(Originaltitel: The Cook, The Thief, His Wife And Her Lover) är en film regisserad av Peter Greenaway från 1989

Filmmusiken skriven av Michael Nyman och kostym anmärkningsvärd helt designad av Jean-Paul Gaultier.

En kritikerrosad och banbrytande film, som till synes handlar om våld i relationer och gourmetmat men som utöver den framgående tydliga handlingen även har djupgående teman om korruption, girighet, klass och hämnd, som förmedlas i filmen genom grafiska scener av sex och våld, mord, färg, subtext och direkta historiska referenser.

Filmen handlar om en Gangsterboss vid namn Albert Spica som är en högljudd, våldsam, ohyfsad, och generellt arrogant man, som dagligen äter på en restaurang som han själv äger, där han njuter av gourmetmat med sin väldigt eleganta men misshandlade och undergivna fru Georgina.

Filmen utspelar sig under en vecka där varje dag agerar som kapitel i historien.

Filmen är väldigt teatralisk och storslagen i sina föreställningar. Något som är slående under filmens gång är hur varje plats i filmen har varsin distinkta färg, och hur karaktärernas kläder ändrar färg när de rör sig genom filmens miljöer. Detta gör att som tittare blir filmens toner lätta att tolka på något instinktivt plan men även utmanande till att vilja veta mer. Rummen/platserna är färgkodade för att representera olika saker, som är ordnade så att de presenteras i en ordning som går från överdådig konsumtion och slöseri hela vägen till intellektuell frihet och nyfikenhet:

Majoriteten av filmens viktiga händelser tar plats i den stora matsalen som är blodröd,Tjuvens (Albert) domän. Denna färg ska symbolisera sjuttonhundratalets baroque-era, passion, våld, vulgaritet och överflöd.

I matsalen visas en stor tavla som är inspirerad av Frans Hals tavla: A Banquet of the Officers of the St George Militia Company

the banquet of the officers of the st George militia company 1616 Frans Hals. Image: Sartle rogue art history.

Originellt ska målningen beteckna solidaritet, medborgerlig stolthet och social hierarki men i filmens kontext ska den agera som kontrast till Alberts bortskämda och själviska beteende i rummet

       -Köket som är grönt ska symbolisera medeltiden, Kockens domän. En plats av kreativitet, uppehälle, och ett dolt motstånd.

       -Parkeringen, den enda platsen i filmen som är utomhus, är blå. Denna plats ska symbolisera urtiden, hundarnas domän. En grym och våldsam plats där man får se Alberts mest brutala, skurkaktiga och aggressiva beteenden-

     -Badrummen är vita för att visualisera karaktärernas illusion av motsättning till all korruption som omringar rummet.

     -Bokaffären är en rostig orange nyans och ska representera artonhundratalet och intellektualism, associerat till franska revolutionen för att framhäva maktskiftet som sker i filmen medan platsen introduceras

Utöver detta starka och uttrycksfulla färgspråk ska även karaktärerna själva agera symboler för olika klasskikt. Se exempel citerat nedan från kända filmkritikern Roger Ebert:

Cook = Civil servants, dutiful citizens. Thief = Thatcher’s arrogance and support of the greedy. Wife = Britannia Lover = Ineffectual opposition by leftists and intellectuals. -Roger Ebert

Jag hade säkert kunnat skriva mycket mer om hur exakt alla aspekter av den här filmen presenteras. Allt från belysning till manus är så vackert genomtänkt. Det är sällan jag ser en film där det känns som att “no stone is left unturned” i den här utsträckningen. Filmupplevelsen känns självklar och som att händelserna utspelar sig i exakt följd som känns naturlig och smältbar men kan samtidigt analyseras i oändlighet om det önskas. Det du ser är vad du får men det du ser har också placerats där med djup eftertanke och medvetenhet om vad för meddelande som ska kommuniceras. Något som är kännbart i de filmer jag sett från denna regissör är hur han i grunden och främst är en målare. Det framkommer även i hur han själv beskriver sitt mästerverk:

The Cook, the Thief, His Wife & Her Lover is really about colour

-Peter Greenaway