som komma skall. Hon försöker varna Augustus genom att berätta att hon är en granat och "förr eller senare exploderar hon". Därav det svenska namnet på filmen. Augustus vill inte inse, han vill inte förstå. Augustus är killen som Hazel inte trodde fanns förutom i hennes drömmar, och hon är tjejen som Augustus vill spendera resten av sitt liv med. Oavsett hur kort tid det är. Sedan tar filmen en oväntad vändning och det är helt plötsligt inte säkert att Augustus kommer spendera resten av Hazels liv med henne. Varför det är så tänker jag inte avslöja. Filmen har mottagit en massa priser, bland annat MTV Awards för bästa film och en Teen Choice Award för årets genombrott. Huvudskådespelarna , Shailene Woodley (Hazel) och Ansel Elgort (Augustus), har även vunnit priser för deras fantastiska skådespeleri.

 Anledningen till att filmen fick ett sådant genombrott tror jag är för att den är så ärlig, filmen visar att verkligheten inte alltid är som i sagorna. Allting har inte ett lyckligt slut, men vägen till slutet ska vara så bra som möjligt, det försäkrar Augustus, Hazel om. Att filmen är så ärlig gör att den får en hög igenkänningsfaktor för barn och unga som drabbats av cancer eller på annat sätt är svårt sjuka. Precis som att föräldrar och syskon kan känna igen sig i den maktlöshet man känner när en närstående är svårt sjuk. Efter att jag sett filmen så känner jag att jag verkligen vill ta vara på tiden jag har med dem jag älskar. För vi alla vet ju att vi inte lever för evigt men jag tror att det kan vara lätt att glömma ibland. Många gånger så tar vi människor saker och varandra för givet. Jag tror att det är just detta författaren John Green ville förmedla när han skrev boken och det har skådespelarna lyckats återskapa otroligt bra i filmen. Man dras verkligen med i filmens handling, efter sista scenen så kan jag inte längre hålla tillbaka tårarna, de bara forsar och det gör ont i hela mig. Aldrig någonsin har en film väckt så mycket olika känslor i mig.