I dagens samhälle är empati ett starkt verktyg som kan användas på många sätt. Först finns det normala empatin. Den där du känner dig sämre för någon annans problem. Den empatin där du känner känslor för någon eller något. Men sen finns det andra som använder empatin för att få de dem vill ha. Det som använder andras känslor och vänlighet för sitt eget bästa. Till exempel om man ser någon reklam om nån som behöver hjälp med kanske pengar för deras hus har problem och sen tar de pengarna och gör annat. Då utnyttjar deras vänlighet och empatin och empatin andra kände för oss.

Empati i litteraturen fungerar dock annorlunda. Den handlar inte om manipulation eller att utnyttja andras känslor. Istället öppnar den våra ögon för liv och erfarenheter som vi kanske aldrig själva kommer att leva. När vi läser om Amirs skuld eller Hassans lojalitet i Flyga drake tvingas vi konfrontera våra egna känslor och ställa frågor: Hur skulle jag ha agerat? Skulle jag också ha varit för rädd? Ingen vet hur vi hade agerat i den situation om vi inte var där. Så att bara säga är omöjligt.

Litteraturen ger oss en möjlighet att träna vår empati. Genom att sätta oss i karaktärernas skor kan vi känna deras sorg, glädje eller rädsla, vilket i sin tur gör oss mer förstående i verkliga livet. I en tid som vår där samhällen ofta känns splittrade och människor drar sig undan varandra är det här viktigare än någonsin.

Empati är nämligen inte bara en känsla utan också ett slags verktyg. Ett sätt att bygga broar mellan människor. När vi läser, lär vi oss att världen inte bara handlar om oss själva, utan om andra också. Och det är just därför empatin i litteraturen behövs så mycket idag.