Berätta om dig själv.
– Jag är en tjej på Stenkulaskolan som har gått här sedan dagis. Jag gillar verkligen och hjälpa andra och ge råd åt andra sen jag var liten. Jag och mina syskon bruka sitta i mitt rum sent på natten för att diskutera allmänt och sätta ord på saker som har hänt, då vi hade svårt med att uttrycka oss. Detta gjorde så att vi senare i livet hade det lätt med att se saker från olika perspektiv och inte bara ur en persons synvinkel. Detta är anledningen till att jag valde kärlek som tema till min dikt. Då jag känner människor som har de svårt att lämna en person som skadar en. Jag vill med min dikt väcka uppmärksamhet att ens egenvärde alltid kommer först.

Varför skrev du denna dikten och om detta temat?
– Jag skrev denna dikten för att jag ville sätta in mig i en situation där det är svårt att lämna en person man älskar. Unga tjejer i världen har svårt med att lämna en relation och oftast väljer man att stanna kvar, trots att partner är oälskbar för att inte nämna våldsam. Detta är pågrund av att man inte kan se sig själv bli misshandlad eller överhuvudtaget vara i en ohälsosam relation, man ser helt enkelt inte sig själv som ett offer.
– Den emotionella frigörelsen från en ohälsosam relation kan se olika ut. Däremot är likheten att majoritet blir lämnad i ett tillstånd där de känner sig deppiga, ensamma och hopplösa. I min dikt vill jag få fram att man inte är hopplös utan att ens egenvärde alltid ska vara bra.

Min livslevande tröst
Odyssén jag ser från min fönsterkarm har aldrig sett så blek ut.
Jag ligger på havets botten, allt är i mörker.
Jag ser inget ljus tills jag möte din varma hand.
Du rörde mig och mitt hjärta börja slå igen.
Till slut fylldes jag med blod och allt var okej igen.
Någonting gjorde dig så udda, så speciell.
Det fanns inte så mycket musik att höra. Det fanns så mycket att göra.
Du blev som min livs levande musik.
Mitt ego drev mig, ack hur naiv jag var och inte såg risporna komma från kniven.
Hur kunde min enda tröst ta kål på mig?
Mina ögon följde hur emojin övergick till svarta snarare än röda.
Jag kunde inte kasta in handduken, inte än.
Jag fann inte en uppmuntrande skäl till att ge vår relation en till chans.
Jag besegrade mitt ego med att bespara min energi på en själ som inte ens kunde
ta upp mobiltelefonen när den ringde.
Till *****