Jag sitter hemma och ser hur det kalla ljuset från datorn lyser upp mitt rum. Jag loggar in på Skanegy och ser hur det vita skenet förvandlas till rosa när skärmen visar alla olika val jag kan göra. Det känns som om det är tusen olika program och tusen olika skolor som jag har att välja mellan. Hur ska jag kunna välja mellan alla dessa tänker jag medan jag fortsätter scrolla neråt.

Att jag, som bara är 15 år, ska behöva veta vad jag ska jobba med i framtiden. Det är ett så stort val som man ska göra när man är i så ung ålder. Nu kanske jag tror att jag vill bli kock medan jag i framtiden kanske vill bli mäklare och då måste jag läsa till en massa år efter gymnasiet. Gymnasieval är inget jag direkt tänkt på eftersom jag tyckt att det varit så långt kvar men nu dyker det upp som gubben i lådan och jag får allt över mig på en gång. Alla samtal med Syv såväl som alla tusentals broschyrer om skolor och program som dimper ner i brevlådan var och varannan dag har fått min hjärna att helt falla samman.

Möjligheterna är ju oändliga, vill jag gå ett praktiskt eller teoretiskt, ett yrkesprogram eller ett högskoleförberedande program?Vill jag gå på en kommunal eller privat skola och vill jag gå i Helsingborg eller Laholm eller varför inte Halmstad? Eftersom Sveriges tågspår utvecklats så mycket så har möjligheterna utvidgats ännu mer vilket gör det möjligt att välja ett gymnasium som ligger långt utanför kommunen. Däremot om man väljer ett gymnasium i Halmstad eller Helsingborg till exempel så får man räkna med att pendla och gå upp tidigt varje morgon. Jag kan ju till och med välja att flytta hemifrån och gå i gymnasiet i till exempel Umeå eller Stockholm eller välja att bo på ett internat och då vidgas valmöjligheterna ytterligare. 

När mina föräldrar skulle välja gymnasium så fanns det bara två skolor som man valde mellan samt ungefär fem olika program och då var valet inte lika svårt eftersom man ofta bara valde det som kompisarna tog. Nu för tiden tänker eleverna mer på sin framtid och vad dom faktiskt vill bli när dom växer upp och anpassar vilket program dom väljer utifrån det. Eftersom vi i Sverige har så bra möjligheter så kan vi ju bli i princip vad vi vill. Hade jag däremot bott i ett fattigare land så kanske jag hade varit tvungen att jobba på en gård eller i en fabrik i hela mitt liv. Här i Sverige däremot så kan jag utbilda om mig och därför byta yrke till vad jag tycker passar mig.

En sak till som jag tycker är märklig är att alla skolorna ska försöka måla upp en fasad om att skolorna är jättefina och lockar med olika ”beten” för att jag ska välja just den skolan. Till exempel när jag var i Helsingborg på öppet hus så fick jag både fika, penna och en mugg med skolans namn och logga tryckt på. Personligen så tycker jag att det är fel att dom målar upp en bild av en fantastisk skola men i själva verket så är skolan inte så bra och då blir vi elever påverkade eftersom vi väljer såklart dom skolor vi tycker verkar bäst. Sedan finns det ju såklart undantag, vissa skolor erbjuder ju en högre standard med datorer och utlandsresor och då har dom ju självklart rätt att visa det men skolor som rent ut sagt lurar eleverna tycker jag är fel. 

Jag får väll helt enkelt låta tärningen avgöra