Döden är ett mysterium som lämnar fler frågor än svar. Vad är meningen med livet? Vad händer efter döden? Morgan Larssons nya bok Kistbyggarna handlar om en grupp människor som bygger sina egna likkistor. Ändå centrerar boken kring livet – inte döden. I en intervju med Morgan Larsson diskuterar vi hans nya bok, dödens mysterium och vad det innebär att leva.

De stora lokalerna på Bokmässan i Göteborg är fyllda med aktivitet och ljuden av skränande mikrofoner, röster och tusentals människor är ständigt närvarande. Morgan Larsson är en av de många på bokmässan, på plats för att presentera sin nya bok Kistbyggarna.

I Kistbyggarna är det ett gäng människor som går på en veckas kurs där de bygger sin egen likkista. Morgan berättar att idén till boken har sitt ursprung i en Metrotidning när han satt på en spårvagn vid Järntorget: “Det fanns en annons där om att man i Uddebo, ett ställe i Borås, hade startat en studiecirkel: Bygg din egen kista. Då tänkte jag: vilka galningar!” Men tankegångarna spred sig från att tycka att de var galningar till att han fick en stor respekt för dem som gick på studiecirkeln. “De snickrar på det här tillsammans och vågar möta det öga mot öga som vi andra för det mesta bara vill trycka bort och låtsas som inte finns”. Morgan fortsätter leende, “Jag kände, vad kan det finnas för anledningar till att man vill bygga sin kista? Jag kom på flera olika anledningarna och de blev grunden till mina karaktärer i boken. Jag insåg vilken bra inramning till en roman det var, sedan rullade det bara på.”

Groupie med oss tre. Image: BILD: Mulki Mubarak.

Trots att titeln Kistbyggarna kanske får dig på andra tankar vid första anblicken är Kistbyggarna en rolig bok, menar Morgan Larsson. Han berättar att han tänkte "Kistbyggarna, det kan inte bli roligt" men fortsätter han "boken blev mycket roligare än vad jag trodde, väldigt mycket skratt och konstiga situationer. Mina andra böcker är också roliga men den här kanske den roligaste.”

Det som till stor del skiljer Kistbyggarna från Morgans tidigare böcker är hur boken kopplar till döden, och samtidigt livet. Morgan Larsson förklarar; “Jag ville ha någonting som satte fokus på livet. När man står där och ska bygga sin egen kista så är det omöjligt för karaktärerna att bygga kistorna utan att tänka på hur de har byggt sitt liv.” Morgan Larsson berättar vidare: “Boken handlar om livet och att ta tillvara på det. På det sättet använder jag döden. Kistan är en spegel tillbaka till livet och vad man gör av det. Jag utnyttjar döden i livets syfte.”

Liv och död hänger alltså samman, som två sidor på ett mynt. Kopplingen till livet var anledningen till att Morgan Larsson valde att skriva om ett tema så nära döden. “Jag älskar att leva” säger Morgan. Själv har han varit med om en situation där han trodde han skulle dö: “Den stunden så insåg jag hur mycket jag älskar livet. Man får livet gratis. Sådant man får gratis tycker man ibland är värdelöst. Det kan bli så med livet med. Men när jag höll på att förlora det så insåg jag att; jag älskar ju att leva!”

Döden är tung fråga. Men samtidigt något vi alla berörs av. “Det jag bär med mig är att döden är ett mysterium som vi alla delar. Vi kan tro saker. Men vi vet inte. Vi kan mötas i det här mysteriet. Det tycker jag är inspirerande". Morgan uppmanar oss alla att prata om döden för att lära oss att älska livet. Det kanske är viktigare idag mer än någonsin när depression och självmord är ett stort problem i vårt samhälle, trots att vi aldrig i världshistorien haft det så bra. Frågan är om vi ofta tar fel när vi så starkt kopplar lycka till materiella ting. Morgan Larsson tar upp ett exempel från en av sina många resor i Indien: “Det som slår mig, när jag går på gatorna där de rika bor i Bombay, är hur hetsigt och mycket ljud det är där. Det tar bara några minuter att gå in i slummen. Där luktar det skit och folk har ingenting, men alla skrattar, är glada och skämtar? Det finns någonting i när man pratar om livets mening, att faktiskt se värdet i det man har”.

Kanske ligger problematiken i hur vi värderar andra. Man värderas efter sin kompetens, hur bra man ser ut, hur man presterar. Listan kan bli lång av krav. Morgan tänker att om ”man istället kan värderas för sin existens, att man finns och inte för vad man kan, få den sidan starkare inom sig – att man finns och att det har ett värde, då tror jag man har vunnit mycket. Men vårt samhälle pratar aldrig om det där.”

Döden är fortsatt ett mysterium. Men någonting värt att utforska. Om så bara för att lära sig älska livet. Morgan uppmanar till att våga göra det man allra helst vill – och satsa på det. Samtidigt ska man ge sig tid att slappna av och njuta av nuet. Kanske bara ta det lugnt och leva fullt ut i hängmattan med Kistbyggarna att koppla av med?