För 100 år sedan förde Suffragetterna en våldsam kamp för kvinnlig rösträtt. Mobile Stories bjöd sex 16-åringar på bio för att prata jämställdhet. 

INTERNATIONELLA KVINNODAGEN. För hundra år sedan förde Suffragetterna en våldsam kamp för kvinnlig rösträtt. Har de något att säga unga idag? Mobile Stories bjöd sex 16-åringar på bio för att diskutera jämställdhet. 

Det är tidigt 1900-tal i en stad någonstans i Storbritannien. En ung kvinna, Maud Watts, är på väg hem från ett slitsamt och farligt arbete på tvätteriet. Plötsligt händer någonting i folkvimlet, bland droskor och springpojkar. Blickar utbyts. Diskreta nickningar bekräftar att nu är tiden inne. En sten kastas mot ett skyltfönster. Ljudet när glaset krossas följs av slagorden: "Votes for women!" Rösträtt för kvinnor! 

Vi har gått på bio för att se en av årets stora filmsnackisar, Suffragette, om kvinnor som i början av 1900-talet använde våld och civil olydnad i sin kamp för kvinnlig rösträtt. I biosalongen sitter Johannes Jariani, Johanna Spångberg,  Keyla Jonsson, Abraham Somua, Petra Slättås, Alexander Veljkovic, alla 16 år, från Edboskolan i Huddinge. Mobile Stories filmpanel sticker ut något mot den övriga publiken, som alla ser ut att ha passerat pensionsstrecket. En enda man lyckas vi få räkna till. 

Johannes Jariani har en teori om varför.

– Jag tror att gubbarna tycker att filmen är för kvinnor eftersom den handlar om deras rättigheter. De kanske känner att de får skulden. 

Abraham Somua är inne på samma spår. 

– Ibland kan svida lite vad männen har gjort.

"I femtio år har vi arbetat fredligt för att

säkra kvinnlig rösträtt. Vi har förlöjligats,

blivit slagna och ignoreras. Nu har vi insett

att handlingar och offer är ordningen för dagen".
 

Emmeline Pankhurst, grundare av Suffragette-rörelsen
 

Våra panelmedlemmar kommer alla att få rösta när de fyllt 18, oavsett om de föredrar att kallas för han, hon eller hen. Rätten till abort, rätten att studera vid universitetet och rätten att bestämma över sin egen ekonomi är andra landvinningar sedan Suffragetternas våldsamma kamp för kvinnlig rösträtt skakade Storbritannien.

För filmens huvudperson Maud Watts ser utsikterna helt annorlunda ut. Kvinnorna tjänar hälften så mycket pengar som sina män och utnyttjas ofta sexuellt av sina manliga chefer. Lönen som Maud Watts får för arbetet på tvätteriet tillhör inte ens henne själv  utan hennes man – familjens överhuvud. 

Men allt detta är helt normalt. Maud är inte van vid att man lyssnar på henne. När hon blir vittne till Suffragetternas upplopp blir hon först chockad över deras "okvinnliga" uppträdande. 

Men när en kollega lockar med henne till Suffragetternas hemliga möten väcks ett insikt om att saker och ting skulle kunna se annorlunda ut.

"Du är en mor. Du är en hustru.

Du är min hustru och det är det enda

du är avsedd att vara" 

Maud Watts man Sonny

Vi får i filmen följa Maud Watts radikalisering samtidigt som dörrarna tillbaka till det gamla livet slår igen, en efter en. Hon får sparken från jobbet och en dag när hon kommer hem är hon  utelåst.

Suffragette from total:spec on Vimeo.

När Mauds man sedan vägrar att låta henne träffa deras gemensamma barn så har han lagen på sin sida. Men i stället för att anpassa sig efter samhällets normer beslutar sig Maud för att kämpa ännu hårdare för att ändra på dem. 

"Om lagen säger att jag inte kan träffa min son, kommer jag att kämpa för att ändra denna lag", skriver hon till poliskommissarie Arthur Steed, när han ifrågasätter hennes val. 

 

Vad ska du göra? Låsa in oss allihop? Vi är
i varje hem,vi är halva mänskligheten. 

Du kan inte stoppa oss alla.
 

Maud Watts, ur filmen Suffragette

När samhället stöter bort så blir medsystrarna i Suffragette-rörelsen desto viktigare. De ser till att hon får mat och tak över huvudet. 

Därefter blir kampen mer våldsam, vilket i slutändan också splittrar rörelsen. Flera av de aktioner som Suffragetterna utförde skulle i dag klassas som terrordåd.

Maud Watts och Suffragetternas kamp väcker ändå sympati hos 15-åringarna i biopubliken. 

Filmen Suffragette väckte en del funderingar hos Mobile Stories filmpanel, bestående av Johanna, Johannes, Alexander, Petra, Abraham och Keyla. FOTO: Lotta Bergseth. Image: Filmen Suffragette väckte en del funderingar hos Mobile Stories filmpanel, bestående av Johanna, Johannes, Alexander, Petra, Abraham och Keyla. FOTO: Lotta Bergseth.

Keyla: Man känner sig stolt över att vara kvinna när man har sett den. De var ganska våldsamma, det kändes lite överraskande. Det är inte så ofta man ser det på film. 

Varför är det så?

– Man förväntar sig inte det. Vi förväntas vara lugna medan killarna är mer stökiga. 

Det tog 30 år att driva igenom kvinnlig rösträtt i England. Varför tror ni att det var så svårt?

Johannes: Männen var nog rädda att inte ha makten längre och styra över kvinnorna. De kom ju hem med lönen och gav den till sin man. Enligt dem visste kvinnor inte heller vad de skulle rösta på eftersom de inte hade någon utbildning. 

Johanna: Men de hade ju inte heller rätt till utbildning, så det kunde man ju inte skylla på. Jag tror också att männen ville visa sin ställning, det förväntades att man skulle vara bättre som man. 

Varför tror ni att de flesta kvinnor ändå accepterade att inte ha rösträtt. Varför protesterade inte alla?

Keyla: Det överraskade mig att kvinnorna som jobbade i fängelset var våldsamma mot Suffragetterna när de kom in. Ville inte alla kvinnor samma sak?

Abraham:  Ja, man tänker att alla kvinnor borde hålla ihop. 

Johannes: Många kvinnor ville nog, men ville inte uppoffra sitt liv. De tyckte inte att det var värt det. 

Johanna: Men också, varför ändra på någonting som var tryggt och säkert? Man skulle ju förlora tryggheten. Maud offrade ju både jobb och familj. 

Johannes: Samtidigt såg man ju att hon blev en gladare person av att kämpa för kvinnors rätt. 

Var det någon scen som ni reagerade särskilt starkt på?

Petra: Jag tyckte att våldtäktsscenen var jobbig. Hon hade ingen möjlighet att säga nej för då skulle hon bli av med jobbet. Om hon anmälde skulle ingen lyssna eftersom hon var kvinna. 

Förväntar du dig att jag ska följa lagen?

Varför ska jag respektera lagen om lagen

inte respekterar mig? 
 

Violet Miller, ur filmen Suffragette
 

 

Johanna: Den var jobbig just också för att det händer ju fortfarande. Det är fortfarande så att tjejer ska vara rädda för att gå ut. Min pappa vill alltid följa mig när jag ska gå själv någonstans när det är mörkt.

Keyla: Samtidigt känns det lite orättvist. Om man pratar om våldtäkt i dag så är det som att alla killar är våldtäktsmän bara för att de är killar. 

Abraham: Man kanske inte kan säga att killar är dåliga. Ja, en kanske är det, men det betyder inte att alla är det. 

 Kan det krävas att man tar till våld i vissa lägen för att förändra något i samhället?

Johannes:  Maud sa ju att våld är det enda som får män att reagera. Män lyssnar bara på våld och det var därför man använde våld. 

Johanna: Man hade jobbat för kvinnlig rösträtt i 50 år utan någon reaktion. 

Keyla: Rätten såg ju bara på när kvinnorna blev nedslagna av poliserna. Så  krig var det enda sättet att få män att reagera. 

Johannes: Det var också intressant det som de sa att varför ska vi respektera lagen när lagen inte respekterar oss?

Abraham: Det är viktigt att vara många också tror jag, då blir det större konsekvenser. 

Johanna: Man måste också vara flera för att kunna hjälpa varandra. När Maud nte hade någonstans att bo så fanns ju de andra där och hjälpte henne. Annars hade det inte gått. 

Petra: Det är ju också svårt när det är halva befolkningen det gäller. Man kan ju inte låsa in allihop.

Abraham: Det var ju så i filmen att polisen använde våld först medan männen bara såg på. När de använde våld fick de  våld tillbaka. 

I dag har vi ju fått många av de rättigheterna som Suffragetterna kämpade för. Finns det mer kvar att göra? 

Alexander: I dag är det ju andra som är utsatta. Homosexuella. De får kämpa för sina rättigheter. 

Keyla: Det är dåligt att tjejer ska vara så rädda för att gå ut. Man läser ju om våldtäkter hela tiden, men det verkar som att man vant sig, som att det är normalt. Våldtäktsmännen kommer undan för lätt.

Johannes: Det är mycket bättre än förr. I dag kan en kvinna vara boss över en man, det skulle inte gå för 50, 60 år sedan. Men kvinnor och män får ju fortfarande olika löner, trots att de har samma jobb.  

 Keyla: Jag är tacksam över att Suffragetterna gjorde så att alla öppnade sina ögon. Men man måste också tänka att man måste fortsätta att kämpa för sina rättigheter. 

DISKUTERA
Kan det vara okej att bryta mot lagen eller använda våld för att uppnå det man vill?
Vilka andra exempel finns där man använder våld för att förändra samhället?
Är vi jämställda i Sverige i dag?

Är jämställdhet bara bra för tjejer eller också för andra?