"Det kändes mäktigt att man skulle kunna ta ner en hel skog" säger Jack Skogmo som kör en av Älvdalens Utbildningscentrums skördare. Så hur ser en av deras dagar ut i skolans maskinlag?

Solen lyser och de blåser lätt i luften när vi samlas vid de stora portarna vid verkstaden på Älvdalens Utbildningscentrum. Klockan är ett och det är dags att sätta sig i skolans minibussar för en 50 minuters färd till skogen. Under denna färd sitter vi antingen och pratar med varandra eller så så lyssnar vi enbart bussens brummande. 

Doftan av virke, nyhuggen skog och träd letar sig in i bussen medan de uppstaplade vältorna med virke reser sig på sidorna när vi närmar oss kojan. Solen skiner fortfarande och längtan att gå ur bussen och börja köra är redan stark. 

Inuti komats skotare BILD:Linnea Nykvist. Image: Linnea Nykvist.

Sedan kliver jag och tre andra elever som går andra året på skogsgymnasiet ur bussen och vi möts av maskinernas brummande på avstånd. I väntan på att personerna från morgonpasset ska återvända går vi över den snöiga marken till stegen på den gröna kojan. Där inne i värmen bjuds det på kaffe, vi ser över kartan med traktdirektivet vilket innebär beskrivningen över området och går igenom om det finns speciella saker som vi ska tänka extra på eller kräva extra hänsyn. När vi sedan ser de båda skördarna, vilket är maskinerna som hugger skogen, anlända från det lilla fönstret är de dags för den dagliga servicen. Den första vi skymtar är en grön John Deere och sedan en röda Komatsu. I servicen ser man över alla vätskor som exempelvis hydraulolja, sågkedjeolja och färgen till aggregatet vilket används till märkning av sortiment. Det ska också finns extra kedjor, sågsvärd och såklart ser förarna över dieselmängden. Vi två elever som ska köra skördare diskuterar sedan med eleverna som körde morgonpasset om vart de har avverkat under dagen, om vi ska åka till någon speciell del och om de har uppfattat någon annan viktig information. Personerna som ska köra skotare och transportera virke till vägen får beskrivningar var de redan finns virke på marken och sedan får de välja mellan två röda Komatsu eller en blå Rottne. När de olika vätskorna är fyllda är de dags att sätta sig i maskinen, kontrollera att komradion finns med och åka till trakten som ska avverkas. 

När man sedan sitter i den stora gröna maskinen känns allt omkring sig väldigt litet. Vi börjar med att ställa in stolen för att sedan vrida på nyckeln, trycka ur parkeringsbromsen så stegen åker upp, godkänna hyttfjädringen, trycka på kranknappen för att kunna lyfta upp aggregatet och sedan är det dags att köra iväg och börja hugga i skogen. 

Vi kör ut på basvägen vilket är huvudvägen ut till avverkningen, när vi sedan anländer till avverkningen kan det se lite rörigt ut. På vissa områden står skogen, på vissa ställen ligger det timmerhögar och på andra områden syns enbart stubbarna som sticker upp ovanför snön men det finns dock en tydlig plan för förarna. Efter varje träd som skördaren tar ner lägger föraren upp virket i två till tre högar efter trädet beroende på diametern och trädslaget. De behövs inte alltid skapas en ny högar utan om skördarföraren når ett träd och har möjlighet att sortera in det i samma hög underlättar de senare för skotarföraren när virket hämtas. 

När det är dags att fälla ett träd börjar man med att sätta aggregatet så långt ner det går men samtidigt inte så det finns risk att man råkar såga i sten. Efter det stänger man aggregatet, sen lägger man emot kranen mot trädets stam och det här görs för att minska risken att trädet ramlar åt motsatt håll och maskinen får större kraft. Nu är man redo att trycka på sågknappen för att kapa trädet. Samtidigt ska man lyfta aggregatet. Sedan när trädet nuddar marken hörs det ett brak och man höra grenarna på undersidan av trädet knäckas. När trädet är fällt är det dags att med den inlagda prislistan i maskinens datorn aptera (mäta) diametern och upparbeta virket i de olika sortimenten. 

Jack Skogmo som studerar andra året naturbruk med inriktning skog på Älvdalens utbildningscentrum säger "Första gången jag fällde ett träd tyckte jag det var läskigt men samtidigt fränt, det kändes mäktigt att man skulle kunna ta ner en hel skog"

Bild inifrån skotare med John Deere skördade i bakgrunden BILD: Linnea Nykvist. Image: Linnea Nykvist.

På detta vis flyter resten av eftermiddagen och början av kvällen på. Vissa väljer under denna tid att åka tillbaka till kojan för att äta lite middag vilket vi får med oss från skolan. För skotarförarna är detta väldigt lämpligt att passa ihop när ett av deras lass ska lastas av vid vägen då de samtidigt åker förbi kojan. Samtidigt när vi kör i maskinlag läger vi upp körningen själv. Att köra i maskinlag säger Jack Skogmo "De bästa med att köra i maskinlag är att man kan turas om, man behöver inte köra samma maskin hela skiftet och samtidigt kan man ta raster medans de andra kör. Går någonting fel kan hjälpas åt att fixa problemet och finns det saker man undrar över kan man diskutera fram och samtidigt komma på lösningen" Jag passade också på att fråga Jack under middagen vad det sämsta med att köra maskin är vilket han då svarade "De sämsta är att fylla på alla vätskor hela tiden och ibland kan de vara jobbigt att ta sig ut till trakten."

När arbetspasset börjar närma sig sitt slut börjar vi ta oss tillbaka till kojan, skotarförarna lastar av dagens sista lass innan det är dags för dem att parkera maskinerna. Skördarförarna under parkeringen rätar ut kranen och ställer ner den på marken för att minska risken att några slangar går sönder under nattens gång. Sedan stängs maskinerna av och man sätter åter in komradion på laddning samt nycklarna till lärarna. Personerna som kört skotare under dagen går rakt fram innanför dörren för att sedan skriva upp den ungefära kubiken per sortiment på whiteboardtavlan. Detta adderas sedan ihop för att rapporteras in till bolaget så åkeriet sedan får veta ungefär hur mycket virke som ligger efter vägen. Sedan kliver vi ut från kojan till mörkret, en av oss tar med sig disken från maten vi fick av skolan för att sedan leta sig fram till bussen för hemfärd. 

Hemfärdens bussresa tillbringades i tystnad medans radion spelade låt efter låt, under denna tid passade man på att tänka igenom hur dagens pass gick. Vad hade man kunnat gjord bättre och vad gick bra. Under hemresan passade jag också på att fråga Jack varför han skulle rekommendera skog till nyfikna varpå han svarade "Jag skulle rekommendera skog eftersom man får komma ut i skogen, det är ett väldigt unikt jobb vilket många andra inte jobbar med. Det är också lätt att hitta jobb efter gymnasiet samtidigt tycker jag det är mäktigt att få köra sådana stora maskiner" vilket jag också upptäckte under denna dag. Detta är väldigt roligt, lärarna är fantastiska, hjälp finns, man behöver inte ha några speciella förkunskaper och samtidigt är det en bredare utbildning med möjlighet till vidare studier.